Visar resultat för..."Louise Halvardsson"

I diktsamlingen Åsexuell utforskas queera relationer och ekosexualitet – att känna attraktion till naturfenomen. I detta specifika fall en å. Med humor, absurda bilder och ett direkt tilltal väcks frågor kring samtycke, svartsjuka och objektifiering. Det finns också en slitning mellan stad och land.Utdrag ur diktsamlingen:/Jag kastar mig i din famn/blir vaken & vacker/åderbråck som slingrar sig/från fotled till knäskål/åldersfläckar bildar d r o p p a r/över bröst & rygg/Du gör ingen åtskillnad/slukar allt med tungan/Inom den ekosexuella rörelsen finns en stark koppling till miljön: den/det du älskar vill du ta hand om och inte förstöra.Åsexuell är Louise Halvardssons åttonde bok och fjärde diktsamling.

I KRAMABSTINENS – skramlad scenpoesi, skriver Louise Halvardsson om avsaknad av biologisk klocka, K-märkning av ett ex, fikarumsskräck, sorg över en död mormor och att söka jobb som kramerska. KRAMABSTINENS är en bok som relaterar till ensamhet i olika former och blev till under coronapandemin, då livet som scenpoet radikalt förändrats med inställda events, begränsad publik och hemliga poesiträffar. "Rått och högt i tak, språkligt lekfullt och skrivet med säker rytmkänsla" – BTJ om debutdiktsamlingen Hejdå tonårsångest Författaren och poeten LOUISE HALVARDSSON framför dikter på gator och torg, i teatersalonger och på biblioteksbalkonger, på festivaler och i skolsalar, på krogar och kaféer, i skogar och på sjukhus. Hon samarbetar ofta med musiker och performancekonstnärer. Halvardsson debuterade 2007 med ungdomsromanen Punkindustriell hårdrockare med attityd som vann Författarförbundets debutantpris Slangbellan. Hon har även gett ut Punkpoet med svensk brytning, diktsamlingen Hejdå tonårsångest samt reportageboken Svenglish. Utdrag ur boken: "Vi har målat in oss i ett hörn men det är bara vi som vet att om vi trycker tillräckligt hårt med våra rosa fingrar kommer väggarna falla"

”Väggen närmar sig millimeter för millimeter. För att jag inte ska gå in i den behöver jag hitta Bänken. Det enda jag vet är att den finns i Berlin …” Författaren, poeten och scenkonstnären Louise Halvardsson tog tag i sin 40-årskris och utmattning på ett annorlunda sätt. Hon åkte till Berlin och satte sig på en bänk i 40 dagar. Den här boken är en inbjudan till att sitta bredvid henne – eller att söka upp sin egen bänk. Efter nio år i Göteborg blev bokens författare bostadslös och var nära att gå in i väggen. I Berlin satt hon på en bänk: 40 dagar i rad, 40 minuter om dagen, samma tid och samma plats. Syftet med detta 40 dagar långa performance var att "göra ingenting", få en chans att varva ner och fundera över vart hon skulle ta vägen. Projektet kom också att handla om att observera och bli observerad och inte minst om att förhålla sig till regler. Ingenting fick hon göra på bänken och bara prata om hon blev tilltalad. Det dröjde dock inte länge förrän förbipasserande erbjöd henne kaffe eller frågade om hon behövde pengar.

”Här finns mycket humor, smärta och svärta. Här finns engagemang, närvaro, politik, feminism, och inte minst ett lekfullt sätt att förhålla sig till språket. ” – Anna Mattson, författare och poet ”Tänk en fusion av Sonja Åkesson och Edith Södergran. Någonstans där placerar sig i mina öron Louise Halvardssons poetiska röst i debutdiktsamlingen Hejdå tonårsångest. Samtidigt har författaren en helt egen ton. Det är både rått och högt i tak, språkligt lekfullt och skrivet med säker rytmkänsla. Ofta har dikterna ett starkt sceniskt anslag, som de feministiska kampdikterna, dikterna om ångest inför den egna kroppen eller om behovet av att hävda en egen linje i en konformistisk miljö.” – Marie Tonkin, BTJ-häftet nr 9, 2017 Louise Halvardsson har sysslat med olika former av poesi i 15 år: tävlat i SM i Poetry Slam, publicerat sig i antologier, varit konferencier och hållit i workshops för både ungdomar och vuxna. Hon debuterade redan som 25-åring med ungdomsromanen Punkindustriell hårdrockare med attityd, vinnare av Författarförbundets debutantpris Slangbellan. Hennes andra bok, Svenglish – en 30-årings resa genom vardagen hamnade på Selmaprisets 10 i topp-lista. Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35 är hennes poetiska debut i bokform, men samtliga dikter har framförts på scen.

Författaren och poeten Louise Halvardsson skulle fylla 30. Hon var bosatt i Brighton och hade nått sina uppsatta mål, men var osäker på nästa steg i livet. Antingen behövde hon förändra saker genom att flytta tillbaka till hemlandet Sverige – eller bestämma sig för att stanna i England. Hon kom på en ovanlig idé för att undersöka de två alternativen. Louise skrev till 120 människor i England och Sverige. Hon valde sen ut 30 hushåll, bodde en vecka hos varje person, skuggade dem och ställde 30 frågor om deras liv i hopp om att hitta nya drömmar. Louise Halvardsson är född 1982 i Nässjö. Hennes debutroman Punkindustriell hårdrockare med attityd kom ut 2007 och vann Författarförbundets pris Slangbellan för bästa ungdomsbok. Svenglish är tidigare utgiven på engelska och har även blivit en dokumentärfilm.

I "Vi är inte klara med varandra – mormordikter" utforskar Louise Halvardsson den komplicerade relationen mellan en mormor och ett barnbarn. Arv, klass och generation står i vägen för ett verkligt möte i livet, men efter mormoderns död söker diktjaget försoning genom fantasin. De korta dikterna är skrivna i en prosalyrisk form med absurda inslag. Mormors sista önskan lyder: "Tänk om jag finge se Ullared en gång till" Louise Halvardsson (f. 1982 i Nässjö) är författare och scenpoet. Hon utforskar identitet, sexualitet och kreativitet. Hennes texter rör sig ofta i ett vardagligt landskap med absurda överraskningar och punkiga käftsmällar. Halvardsson debuterade 2007 med ungdomsromanen Punkindustriell hårdrockare med attityd som vann Författarförbundets debutantpris Slangbellan. Den helt fristående uppföljaren Punkpoet med svensk brytning kom 2019. Hon har även gett ut diktsamlingarna Hejdå tonårsångest och Kramabstinens samt reportageboken/dokumentärromanen Svenglish.

Sex poeter, en årstid. Poesiwerken är en vildvuxen förening med förgreningar överallt i Göteborgs poetiska rännsten. Vi lever för poesin och werkar för att sprida den, eftersom vi anser att poesi är en konstform för alla. Nu har vi samlat några av våra ord i denna antologi, att läsa, sprida, sortera, citera, förbanna, älska, hata, vidimera eller konfiskera alternativt allt på samma gång.