Annelie Bränström-Öhman - Böcker

Antologi av Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt. Se lista över samtliga skribenter nedan.

Antologin Brandtal består av ett fyrtiotal texter som behandlar vår tids brännande samhällsfrågor. Skribenterna är unga, äldre, kända, okända och deras texter är skrivna med olika temperament, röst, ton och stil. De är forskare, tidigare deltagare i Ortens bästa penna, barnmorskor, lärare, författare, socionomer, jurister, diakoner, präster, ideellt arbetande, verksamma inom andra samhällssektorer och insiktsfulla. 

I Brandtal skriver de om sina hjärtefrågor i form av brev, dikter, ilskna utropstecken och även saklig prosa. Bokens ämnen kretsar kring sjukvård, skola, socialt och polisiärt arbete, barnmorskearbete, klimat, kultur, orten, det samiska, krig och fred, politik, rasism och integration, äldrevård, forskning, folkbildning, nationalism, välgörenhet, makt och maktlöshet, anhörigfrågor, SiS-boenden, hbtqia, fattigdom, marknadstänkande, bostäder, brottsförebyggande arbete, barn och våld, arbetsmarknad och mycket mer.

Gemensamt för texterna är att det finns en tro: det kan bli bättre.

Författare: Runa Alakoski, Susanna Alakoski, Hana Al-Khamri, Maria Andersson Vogel, Firdevs Anik, Loran Batti, Katarina Bjärvall, Håkan Blomqvist, Tove Broheden, Annelie Bränström-Öhman, Magnus Dahlstedt, Mina Dennert, Faiaz Dowlatazai, Felipe Estrada, Bonnie Friedh, Lars Gårdfeldt, KG Hammar, Martin Harling, Eija Hetekivi Olsson, Martin Hultman, Nick Jones, Anette Kyhlström, Elin Anna Labba, Philip Lalander, Pernilla Landin, John Lapidus, Staffan Larsson, Sven-Eric Liedman, Nicolas Lunabba, Ana-Dolori Marinovi, Kristina Mattsson, Alexandra Pascalidou, Selma Rezagi , Tatjana Ristovski, Mahsa Rostami, Helene Rådberg, Tove Samzelius, Gudrun Schyman, Michaela Sjögren Cronstedt, Hans Swärd, Mats Söderlund och Lena Tallberg.

Redaktörer: Susanna Alakoski och Magnus Dahlstedt

Läsandet och kärleken till böcker förenar de fyra författarnas väg genom skolgång och yrkesarbete till en tillhörighet i forskning, undervisning och akademiskt ledarskap. De olika berättelserna har vuxit fram ur ett kollektivt tankearbete utifrån erfarenheter som sammantaget skapat olika böjningsformer av genus, klass och akademiskt livslopp. Varje berättelse är unik, men har sin grund i de nordliga livsomständigheter som författarna delar. Drivkrafter är också längtan, nyfikenhet och kunskapsglädje.  

I våra samtal har akademin ofta fått rumsliga uttryck vi har talat om mellanrum, möjlighetsrum, instängda rum, statusrum eller frihetsrum. Rummet i sin konkreta geografiska form av Norrland/Norden har vi gemensamt det norra Sverige som varit vår start och utgångspunkt.    

Alla fyra författare är professorer vid Umeå universitet: Britta Lundgren, professor emerita i etnologi; Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap med inriktning på humaniora; Ann Öhman, professor i genusvetenskap och sjukgymnastik; Hildur Kalman, professor i socialt arbete och docent i vetenskapsteori.

Sara Lidman (1923–2004) räknas som en av ­romankonstens stora förnyare i den svenska litteraturhistorien. Mindre känt är hennes stora intresse för kläder och textil formgivning. Hon tänkte, skrev och levde i det textila. I en dröm ser hon för sig Selma Lagerlöf iförd en chockrosa sidenkrinolin. I en tidig roman talar en av huvudpersonerna ”i vågor av mjukaste sammet”. Sömnad, hantverk och klädesplagg blir en del av romanernas formspråk, alltmer framträdande genom åren. Hon klär på språket; ger varje berättelse en originell och välskräddad språkdräkt.

I boken Sara Lidmans språkdräkter följer ­litteraturforskaren Annelie Bränström-Öhman och bildkonstnären Maria Sundström tygspåren genom Lidmans författarskap, främst genom mästerverket Jernbanan. Det handlar om den unge hjälten Didrik som rider in i historien på sin svarta häst, iförd en röd bussarong, och senare ikläds en brudgumskostym i vit vadmalsväv – samt om två sidenklänningars märkliga öden och färdvägar.