Artur Lundkvist – författare

Livsälskare, svartmålare från 1974 är Artur Lundkvists fantasi om den spanske målaren Francisco José de Goya. Det är en konstnärsroman av yppersta klass, där Lundkvist tränger in i det konstnärliga skapandets mysterier. Det handlar om konstnären och yttervärlden, om visionen och samvetet, om konstens demoner och änglar, och det handlar om den svåra tillvaron för en europeisk konstnär kring sekelskiftet 1800 i tider av krig och umbäranden. Lundkvist hanterar sin fantasi om Goya med fast hand, djupt förankrad i den kärva samtiden, men också med stor och fri fantasiflykt. I förlängningen blir boken om Goyas konst minst lika mycket boken om Lundkvists egen konst.

Artur Lundkvists essäsamling Ikarus' flykt från 1939 anses vara en av de viktigaste litteraturkritiska skrifterna från det svenska 1900-talet. Här introduceras för första gången författare som James Joyce, William Faulkner och och T.S. Eliot för den svenska publiken. Övriga essäer handlar bland annat om Artur Rimbaud, surrealismen, Henry Miller, Pablo Picasso och Saint-John Perse.

”Hur svårt det är att vakna till liv igen, hur lätt det är att bara färdas i drömmar och på nytt uppleva sådant som man redan upplevt förut eller sådant som man aldrig varit med om …”

Artur Lundkvist återkallar sina drömmar under den långa sjukdomen, från medvetslöshetens färd i gränstrakterna mellan livet och döden, i anteckningar som fångar deras autentiska atmosfär, deras glidningar och tvära kast mellan den konkreta omgivningen och fantasins sammansmältning av minnesfragment och visioner. I den sinnrika kompositionen leder skildringen av den långsamma återfärden mot en normal tillvaro över i ett mäktigt flöde av föreställningar – situationer och bilder där nuet stämmer möte med det förgångna, fjärran länder med vardagens varelser och ting, intryck av människor och konst med historiens myter. Färdas i drömmen och föreställningen är med sitt suveränt levande prosalyriska språk ett både vitalt och mörkt suggestivt verk av en av våra verkligt stora diktare.

”Jag färdas och jag färdas inte, i minnet färdas jag där allt är sig likt och allt är sig olikt, det är en spegel av vatten som ådras, rynkas, döljer synerna liksom under lätta, plötsliga korsande vinddrag …”

Krigarens dikt vill vara ”en sannolik framställning av Alexander den Stores handlingar och levnadsöden”. Den följer Alexander från uppväxtåren i det gröna Makedonien, under spänningen mellan fadern och modern, och fram genom det stora fälttåget mot Persien, med belägringen av Tyros, intagandet av Egypten, slagen vid Issos och Guagamela. Efter intåget i Babylon, den tidens storstad med alla dess märkvärdigheter, följer erövringen av Asien ända till Indien och marschen tillbaka genom den fruktade Makranöknen, Alexanders plötsliga insjuknande och död i Babylon och den döendes rannsakan av sitt korta men sällsynt händelseladdade liv.

Berättelsen eftersträvar att med stöd av den nyaste Alexanderforskningen ge en allsidig och balanserad bild av den store erövraren. Utan att vare sig hylla eller nedvärdera honom utgör den ett försök att blottlägga de sammansatta drivkrafterna hos Alexander, samspelet av medvetna och omedvetna inslag, under föreställningen att hans livsgärning ska bli en dikt, motsvarande den homeriska Iliaden och legenderna om Dionysos. Han ställs samtidigt i förhållande till sina älskare och älskarinnor, till Zoroasters lära och de indiska Gymnosofisternas tänkesätt, till de olika religioner och kulturer han möter.

”Krigarens dikt” är avsiktligt hållen i de gamla historieskrivarnas sakliga, krönikeartade stil, komprimerad men ändå åskådlig.

Den är ett mästarprov av episk berättarkonst, på en gång en lärd och djuplodande skildring och en färgrik historisk berättelse, fylld av myllrande liv och dramatiskt skiftande händelseförlopp.

