Visar resultat för..."ekphrasis"

BEOWULF är det nordliga Europas äldsta bevarade episka diktverk. Den titellösa texten återfinns i en handskrift tillkommen – sannolikt i ett kloster – omkring år 1000. Dess språk är fornengelska, angelsaxiska. Handskriften är ställvis skadad efter en brand år 1731 i Cotton Library i London, där den till skillnad från flera andra av bibliotekets dyrbarheter mirakulöst undkom att bli lågornas rov. Dess många skadade textställen har under de senaste hundra åren till stora delar kunnat rekonstrueras. Beowulfhandskriften förvaras idag i British Library.

Gunnar D Hanssons översättning av BEOWULF är den första till svenska på sjuttio år.

Den oefterhärmlige avantgardisten och experimentatorn Arno Schmidt (1914–1979) hör till den tyska och europeiska efterkrigslitteraturens mest nyskapande författare. Med sitt säregna språk och sin lika drastiska som svarta humor blottlägger han den mänskliga dårskapen med samma sprängverkan som han frigör det ohämmade fabulerandets nödvändiga motkraft. Efter utgivningen av samlingsvolymen Tidiga skrifter (2022), bestående av sex separata Schmidt-titlar, ger Ekphrasis förlag nu ut en kommenterad utgåva av den dystopisk-satiriska romanen De lärdas republik (1957) i översättning av Martin Lagerholm. Här får läsaren bekanta sig med en amerikansk journalist genom dennes reserapport från en flytande ö i Sargassohavet. Efter ett globalt förödande kärnvapenkrig utgör ön en tillflyktsort för överlevande konstnärer och vetenskapsmän som strävar efter att rädda civilisationen med sin ”idealstat” för de lärde. En högtflygande utopi som under Schmidts vassa penna snarare utvecklar sig till en postapokalyptisk fars.

Den prisbelönta svenska spelfilmen Egghead Republic (regi: Pella Kågerman och Hugo Lilja), med världspremiär hösten 2025, baserar sig på Schmidts nu aktuella roman.

”VAD SÖKER NI? Språk som tecknar rummets tillkomst och upplösning. Språk som tvingar skeenden som hela tiden upphör som hela tiden blir till. (Nattens slut och början.) En fras återkommer. Inte en igenkännbar rytm. Men en inspelning som hela tiden börjar, slutar, börjar.”

Ur avgrunden hörs nu ett dovt ljud tecknar, med sexhundrasjuttioåtta diktrader och tre fotografier, en fristående lyrisk fortsättning på Goethe viskar i Schillers öra (2023).

Målaren Ulf Gripenholm och poeten Staffan Söderblom är bosatta vid varsin station så långt norrut man kommer på den smalspåriga Roslagsbanan. De delar ett landskap av gamla blåsiga segelleder och granskogsberg, lite ogästvänligt emellanåt men lika gärna en terräng av sträv skönhet. I den här boken har de samlat skisser och anteckningar från tillvaron i detta gemensamma landskap, oberoende av varandra från början, men bilderna och texterna upprättade tillsammans oväntade förbindelser. När de väl hade placerats invid varandra var det inte längre meningsfullt att försöka separera dem igen.