Owe Wikström – författare

Hur ska man på ett vetenskapligt sätt kunna förstå och diskutera religiösa upplevelser? Varför uppkommer religiösa föreställningar över huvud taget? Och hur nära hör religiösa upplevelser ihop med den kultur där de förekommer? Religionspsykologins uppgift är att beskriva människans religiösa upplevelser och beteenden i ett psykologiskt perspektiv. Den religiösa människan är indelad i två delar: en del som beskriver olika teoretiska perspektiv och människan som en sökande varelse, och en del som är tematiskt uppbyggd och tillämpar de olika perspektiven på områden som till exempel religiösa visioner i vår tid, den moderna människans behov av ”andlighet” samt religionens roll i hanteringen av kriser. Denna andra del tar också upp fallstudier från Sverige och Syrien.

Den religiösa människan är en väl etablerad grundbok för studenter i religionsvetenskap på universitet och högskola. Den vänder sig även till lärare i religionskunskap på grundskolan och gymnasiet, samt till personal inom psykiatrin. Detta standardverk inom religionspsykologi utkommer nu i sin fjärde utgåva, utökad med de senaste forskningsrönen.

Vem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet – för att i nästa sekund jaga vidare genom livet? Kanske är en av orsakerna de svarta tankar som kan dyka upp i stillheten: existentiella frågor om tiden

Jag är pensionär sedan ett decennium. Livet är lugnare. Minnena håller på att försvinna. Tiden tickar obevekligt. Det kan slå åt två håll. Först känner jag djup tacksamhet eller kanske snarare ett slags eufori och lycka. Men därefter erfar jag en stillsam, knappt anad oro. Allt oftare blir jag påtagligt medveten om en svår tanke: snart är det hela över, om några år är det dags att ta farväl. Insikten om alltings provisorium blir påtaglig när jag går upp på vinden för att utan brådska ögna igenom gamla dagböcker, ser hur jag skissat på texter till essäer, lärobokskapitel eller recensioner

(ur boken)

I den här boken ser religionsprofessor Owe Wikström tillbaka på sitt liv och tar med läsaren på en biografisk resa från barndomens Luleå till läroverk, studentliv och år som föreläsande författare och forskande professor. De blixtrande och intensiva åren är förbi då han varit präst, S:t Lukas-terapeut, lärare på pastoralinstitutet, professor i religionspsykologi, författare till ett 20-tal böcker och uppmärksammad föreläsare. 

    Sakta och eftertänksamt har han glidit mot åldrandets gränser. Barnbarnen ökar i antal, men själv sitter han gärna i lugn och ro och skriver om det han finner i minnets irrande korridorer. Hur blev allt så här och vad har jag gjort i mitt liv? En rad minnen träder som små ljusstråk ur de olika rummen som finns längs livskorridoren. 

   Fokus i den här boken är att försöka förstå sin egen livsresa. Varför blev mitt liv så här? Och hur inser man att det börjar luta mot afton?

Owe Wikström är professor i religionspsykologi, präst och psykoterapeut samt hedersdoktor vid Åbo Akademi. Han är en prisbelönt författare som på Libris tidigare har gett ut Det bländande mörkret, Från ett cafébord i Paris och Den ofrånkomliga gåtan (tillsammans med Peter Strang). Owe Wikström var sommarvärd i Sommar i P1 år 2011.

Det finns en känsla som ibland drabbar oss – när vi måste skiljas från någon

Vem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet – för att i nästa sekund jaga vidare genom livet? Kanske är en av orsakerna de svarta tankar som kan dyka upp i stillheten: existentiella frågor om tiden, Gud och döden.

Långsamhetens lov fördjupar diskussionen om vår tids stress och utbrändhetsproblematik. Är det verkligen så att allt som görs snabbt och effektivt är av ondo? Det finns en långsamhet som är outhärdlig och trist; det finns en annan som föder eftertanke och reflektion.