"Hur länge varade det?tio sekunder?mer? mindre?eller ingen tid alls, tid som upphörteller förlorat sin bestämda utsträckning,kanske ett mörkt klot av komprimerad tid, laddat med blixtsnabba avgöranden:och så fanns världen på nytt, orörlig, tyst,medvetandet förenade sig åter med kroppen, jag återfann mig som levande(eller var det bara en föreställning i dödsögonblicket?)och som ofta i drömmen sökte jag ljuskontakten utan att kunna bryta mörkret,tyckte mig ropa i mörkret och få ett svar, som intygade att vi ännu levde,trevade mig fram genom bråte och spillror, mot altandörren,veven, järnridån!och vi var ute på altanen,världen fanns kvar,en del av byggnaden fanns kvar,vi stod där barfota bland spillrorna,i dödstystnad, i mörker,under glesa stjärnor."

Dikten Agadir kom ut för första gången 1961. Jordbävningen inträffade den 29 februari 1960 och dödade omkring 15.000 personer - en tredjedel av stadens befolkning - och Artur Lundkvist var själv på plats i Agadir tillsammans med sin fru författaren Maria Wine när katastrofen inträffade.

Artur Lundkvists Amerikas nya författare från 1940 är inte bara en inspirerande och upplysande genomgomgång av det tidiga 1900-talets stora amerikanske författarskap, utan också ett spännande litteraturhistoriskt dokument. Här presenterarLundkvist den tidens heta namn för den svenska publiken. Många av dessa känner vi idag som världslitteraturens giganter: Ernest Hemingway, William Faulkner, John Steinbeck, Henry Miller med flera.

Antipodien är en berättelse om en båtresa jorden runt, till Australien och tillbaka igen.

Det är ingen vanlig resebok. Den börjar och slutar med högst realistiska skildringar av människor och händelser ombord på passagerarfartyg ute på de stora vattenvidderna: Medelhavet, Atlanten, Stilla Havet. Men mellan dessa båda brohuvuden slår Artur Lundkvist ett högt valv av berättelser, sagor, drömmar. Färgstarka verklighetsskildringar, fyllda av dofter, former och färger från det avlägsna Australien växlar med uråldriga myter.Här finns en essä om två moderna australiska målare, en fabel om hökarnas krig mot duvorna, en berättelse om ett sällsamt fartyg som aldrig tycks lägga till i några hamnar och där passagerarna snarare tycks vara fångar och patienter än passagerare.Mellan verklighet och dröm, mytologi och reportage rör sig denna originella, fantasifulla reseskildring.

"För att icke ge denna volym en alltför avskräckande karaktär av programbok har den fått sin nuvarande neutrala titel i stället för en mera saklig som exempelvis Dynamisk modernism. Samtliga avsnitt är närmast att betrakta som orienterade utkast: de ger konturer och personprofiler, men någon fördjupning av studierna har det icke kunnat bli fråga om. Subjektivismen i betraktelsesättet är medveten och principiell." skriver Artur Lundkvist i Atlandvinds inledning.

Essäboken, som första gången gavs ut 1932, består av tre olika delar: "Atlantvind", om nordamerikansk litteratur, "Filmen: Den nya konstformen" och "Svensk modernism".

Babylon, gudarnas sköka är en berättelse från Babylons sista storhetstid från Nebukadnesar till den galne konungen Nabonid. Det är tiden för den judiska fångenskapen i Babylon och framställningen sätter in profeten Daniel i hans möjliga sammanhang med den stora staden, utöver vad hans egen bok i Bibeln meddelar. Samtidigt ges bilder av Babylon sådant det kan antas ha varit enligt forskarnas rekonstruktioner.Omväxlande därmed får man följa den unga Lilida/Oanna som bortrövas från ett bergsfolk, blir förd till Babylon och såld som slavinna åt en rik gammal man. Hennes upptäckt av staden och uppfattning om dess liv slutar med hennes överlämnande till överguden Marduks prästerskap, som utväljer henne till uppgiften att vänta i Babels torn på gudens nattliga besök. Hon tros föda en gudason och blir invecklad i slitningarna mellan prästerna och kungamakten.Författarens avsikt har varit att ur olika synvinklar ge en sannolik framställning om tillvaron i detta lysande Babylon, gudarnas stad framför andra, med dess spänning mellan gudamakt och kungamakt, under storslagna gudafester och brokigt vardagsliv, där ljusa myter och grymma uppträden ingår i varandra.

