Antoon Geels – författare

Hur ska man på ett vetenskapligt sätt kunna förstå och diskutera religiösa upplevelser? Varför uppkommer religiösa föreställningar över huvud taget? Och hur nära hör religiösa upplevelser ihop med den kultur där de förekommer? Religionspsykologins uppgift är att beskriva människans religiösa upplevelser och beteenden i ett psykologiskt perspektiv. Den religiösa människan är indelad i två delar: en del som beskriver olika teoretiska perspektiv och människan som en sökande varelse, och en del som är tematiskt uppbyggd och tillämpar de olika perspektiven på områden som till exempel religiösa visioner i vår tid, den moderna människans behov av ”andlighet” samt religionens roll i hanteringen av kriser. Denna andra del tar också upp fallstudier från Sverige och Syrien.

Den religiösa människan är en väl etablerad grundbok för studenter i religionsvetenskap på universitet och högskola. Den vänder sig även till lärare i religionskunskap på grundskolan och gymnasiet, samt till personal inom psykiatrin. Detta standardverk inom religionspsykologi utkommer nu i sin fjärde utgåva, utökad med de senaste forskningsrönen.

Att definiera sig som andlig men inte religiös har blivit allt vanligare under efterkrigstiden och är en inställning vi ofta förknippar med new age eller nyandlighet. Medan religion för tankarna till förstelnade institutioner, rigida normer och yttre auktoritet, ses andlighet istället som ett individuellt och kreativt förhållande till högre makter och olika religiösa traditioner. Med detta är inte nödvändigtvis någonting nytt, utan snarare ett förhållande till religion som vuxit fram under lång tid. I boken spåras dessa tendenser tillbaka genom historien. Bokens olika författare erbjuder religions- och naturvetenskapliga perspektiv på mystiska, esoteriska och andliga traditioner, med fokus på det samtida Europa och Nordamerika. Såväl forskningen som samtida företeelser skärskådas. Bokens tio författare är framstående forskare i religionshistoria och andra ämnen, verksamma vid universitet och högskolor i Sverige och utomlands.

MÄNNISKA – VEM ÄR DU? Frågan ställdes redan av de gamla grekerna och behöver ständigt uppdateras. Även de tio oxherdebilderna cirklar kring denna frågeställning. I denna kinesisk-japanska parabel berättas om oxherden och hans sökande efter oxen, som i den ursprungliga berättelsen motsvaras av buddhanaturen. Det är en berättelse i tio steg. I dess bredaste betydelse handlar den om en läroprocess och om kulturell, andlig och psykologisk utveckling. Fem mystiker från de stora världsreligionerna träffas för att samtala kring de tio oxherdebildernas betydelse för att förstå oss själva. Hur kan denna berättelse hjälpa den enskilda människan? Vad kan vi lära? Samtalet är ett rollspel. Moderator är religionspsykologen Antoon Geels, som har studerat dessa traditioner under snart ett halvt sekel. Boken ger en ny syn på religionsdialoger, som tenderar att vara alltför intellektuella. Därför samtalar gruppen också om religiös musik, dans och konst, som förser dialogen med en emotionell komponent. Människa – vem är du? presenterar mystikens människosyn i relation till den moderna psykologins syn på människans kognitiva utveckling. De två spåren kompletterar varandra på ett spännande sätt. Oxen och herden representerar avståndet mellan människans sanna potential och hennes mänskliga natur. Trots allmän förvirring kring sin identitet och livssyn är det möjligt för människan att komma till klarhet och rida hem oxen. De tio stegen i oxherdebilderna åskådliggör en väg till ökad självkännedom och andligt förverkligande. Berättelsen är alltjämt aktuell för den moderna människan. ANTOON GEELS är professor emeritus i religionshistoria med religionspsykologi. Han är författare till ett stort antal böcker om mystik och spiritualitet i världens religioner, bland andra Judisk mystik (1998), Berusad av Gud (2002), Kristen mystik (2000, 2003), Muslimsk mystik (2005), Medvetandets stilla grund (2008) och Laga världen, med ickevåld, medkänsla och andra verktyg (2014).

laga världen (tikkun olam) är ett uttryck som används inom judisk tradition. Vad kan det betyda i dag? Vi lever i en globaliserad värld som hänger samman politiskt och ekonomiskt. Det är befogat att fundera över hur varje människa kan bidra till att laga vår tilltygade planet. Här hämtar vi inspiration från världens visdomstraditioner, mystiken i världens religioner och även från modern forskning i psykologi, neurovetenskap och evolutionsbiologi. I boken presenteras nio verktyg som behövs för att laga världen. Ickevåld och medkänsla är de två viktigaste. Aktuell forskning visar att dessa färdigheter kan övas upp, alldeles som att man kan lära sig spela piano. I några kapitel går vi igenom vad ickevåld och medkänsla betyder i världens fem stora religioner. Ibland tycks religionen vara problemet, men den kan också vara lösningen. Andra verktyg som kan hjälpa oss att laga världen är att vi avvisar bokstavstro, gör upp med »vi och dem«- tänkandet, reflekterar över människans psykologi samt blir mer medvetna om våra djupaste rötter, inte minst olika tankestilar. I bokens sista kapitel ges konkreta förslag på hur vi alla kan bidra till att laga vår trasiga värld och hur man kan välja att »dela med sig av kärlek, vänlighet, medkänsla och barmhärtighet till alla skapade varelser«.

Orden avlägset land bär en mystik ton de förflyttar sinnet till något helt annorlunda. Det var något som Sven Delblanc kände igen när han läste orden i Gunnar Ekelöfs dikt, Jag skriver till dig från ett avlägset land . I denna bok analyseras mystikens centrala roll i Ekelöfs och Delblancs författarskap och den relateras till deras livsuppfattningar. Skillnaden kan tyckas stor mellan Delblanc och Ekelöf, den ene prosaförfattare med ordrika berättelser, den andre en sparsmakad lyriker, men Delblanc hade också i likhet med Ekelöf en fot i den modernistiska traditionen och bägge var de idédiktare. Det finns många beröringspunkter mellan dem i såväl dikt som tanke. Varken Ekelöf eller Delblanc ville tillhöra någon kyrka men de var båda mottagliga för andliga och religiösa teman, som de gav personliga tolkningar i sin konst. I ett par av bokens essäer analyseras deras gudsbilder, vilka båda har kvinnliga förtecken. Vi får också läsa om inspirationen av bildkonst i författarskapen, Ekelöf tog intryck av ikoner, Delblanc av den orientaliska mattan. De hade båda en starkt pessimistisk livssyn, deras syn på samhället var mörk och i bägge författarskapen finns inslag av makt- och civilisationskritik. Även detta berörs i denna insiktsfulla bok där sammantaget elva skribenter skriver utifrån olika teman kopplade till bokens ämne. Boken baseras på material från ett seminarium om mystik och livssyn hos Gunnar Ekelöf och Sven Delblanc på Sigtunastiftelsen hösten 2016 arrangerat av Gunnar Ekelöf-sällskapet och Delblancsällskapet i samarbete med stiftelsen.