Owe Wikström resonerar om vår tids stora bristvaror: livsnjutningen och det djupa allvaret. Han reflekterar kring behovet av lättja och dröjande samtal, mystikens lockelse och människans rädsla för att påbörja resan till sitt eget inre. Ibland sammanfaller den inre och yttre resan. Owe Wikström berättar om resor till Budapest, Sankt Petersburg och Assissi vilka blev ett slags pilgrimsfärder.

Långsamhetens lov manar till motstånd mot samtidens jäkt – så att livet inte blir som att åka genom Louvren på moped: Vad var det jag aldrig hann uppleva?

Boken är lättsam och lärd, allvarlig och drastisk. Den läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj.

Läs mer om Owe på hans egen hemsida.

Hur kan man öva sig i det andliga livet och hur upplever man tron?

Att älska livet mer än dess mening är en personligt hållen reflektionsbok där Owe Wikström ger läsaren ett praktiskt stöd att tillägna sig en andlig livsväg. Boken spänner över sju veckor med en text per dag där varje veckodag är kopplad till ett ord eller en symbol, till exempel Glädjens dag, Det heliga rummets dag, Smärtans dag. Var och en av de sju veckorna behandlar ett särskilt tema som i sin tur hör samman med den inre väg eller den process som de kristna mystikerna talar om – från längtan till aning, från aning till insikt.

Att älska livet mer än dess mening handlar om såväl människans existentiella längtan som hennes successiva upptäckt av en andlig realitet. Det kan inte kallas något annat än tro.

Owe Wikström är professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet och har tidigare givit ut flera böcker, bl.a. Långsamhetens lov, Ikonen i fickan och Sonjas godhet.

Nutiden överöser oss med slagord: ”Du kan bli framgångsrik”, ”Du måste förverkliga dig själv!”, ”Du har bara ett liv, unna dig storslagna upplevelser!”, ” Tänk positivt!”

Men alla vet vi, innerst inne, att tillvaron är oberäknelig. Hur mycket man än försöker så styr man inte sitt liv. Vi är, utan att vara särskilt medvetna om det, ständigt beroende av andras omsorger.

I Sonjas godhet frågar sig Owe Wikström vart medkänslan, omsorgen och samtalen om de goda handlingarna tagit vägen. Har osjälviskhet blivit omodernt? Vad sker i ett samhälle där individualism och upplevelsehets står i centrum? Är det omodernt att föra samtal om individens personliga ansvar för andra än sig själv? Förstärks självcentreringen av populärpsykologins tro-på-dig-själv-budskap och en upplevelseorienterad andlighet?

Utgående från en dramatisk personlig upplevelse diskuterar författaren hur det är att vara föremål för andras omsorg, utelämnad i den svages position. När tillvaron är som bräckligast minns han Sonja – den goda kvinnan i Dostojevskijs roman Brott och straff. Hon blir en sinnebild för det goda i människan. Samtidigt ger hon oss en föreställning om en typ av förebild som tidigare sågs som självklar. Att det är en litterär gestalt som på detta sätt väcker tankar om ömhetens betydelse leder över till en diskussion om böckers existentiella betydelse och deras roll som motkrafter. Frågor om ansvar och godhet diskuteras utifrån flera författarskap, främst Fjodor Dostojevskij men även Torgny Lindgren och J. M. Coetzee.

Avslutningsvis ger författaren oss rådet att skapa ett eget husapotek av böcker och delar generöst med sig av sina egna favoritmediciner.

Sonjas godhet utgör en fristående fortsättning på författarnas tidigare böcker: Långsamhetens lov eller vådan av att åka moped genom Louvren, som tar upp vårt förhållande till tiden, Ikonen i fickan – om inre och yttre resor, som diskuterar platsens och resans betydelse i våra liv, och slutligen Sonjas godhet, som behandlar vårt förhållningssätt till våra handlingar.

Samtidens intresse för new age, mystik, etik och existentiella frågor i kombination med en utbredd skepsis mot kyrkor och färdiga svar har skapat en vilsenhet inom såväl kyrka som socialvård och psykiatri.

Med stor öppenhet och med många praktiska exempel från samtal och skönlitteratur utforskar Owe Wikström här den inomkristna traditionens resurser i gränslandet mellan religion, andlighet, psykologi och själavård.