"Det är något du inte finner, något du aldrig hinner,

du ökar hastigheten, luften visslar förbi,

tingen flyger åt alla håll, fåglar hopas i drivor,

fälten skördas med en enda blick, havet ligger stelnat glasgrönt,

hastighet, hastighet,

sten skiljer sig från sten, murar vacklar och störtar,

en människa skjuter upp, står grön som ett träd

ett kort ögonblick innan hon fäller sitt kött, visar sitt vitnande skelett"

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Besvärjelser till tröst gavs för första gången ut 1969.

Brottställen visar Artur Lundkvist upp som aforistiker. Han har också förmått göra något helt eget och annorlunda av denna genre. Hans iakttagelseförmåga, hans erfarenhet, hans universalitet ingår en säregen förening i denna bok, där aforismerna avhandlar många fenomen och förhållanden, alltifrån vassruggarna i Japan till den huvudvärk som kudden får när någon har vilat på den hela natten.

"Hans framställning av hur revolutionen går segrande fram, drabbande och slösande i det fiktiva landet Darunga – som lånat lokalfärg från latinamerikanska trakter – denna skildring har en puls och en spänning som man knappast finner i någon annan av Lundkvists böcker. Här finns den lysande upptakten med revoltens början som en strejk vid ett sockerbruk med de blodiga förvirrade striderna i sockerrörsfälten, gestaltade i koloristisk hänsynslöshet. Här finns de enskilda människoödena som sugs in i eller kolliderar med revolutionen.

[...]

Det finns, kunde man säga, mycket av den ideala revolitionens evigt förfalskande söndagsskola i Artur Lundkvists bok Darunga, men där finns också så mycket av den individuella revolten, den som skapar visioner och vållar konst, väcker fruktbar stridighet och nyttig oro, att man inte kan undgå att imponeras och förtrollas av Darunga, detta betänkliga, motsägelsefulla, ojämna och storartade konstverk."

-Åke Janzon i Svenska Dagbladet

I sitt förord till De darrande löven 1988 skrev René Vázquéz Díaz: "Han iakttar och antecknar. Han minns och antecknar, leker med orden och antecknar. Han säger att han nu har återvänt från alla sina färder, och hans nya bok visar att han är högst närvarande här och nu: El que vuelve no se fue, den som återvänder har aldrig gett sig av, som Pablo Neruda brukade säga. Arturs nya afolyrismer är lustiga i sin vitsighet, längtande i sitt svårmod och inte sällan elaka i sin träffsäkerhet. Hans stora förmåga att bildmässigt länka samman oanade sammanhang förvandlar hans bästa afolyrismer nästan till ordspråk, som man gärna vill använda när man behöver få något sagt utan att säga det direkt."

"Jag vill födas! jag vill andas, jag kan inte leva längre på detta tjocka blod som pumpas genom mig,

jag vill se, jag vill ut ur mörkret, ut ur denna främmande kropp som omsluter mig,

jag litar inte på den, den vaggar omkring så besynnerligt, vacklar, hotar falla"

Det talande trädet gavs för första gången ut 1960 och innehåller 80 prosadikter eller miniatyrberättelser. Det börjat med en födelse och slutar med ett dödsögonblick, men däremellan spretar och omfamnar texterna en rik värld av teman och motiv.

"En nästan alltigenom märklig bok, sammansatt i sin känsla, outtömlig i sin fantasi, mognad i sin erfarenhet och ändå obruten i sin vitalitet" – Karl Vennberg

"I denna bok har jag eftersträvat en någorlunda fullständig framställning av den amerikanska skönlitteraturen från 1890-talet till nu. Bland de över 120 författare som medtagits återfinns, skulle jag tro, nästan alla namn av allmännare intresse. Självfallet har många av dem måst behandlas ytterst kortfattat, men även när jag tvingats att vara som mest summarisk har jag i allmänhet försökt få med en knapp karakteristik av någon eller några av varje författares mest representativa böcker, i stället för att räkna upp ett större antal boktitlar. Så långt möjligt har jag genomfört principen att själv ta del av och bilda mig ett omdöme om de böcker som avhandlas [...]."

- Artur Lundkvist i förordet 1942

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien.

"Försona dig aldrig med tvånget att vara människa,med tvånget att hoppas, med lyckans fångenskap.Din enda sanning är djuret som söndersliter gudenvid de gåtfullt tysta djupen av svartnat blod."

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Diktsamlingen Dikter mellan djur och människor utgavs för första gången 1944.

