Visar resultat för..."Prästgården"

Mordet vid prästgården är del två i serien Herbert, den gamla Sankt Bernhardshunden, har flyttat hem till Karin efter att Albert gått bort. Hunden som älskar att gräva får upp något vid kyrkogårdsmuren som Karin med bestämdhet säger är en människas lårben. Hon är ju faktiskt före detta sjuksköterska. Det är den trevlige poliskommissarien Bertil Ljung som får ta sig an fallet. Han är pensionerad och väldigt ensam vilket Karins väninna Ewa tar fasta på. De får mycket att göra med att försöka lösa det gamla fallet, för inte är lårbenet färskt. De söker på biblioteket, de läser gamla tidningar men som vanligt är det morfar prosten som kommer med de bästa ledtrådarna. Det tar dem tillbaka till Alberts ungdom och hans olycka i det militära. Hur väl kände kyrkoherde Sjödén den unge Albert? Hade Albert fler hemligheter än vad han berättat? Följ med på den spännande lösningen av Mordet vid prästgården!

Jag fick läsa en unik samling menyer, recept och festplaneringar. De äldsta var från femtiotalet och de nyaste från 1980-talet. De hade använts i prästgården vid Svenska kyrkan i London på bjudningar som prostparet Ingegärd och Sven Evander hade under sina 25 år där. Det lockade mig som matskribent eftersom det var ett intressant tidsdokument som speglar flera decenniers måltidsvanor och mattrender. Men det fanns ytterligare en dimension. Jag kände paret Evander. Som nyutbildad hushållslärare tjänstgjorde jag som husmor i Londonkyrkans kök och hade nära kontakt med både Ingegärd och Sven Evander. Nu fick jag frågan från syskonen Evander, om jag trodde på idén att göra en bok av deras mors dokument. Det fanns också en dagbok där prostinnan Ingegärd noterat allt om måltiderna, gästerna och recepten. Ingegärd ger glimtar från livet omkring dem. Winston Churchills begravning, Gustav VI Adolfs död och bröllopet mellan Diana och Charles. Det är spännande och ibland överraskande. Vem var det som satt på flygelpallen bredvid statsminister Erlander? Vem höll på att krocka med kungen vid köket? Så blev det till slut en dagbok fylld av minnen från måltider och händelser under tjugofem år på Harcourt Street. Recepten är lite nutidsanpassade och fotografierna gjorda med en blinkning mot tiden när det begav sig. Prostinnan och hushållsläraren Ingegärd Evanders råd och tips står sig fint även idag. Birgit Nilsson Bergström, matskribent och kokboksförfattare

Överste Protheroe hittas skjuten till döds i en prästkammare. Bara några timmar tidigare hade kyrkans präst uttryckt sin ovilja gentemot översten. Men Miss Marple upptäcker snart att inte bara prästen utan hela byn verkar ha haft skäl att mörda överste Protheroe. Agatha Christie är en av världens mest lästa och älskade spänningsförfattare. Hennes litterära produktion omfattare mer än hundra titlar, varav flera i dag räknas som odödliga klassiker.

Den stängda dörren är första delen i serien om Karin och hennes prästgård. Karin är 53 år och jobbar natt som sjuksköterska på Södersjukhuset. Hon bor på Bellmansgatan och hon cyklar fram och tillbaka till jobbet. Arbeta och sova är det vad livet ska vara? Karin är så trött på alltihopa. Det är då som brevet om arvskiftet kommer. Arvet efter hennes förolyckade föräldrar är nästan för mycket för henne. Karin ser faktiskt äntligen till att bli sjukskriven och väninnan Ewa övertalar henne att åka och se på sitt arv. Den gamla prästgården utanför Enköping där hennes morfar varit kyrkoherde. Här möter hon nya människor som kommer att bli en stor del av hennes nya liv. Anders och hans barn. Margareta och den döve Albert. Människor som känt både hennes föräldrar och hennes morfar, som bor kvar i prästgården fast att han varit död i flera år. Hon hade ingen aning om att hon ens hade haft en morfar. Varför pratades det aldrig om dem? Vad är det för brev Ewa hittar och varför är den där dörren på övervåningen i prästgården igenspikad? Frågorna är många men Karin och Ewa söker svaren, ett i taget.

Den långa resan Del 4 i Karin och prästgården När vi lämnade Karin sist, satt hon på kyrkogården med morfar. Hon var sårad, arg, ledsen, frustrerad och rent ut sagt förbannad. Hon kände sig kränkt, familjen som betyder så mycket för henne hade gått bakom hennes rygg. Och nu då? Ska de bara gå vidare som att inget har hänt? Det tar tid för Karin att bearbeta såren som skapades trots att familjen trodde att de skyddade henne, så fel det kan bli. Att få göra en inre och yttre resa är viktigt för ens välmående. Att andas för sin egen del även att man delar livet med andra är ett måste. Och det är vad Karin gör, en resa i sitt inre att kunna förlåta och gå vidare, men hon tar med sig Anders, Ewa och Bertil och reser. Till Frans, till Fia och till Indien. Där Karin får svar på några av sina frågor. Det krävs inga mord eller brott för att göra livet spännande. Våga lev. Res. Träffa nya människor. Bjud in till samvaro. Vandra på ett berg. Simma i en flod. Det kan för många av oss vara tillräckligt spännande. Karins långa resa fortsätter för det är vad livet är, en resa från vaggan till graven. Det är resan som är meningen.