I centrum står religionens psykologiska funktion. Varför är människan religiös? Hur skall man förstå och professionellt bemöta människans andliga behov? Wikström föreslår en modell för själavård som bygger på den kristna mystiska andliga vägledningstraditionen. Ambitionen är att integrera tre stora perspektiv: ett psykoanalytiskt, ett existentialfilosofiskt och ett kulturteoretiskt. Särskilt betonas symbolernas funktion.

Bokens avslutande del handlar om Dostojevskijs psykologi. Skönlitteraturen ser Wikström som en allt för lite nyttjad möjlighet att närma sig den outgrundliga människan med ett språk där ord som godhet, barmhärtighet och kärlek inte är bortrationaliserade.

Denna nya utgåva har redigerats om och kompletterats, bl a med nya avsnitt om objektrelationsteori, förhållandet mellan narcissism och religion, och om tystnadspliktens problem. Den innehåller en helt ny bibliografi med hänvisningar till den senaste forskningen inom området.

Varför avtar inte helighetslängtan hos den moderna sekulariserande människan? Varför berörs människor av den hemlighetsfulla heligheten trots att de säger inte kunna tro? Varför försvinner inte religionen i västerlandet när människorna ”har det så bra”? Är inte religionen egentligen bara ett sätt för människorna söka tröst i en fantasivärld eller att skapa ordning i sitt liv – eller kan det vara tvärtom? Har människan ett ”behov” av mysteriet?

Många upplever en dag en besvikelse över de etablerade kyrkorna; de har pratat sönder och trivialiserat den absoluta och kraftfulla heligheten. Därför söker man sig på andra vägar mot helighetens källor; i naturen, i musiken och i litteraturen, i psykologin.

Detta är ingen systematisk eller fullständig bok om heligheten, dess historia eller uttryck. I stället utgör den en resonerande framställning om människans sökande efter det okränkbara, hennes längtan efter och erfarenheter av helighet, både utom och inom kyrkan. Det är viktigt att söka balansera det stora intresse som läggs ned på religionens historiska och dogmatiska sida med ett studium av religion som upplevd personlig erfarenhet. Men resonemangen förs mot bakgrund av religionspsykologisk och religionshistorisk forskning. Vi möter såväl Sigmund Frued och Ingemar Hedenius religionskritik som C G Jungs och D W Winnicotts bejakande av myter och riter. Mircea Eliades beskrivning av det heliga och det profana reds ut i relation till samhällsförändringarna.

Boken granskar skillnaden mellan den privata religiositeten och den organiserade heligheten som förmedlas av kurkor och samfund. Den söker förstå den lockelse som symboler och riter utövar och diskuterar kyrkornas förändrade roll när dessa inte längre har entreprenad på andligheten. Den beskriver en del av fascinationen för det omedvetna som ett slags profan religiositet.

För alla som är intresserade av livsfrågor, psykologi och religionens förändrade ansikte är detta en klargörande bok – oavsett om man uppfattar sig som religiös eller inte.Owe Wikström är professor i religionspsykologi vid Uppsala universitetet.

En tankeväckande och berikande bok, som rör sig i gränslanden mellan religion, litteratur och psykoanalys, om läsande som livstolkning och själavård.

Varför blir vi så starkt berörda av somliga böcker? Vissa romanfigurer kommer oss så nära att vi tycks känna dem bättre än våra vänner. Det gäller inte minst de litterära gestalter som hjälper oss att reflektera över de existentiella grundvillkoren, frågorna om livets mening, om ondskan, om döden. Vi samtalar med dem, trots att de ju inte "finns". I en inre värld lever vi deras liv, drömmer deras drömmar och kämpar deras kamp eller läser vi i själva verket hela tiden om oss själva? 

Aljosjas leende diskuterar skönlitteraturens andliga betydelse i en tid när den organiserade fromheten misstros. Den handlar om att möta Guds frånvaro och mystikens ordlösa tillit tillsammans med några gestalter i en diktad värld. Den rör tröstens och trons psykologiska villkor, gudstrons känslomässiga källor och den försöker tolka bokläsandet som ett slags friskvård.