Artur Lundkvist (1906-1991), författare, poet och ledamot av Svenska akademien, var aktivt engagerad inom socialismen och världsfredsrörelsen och gift med poeten Maria Wine. Hans lyrik är livsbejakande och så småningom med dragning mot undergångsvisioner och drömsymbolik. Han debuterade med diktsamlingen Glöd 1928.

Boken Drömmar i ovädrens tid kan med ett av Lundkvists egna favorituttryck kalla boken en livskris. Universum är Lundkvists hem och domän - han känner inga gränser för sin fantasi och sitt engagemang. Han är som författare inte en person utan en myriad - "jag börjar föda mig själv, föder avbilder av mig själv, den ena efter den andra i snabb följld, alla lika mig, men ändå inte riktigt jag, mer eller mindre än jag, ensidiga knaske men beslutsamma, laddade, hänsynslösa... jag klyver mig ständigt i nya delar, utan att därför förminskas, följaktligen växer jag oavbrutet, växer med varje ny varelse jag avsätter."I denna gränslösa värld låter Artur Lundkvist bokens alla "jag" uppleva mångfald och rikedom. Jaget finns i myter, sagor, i scener och drömmar av olust och beklämning, i dödens närhet, men också i den jordiska lyckan och den erotiska befrielsen, i mäns och kvinnors gestalter, på jordens alla kontinenter och öar. Perspektivet skiftar ständigt men är ändå sammanhängande, bärs upp av Lundkvists utvecklingsoptimism. Trots sina misstag, dumheter och katastroftillbud har människan framtiden för sig - "visst är det sant, säger jag, att människan härjat och missbrukat sin värld. Men tillhör det inte i huvudsak de passerade misstagen? Är hon inte redan på väg att reparera skadorna, råda bot för bristerna?"I "Drömmar i ovädrens tid" har Artur Lundkvists skapande fantasi återigen firat en av sina rika triumfer och frambragt en myllrande gobeläng av intensivt levande bilder och överraskande gestalter.

"Träden stod röda av köld under sina snökronor; järnvind rasslade i rostiga grenar. Skaror kom ur skogarna, eldade kring ekar för att himlen glödga, strök blod över barken: träd för gudar. Kvinnan med kopparbarmen tröstade sitt barn med mossa, riven från berget, besk. En man hängde i trädet medan solen gick ner och upp; återfödd steg han fram för att härska, själv given sig själv."

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Diktsamlingen Eldtema utkom för första gången 1939. I sin självbiografi Självporträtt av en drömmare med öppna ögon från 1966 skriver Lundkvist att texterna skrevs i upprördhet över händelserna i spanska inbördeskriget.

"Samtidigt höll hans drift på att vakna. En natt hade han en underlig, intensiv dröm: han tyckte han var tillsammans med en kvinna, det var någonstans i en äng eller en skog, de sjönk ner där tillsammans och allt var så mjukt och han fick komma in i henne; då med ens tyckte han att kvinnan var hans moder och hon tryckte honom ömt in mot sitt sköte under allt större vällust. Han vaknade, våt av svett, med hjärtat dunkande våldsamt i bröstet."

Romanen Floderna flyter mot havet gavs ut för första gången 1934 och var kontroversiell i sin samtid på grund av de explicita sexuella skildringarna. Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien.

Flykten och överlevandet är ett epos i ovanlig form, på gränsen mellan dikt och prosa, där rytmiska och skulpturala drag anger ett sätt att läsa som skiljer texten från vanlig prosa. Också innehållet är gränsöverskridande, rör sig mellan det förflutna och nuet, mellan mytföreställningar och verklighetsbilder. Tillsammans ingår de olika styckena i ett mönster där motiv och idéer griper över i varandra, blir till ett fantasins strövtåg genom tider, platser, tilldragelser och öden. Framställningen utmynnar i en rad essädikter kring betydelsefulla gestalter och en "Måndagspredikan för olika röster" som försöker sammanfatta bokens livssyn och världsbild jämte det inneboende budskapet.

"Jag vet inte vad som är jag,

vad som är mig i mig själv

och vad som är andra,

i min mun känner jag dressyrens förrädiska smak,

i min tanke finns alltid dressyrens metalltråd"

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Diktsamlingen Fotspår i vattnet utkom för första gången 1949.

