Anneli Furmark - Böcker

Elise är en bra bit över 50, hon lever i en stabil och ordnad tillvaro, gift med Henrik sedan 25 år, barnen är utflugna. De betraktar sitt äktenskap som lyckligt och lugnt till den dagen Elise träffar Dagmar på en vernissage. Dagmar (som också är gift) och Elise bor långt från varandra, men attraktionen är stark och under en oroväckande varm och torr sommar inleder de en relation som delvis på grund av avståndet mycket liknar en tonårsförälskelse, med allt vad den innebär av sms, låtlistor och chatsamtal. De säger att de är som Brokeback Mountain med kulturtanter istället för cowboys. Sen tar allt en oväntad vändning, åtminstone oväntad för Elise.

GÅ MED MIG TILL HÖRNET är en serieroman om en oväntad förälskelse vid en tidpunkt i livet då de inblandade hade trott att lugnet skulle infinna sig.

Hon har inte bara en barockmålares precision när hon tecknar mörker och ljus, mobilens kalla sken och trädkronors dunkel. Det är också något alldeles särskilt med hur hon ger sina människor liv. Det beror lika mycket på bilderna som på språk och syntax fumlande dialoger på randen till sammanbrott är även det en exakt konst att behärska. Ida Säll i Svenska Dagbladet

Det är en technicolor-stämning i färgsättningen, gult, grönt, blått och ibland blodrött och bilderna har en egen dragningskraft, som om romanen är en låt man måste höra till slutet. /.../ att läsa den här underbara och lite omtumlande bildberättelsen är som att komma hem en smula. Det kunde ju lika gärna varit jag. Gunilla Brodrej i Expressen

Den sparsmakade, kärnfulla texten är rytmisk, särskilt i dialogerna, där den studsar mellan karaktärerna. Bilderna, i dämpade jordnära nyanser, akvarell och svart tusch, är ofta närgångna porträtt där hela det mänskliga känsloregistret skildras i subtila ansiktsuttryck, eller till och med genom kroppspråket, uttryckt i ryggtavlor. Ett komplett konstverk helt enkelt, om den underbara, fruktansvärda kärleken. Helhetsbetyg 5. Christine Karlsson i BTJ-häftet nr 23, 2020

Det är gott att befinna sig både i bergochdalbanevagnen och på fasta marken med Furmark, som 18 år efter debuten är lika vital som någonsin. Elin Ruuth i Västerbottens-kuriren

I sin helhet framstår Kattflickan som en lek med mörkret, ett slags finstämd creepshow där stämning snarare än skräckeffekter står i centrum. Malin Nauwerck, Aftonbladet

En verklig pärla Sara Meidell, VästerbottensKuriren

Anneli Furmarks Kattflickan och andra berättelser är en samling serienoveller. I en historia möter vi Ylva och Danne som tappar bort varandra mitt i livet, på en festival. Där, bland kattflickor, tält och havsorkestrar, tar sig känslorna upp till ytan igen. Varför följer det allvarliga barnet med kattsminkat ansikte Ylva vart hon än går? I en annan novell får vi träffa Gerd som är åtta år och ska flytta till Kanada. Hon är inte döpt och livrädd för mylingar. 

Hur hittar vi vår väg i detta hus? Vart ska vi gå, till vem, till vilken sal? Jag, varm och svettig och med samvetskval.  Ur Torborg

I den tecknade sonetten Torborg ska Gunnel sova sin första natt på det nya hemmet - men någon bor redan i hennes rum och verkar ha gjort det länge. I berättelsen Kung och fosterland strosar Anneli i franska Flandern och känner krigets spöken och fasor in på skinnet. Till sist gör Anneli Furmark en serietolkning av teckningslärarinnan Maja Beskows dagboksanteckningar om ett förbjudet kärleksmöte på järnvägsstationen i Långsele vid förra sekelskiftet. 

Hon reste i tredje, och jag i andra klass. Och jag måste riktigt slita min hand ur hennes, så hårt höll hon i min då vi skildes. Det förvånade mig, förr var det tvärtom. Jag höll längst i. Ur Maja Beskows dagbok 1912

I fem sällsamma noveller skildrar Anneli Furmark i Kattflickan och andra berättelser stilla uppbrott genom livets alla skeden. Med den känsla för färg, stämning och humor som bara Furmark har berättar hon om det stora i det lilla. Om frukostflingor, skräck, tegelhus och prydnadsföremål - om kärlek, krig och fred. Och om död. 

Furmark är en mästare både när det gäller hennes varma illustrationer och det naturliga och rättframma samtalet mellan människor Andreas Mars, Shazam

När den hyllade serieskaparen Anneli Furmark tecknar serier är människor och relationer i fokus. Som bildkonstnär fångar hon istället landskap, vacker tomhet och stämningar. Några människor syns inte till. Det är stillbilder av platser som kanske är helt övergivna, eller så har någon just passerat och försvunnit ur bild.

Januarikala träd inbakade i snö, Vännäs kyrka i sken av gatlyktor en decembernatt, knallorangea lönnar mot en blygrå himmel eller ett litet torp som hukar under magnifika tallar vid en sjö. Det är bilder som utgör ett slags andningspauser i bebyggelsen och i tiden.

Furmarks väggkalender innehåller 12 fantastiska bildkonstverk. Motiven är hämtade från framför allt Västerbotten och Ångermanland, men också västkusten och Malmö. Tekniken är blandad; kritor, färgpennor och akvarell.

Furmarks väggkalender fungerar som en väggkalender under hela 2027, men bilderna kan sedan ramas in och bli konstverk som räcker under många år.

Serieantologi 2014

Till kulturhuvudstadsåret har vi valt att lyfta även serien som ett av kulturuttrycken och det bästa sättet att göra det är genom att ge ut dem i bokform. Serieantologi 2014 samlar ett brett urval av serietecknare som alla har anknytning till Norrland och innehåller serier som (mer eller mindre) tar an Norrland som tema och visar på en enorm vidd i uttryck och stil. Här presenteras både nya talanger och etablerade serieskapare.

Förordet är skrivet av Po Tidholm. 

Medverkande serieskapare: Lars Andersson, Max Andersson, Tomas Antila, Gerd Aurell, Mikael Bergkvist, Fredrik Dellkrantz, Niklas Eriksson, Åke Forsmark, Ludwig Franzén, Anneli Furmark, Stef Gaines, Armita Ghazinezam, Annika Giannini, Jenny Hannula Jan Hoff Mikke Hedberg Joanna Hellgren Sofia Karlström Jonny Nordlund Sofia Olsson Åsa Palmborg Stefan Petrini Robert Pettersson Malin Svedjeholm Anna-Clara Tidholm Elisabeth Widmark Klara Wiksten Erik Winbo Li Österberg