Den heliga upplevelsen i naturen eller konsten är omöjlig att förena med en gudstro menar några av de personer Owe Wikström låter oss möta. För andra är just skönheten och den gåtfulla frånsidan i livet tecken på Guds hemlighetsfulla närvaro. Bokens längsta parti är en närläsning av några avsnitt som berör tro och tvivel i Fjodor Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Sven Delblancs Livets ax, Harry Martinsons Aniara och R.S.Thomas diktsamling Minnen av eld utgör grunden för en diskussion om naturmystik, rit och Guds tysta tilltal, om "land som är avlägset land".

Boken avslutas med ett antal personliga skisser från inre och yttre resor och ett avsnitt med teoretiska reflexioner om religionpsykologins relation till skönlitteraturen.

Det finns en känsla som ibland drabbar oss – när vi måste skiljas från någon, när vi längtar hem, när vi minns flydda tider eller märker hur fort allt har gått eller när vi annars blir djupt gripna eller tacksamma – vi kallar det vemod.Andra gånger är det en konkret upplevelse av skönhet som gör att vi blir berörda och djupt påverkade. Det är så ljuvligt att det nästan gör ont – en bitterljuv känsla.I Till längtans försvar menar Owe Wikström att det också finns ett vemod inbyggt i själva livet. Sett i ett större sammanhang hänger detta vemod samman med den känsla av hemlöshet och förvirring vi kan känna inför existentiella livsfrågor. Vemodet kan också ha att göra med det hotfulla i att tiden går så fort, vår oro för att dö – en tanke vi sällan törs tänka till slut. Dessa frågeställningar gör att upplevelsen av vemod gränsar till andligt sökande och religiös tro. Hur förhåller sig längtan till religion? Varför berörs så många av det heliga trots att de säger sig inte tro?Till längtans försvar är på samma sätt som Owe Wikströms tidigare böcker skriven med en mängd exempel ur vardagen. Här blandas jazz, bärplockning, gudstjänster och julsånger med tunga vetenskapliga namn och moderna ikoner som Woody Allen, Ingmar Bergman och Da Vinci-koden.

Ikonen i fickan är en samling essäer som diskuterar vårt behov av resor.

Inledningsvis tar författaren upp den yttre resan – Varför reser vi? Vad reser vi till och vad reser vi ifrån? Vi får ta del av både psykologiska och sociologiska rön kring resandet

Inspiration till religionspsykologin beskriver religionspsykologins utmaningar utifrån teman som palliativ medicin, ritualer inför döden, migration och anpassning samt mystik och alternativa medvetandetillstånd. 

Boken består av tre delar: i den första visas med exempel från tillämpad forskning vilken spännvidd ämnet har i dag. Bokens andra del tar upp specifika forskningsområden i kortare fallstudier. Bokens tredje del innehåller en tematisk reflektion över religionspsykologins utmaningar och möjligheter.

Inspiration till religionspsykologin är främst avsedd som en introduktionsbok för studerande i religionsvetenskap. Owe Wikström, en av ämnets stora inspirationskällor i Sverige, för en reflekterande dialog med de olika bidragen i boken.

Det finns en tystnad kring livets mest fundamentala fråga – det faktum att det tar slut. Den dolda dörren visar olika vägar att möta dödens problem. De flesta skräms av tanken på att de om några år inte längre ska leva och mycket finns skrivet om döendet som process.Terminalvården är väl utbyggd

Det finns en tystnad kring livets mest fundamentala fråga; det faktum att det tar slut. Den dolda dörren visar olika vägar att möta dödens problem. De flesta skräms av tanken på att de om några år inte längre ska leva och mycket finns skrivet om döendet som process. Terminalvården är väl utbyggd, nedbrytandet och smärtsamma avskedstaganden går att förhålla sig till. Men vad gör vi med vår undran eller ångest över dödens innehåll vart vi tar vägen?Owe Wikström resonerar i sin nya bok kring flera aspekter av döden. För den som ibland i vargtimmen vrider sig och inte lyckas undfly frågorna ges här inga svar. Men kanske ord att tänka med.