Daniel Naurin – författare

Agreements concerning inter-institutional rules in the treaties of the European Union often give rise to reactions and processes of adaptation within the EU institutions. Recent literature on EU legislative politics has increasingly examined decision-making within the EU institutions, but has largely overlooked how these internal processes react and adapt to changes in relations between the EU bodies. To fill this gap the authors present a series of empirical studies that examine how shifts in inter-institutional rules and procedures affect intra-institutional politics. They show that the resulting intrainstitutional adaptations may in turn both have distributive consequences and affect the efficiency of the initial inter-institutional reforms. In addition, they provide some stepping stones for theory-building on how treaty reforms affect organizational structure and decision-making within the EU institutions by outlining a series of mediating variables that link these two types of change processes.

This book was originally published as a special issue of West European Politics.

Agreements concerning inter-institutional rules in the treaties of the European Union often give rise to reactions and processes of adaptation within the EU institutions. Recent literature on EU legislative politics has increasingly examined decision-making within the EU institutions, but has largely overlooked how these internal processes react and adapt to changes in relations between the EU bodies. To fill this gap the authors present a series of empirical studies that examine how shifts in inter-institutional rules and procedures affect intra-institutional politics. They show that the resulting intrainstitutional adaptations may in turn both have distributive consequences and affect the efficiency of the initial inter-institutional reforms. In addition, they provide some stepping stones for theory-building on how treaty reforms affect organizational structure and decision-making within the EU institutions by outlining a series of mediating variables that link these two types of change processes.

This book was originally published as a special issue of West European Politics.

Informella påtryckningar mot beslutsfattare har blivit en allt viktigare del av det svenska styrelseskicket. Detta är ett bekymmer eftersom lobbying är dyrt och medborgarrätt inte ska handla om pengar. I Den demokratiske lobbyisten pekar Daniel Naurin på vad den statsvetenskapliga demokrati- och intressegruppsforskningen har att säga i frågan.

Vilka utopier finns för den goda intresserepresentationen? Vilka strategier föreslås för att närma sig målen och vad har de för trovärdighet?

Naurins bok visar att vi måste lära oss leva med demokratiska brister, men också att det finns alternativ som kan göra lobbying mer demokratiskt.

På många håll i världen är demokratin under hård press. En grundläggande förutsättning för ett välfungerande demokratiskt styrelseskick är ett legitimt och folkvalt parlament. Mot denna bakgrund aktualiseras frågan i vilken utsträckning det svenska parlamentet – riksdagen – förmår att leva upp till sitt demokratiska uppdrag.

Det undersöker författarna till denna rapport genom att närmare granska tre centrala funktioner hos ett parlament i en fungerande demokrati: att representera folket, att effektivt stifta lagar av tillräcklig kvalitet samt att kontrollera regeringsmakten. Ett särskilt kapitel ägnar de åt hot och trakasserier riktat mot politiker, vilket är en stor utmaning för riksdagens möjlighet att uppfylla sin representativa funktion.

Avslutningsvis presenteras förslag på åtgärder som kan stärka riksdagens möjligheter att, även i framtiden och på ett bättre sätt, fullgöra sina demokratiska funktioner.  

Demokratirådet 2026 består av Jan Teorell (ordförande), professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, Sandra Håkansson, doktor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, Daniel Naurin, professor i statsvetenskap vid Universitetet i Oslo och Göteborgs universitet, Johanna Rickne, professor i nationalekonomi på Institutet för social forskning (Sofi) vid Stockholms universitet, och Patrik Öhberg, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.