"Komni alla vildfåglarsom har havets svall och flodernas eviga oroi ert blod —låt oss bestiga de i gryningsdunklet väntandevilda hästarnaoch storma fram över viddernamot morgonens berg —"

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Med Glöd ville Lundkvist introducera den litterära modernismen i Sverige, och den fick snabbt status som ett epokgörande verk i svensk litteratur.

Sven Stolpe skrev redan 1931: "Artur Lundkvists debutbok Glöd betecknar förmodligen en lika viktig händelse i vår litteratur som Snoilskys första lyrik eller Heidenstams debut med Vallfart och vandringsår."

Vid början av 1200-talet trädde Djingis Khan in i världshistorien. Han enade Mongoliets stammar, och sedan stormade hans ryttarskaror ut över världen, förhärjande och förvandlande, och skapade ett jättelikt välde tvärs över Asien. Artur Lundkvist har i sin roman från 1970 velat ge "en föreställning om Djingis Khan", velat skildra honom sådan han kanske var: primitivt vild, hänsynslöst handlingskraftig, intuitivt insiktsfull, genial i sin planläggning. Fritt spelar fakta och fantasi mot varandra i hans berättelse.

"Så tyst, detta land! Genom tågets klapper mot skenorna hör jag tystnaden från skogar och marker där ingen människa syns till. Tåget stannar vid stilla stationer där enstaka ljud skräller i tystnaden likt buller om natten. Genom de regnvåta rutorna ser jag livlösa hus och träd som håller på att fälla sina löv och några mörka människoskepnader som skyndar bort. Och tåget går igen, vaggar, stöter. Tågen larmar så hårt i detta steniga land; i Argentina (tänker jag) flyger tågen över de mjuka slätterna med ett svagt brus; i Afrika kvider de som syrsor i hettan och myrorna på rälsen krossas med ett ohörbart knaster."

Novellsamlingen Himmelsfärd utkom för första gången 1935 och innehåller 12 noveller. 1954 filmatiserades novellen "Hästhandlarens flickor eller varandras mödrar".

I Historier mellan åsarna lär vi känna den isolerade och säregna snapphanebygden med dess människor, rika skördar, sällsamma seder, sägner och vanor. Ett bondesamhälle, som vid den tidpunkt då historierna utspelar sig, ännu bara lätt vidrörts av industrisamhället. Majsångarna går ännu från by till by i vårnatten. Humlegårdarna luktar fränt och mustigt. I skogsbyarna lever seder kvar från ett uråldrigt, ett tidlöst bondesamhälle. När Artur Lundkvist berättar om dess människor och händelser får denna verklighet en nästan mytologisk relief: det är som om fruktbarhetsmyter och sagor från alla tider stämt möte i hans prosa. Historier mellan åsarna är överdådigt rik, tragisk och ändå uppsluppen. En nästan tidlös bok.

"Mitt i denna banala historia står en ung flicka och sträcker ut sina armar mot livet: som ett ungt träd sträcker ut sina grenar mot vårens ljusflöden och ger sig sorglöst hän i vinden. Och det är skönhet över henne. Därför denna fattiga krans av ord."

Artur Lundkvist (1906-1991) var författare, översättare, introduktör och litteraturkritiker. Han debuterade med diktsamligen Glöd 1928 och skrev sedan ett stort antal verk inom en rad olika genrer. 1968 valdes han in som ledamot i Svenska akademien. Jordisk prosa utkom för första gången 1930.

"Denna lilla skrift tillkom hösten 1945 då jag tjänstgjorde som vanlig inkallad menig vid Försvarsstabens bildningsdetalj i Stockholm. Jag skrev på uppdrag och honorerades med hela 50 kronor jämte en veckas permission. Skriften utgavs av bildningsdetaljen och trycktes i en mycket stor upplaga, som avsågs att delas ut gratis till alla inkallade, men den kunde också köpas till det låga priset av trettio öre.

Titeln var avsiktligt en smula påträngande och ville genom utmaningen locka till läsning av texten. Denna var medvetet enkelt skriven, i förtrolig ton och skulle utan svårighet kunna läsas av vem som helst. Jag försökte uttrycka mig så klart och direkt som möjligt, jag bemödade mig om att inte vara undervisande och tala över huvudet på läsaren. Samtidigt ville jag vara upplysande och peka på värdet av att läsa riktiga böcker, med vältalig argumentering för läsningens både nöje och nytta."

- Artur Lundkvist, 1986