Den 4 februari 2025 sköt Rickard Andersson ihjäl tio personer och skadade sex på Campus Risbergska i Örebro. Efter det avlossade han ett dödande skott mot sig själv. Massmordet är det hittills värsta i Sverige och därför en omvälvande nyhetshändelse som utmanade såväl journalistiken som myndigheternas kriskommunikation. I den här rapporten presenteras ett unikt intervjumaterial med medarbetare i lokal- och riksmedierna. Den innehåller också en enkätundersökning om var och hur allmänheten sökte information om händelsen samt vilka källor den litade på. Några saker sticker ut: • Redaktionella rutiner är avgörande för att hantera balansgången mellan den snabba rapporteringen, etiska beslut och motstridiga uppgifter. • Människor i Örebroområdet hade bättre kunskap om vad som var sant eller falskt i alla rykten än boende i andra delar av landet. • De allra flesta sökte sig till traditionella medier. • Kön och utbildningsnivå påverkar tilltron till medierna. • Rädslan för nya dåd är mindre än oron för att våldet ska normaliseras.

Polisforskare talar idag om ”den utökade polisfamiljen”. Den traditionella polisen kompletteras av kommunala, privata och frivilliga organisationer eller grupperingar. Samtidigt står etniska minoriteter alltmer i centrum för samhällets kontrollapparat. Etnicitet har blivit en delikat fråga för myndigheter.Antologin Den sorterande ordningsmakten uppmärksammar skärningspunkten mellan dessa två processer. På vilka sätt är personers etnicitet föremål för övervakning och polisiär kontroll från polis, vaktbolag, trygghetsarbetare och andra? Vad innebär etnicitet i ett samhälle präglat av en mångfald av polisiära åtgärder, så kallad plural policing?Via olika empiriska undersökningar diskuteras såväl de kontrollerade som kontrollörerna. Ibland utövar ungdomar kontroll i relation till poliser eller ungdomsvårdare, ibland uppfattar sig poliser från etniska minoriteter som övervakade av sina kolleger. Även forskare kan uppfatta sig som kontrollerade i sitt sätt att undersöka och skriva om etnicitet.Antologins författare argumenterar för vikten av att inkludera vidare och mera diffusa former av social kontroll än vad som är gängse i samhällsvetenskaplig forskning. Först då kan vi förstå hur idéer om etniska skillnader understöder samhällets strafftänkande och kriminalrättspraktiker.Den sorterande ordningsmakten innehåller ingående analyser av det som ibland kallas etnisk profilering, och kan läsas som en bakgrund till den aktuella problematiken kring REVA-projektet; REVA behandlas emellertid inte explicit i boken.

När Rakhmat Akilov mejade ner offer efter offer på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017 inleddes sannolikt den största svenska mediebevakningen någonsin av en pågående nyhetshändelse. Alla redaktioner matade på med enormt mycket uppgifter och publiken strömmade till i rekordomfattning. I denna bok diskuteras, med stöd av flera unika studier, bilden av detta terrordåd i medier och opinion. Det visar sig att de många felaktiga uppgifterna om skottlossning sänkte förtroendet för medier och att sociala medier betydde relativt lite för att sprida kunskap om vad som skett på Drottninggatan. En experimentstudie visar också att publiken bortser från markörer om att uppgifter medier vidarebefordrar är osäkra. Och: Vad drar redaktionerna för lärdomar? Det svarar de på i en enkätstudie.

Den 4 februari 2025 sköt Rickard Andersson ihjäl tio personer och skadade sex på Campus Risbergska i Örebro. Efter det avlossade han ett dödande skott mot sig själv. Massmordet är det hittills värsta i Sverige och därför en omvälvande nyhetshändelse som utmanade såväl journalistiken som myndigheternas kriskommunikation. I den här rapporten presenteras ett unikt intervjumaterial med medarbetare i lokal- och riksmedierna. Den innehåller också en enkätundersökning om var och hur allmänheten sökte information om händelsen samt vilka källor den litade på. Några saker sticker ut: • Redaktionella rutiner är avgörande för att hantera balansgången mellan den snabba rapporteringen, etiska beslut och motstridiga uppgifter. • Människor i Örebroområdet hade bättre kunskap om vad som var sant eller falskt i alla rykten än boende i andra delar av landet. • De allra flesta sökte sig till traditionella medier. • Kön och utbildningsnivå påverkar tilltron till medierna. • Rädslan för nya dåd är mindre än oron för att våldet ska normaliseras.

Polisforskare talar idag om ”den utökade polisfamiljen”. Den traditionella polisen kompletteras av kommunala, privata och frivilliga organisationer eller grupperingar. Samtidigt står etniska minoriteter alltmer i centrum för samhällets kontrollapparat. Etnicitet har blivit en delikat fråga för myndigheter.Antologin Den sorterande ordningsmakten uppmärksammar skärningspunkten mellan dessa två processer. På vilka sätt är personers etnicitet föremål för övervakning och polisiär kontroll från polis, vaktbolag, trygghetsarbetare och andra? Vad innebär etnicitet i ett samhälle präglat av en mångfald av polisiära åtgärder, så kallad plural policing?Via olika empiriska undersökningar diskuteras såväl de kontrollerade som kontrollörerna. Ibland utövar ungdomar kontroll i relation till poliser eller ungdomsvårdare, ibland uppfattar sig poliser från etniska minoriteter som övervakade av sina kolleger. Även forskare kan uppfatta sig som kontrollerade i sitt sätt att undersöka och skriva om etnicitet.Antologins författare argumenterar för vikten av att inkludera vidare och mera diffusa former av social kontroll än vad som är gängse i samhällsvetenskaplig forskning. Först då kan vi förstå hur idéer om etniska skillnader understöder samhällets strafftänkande och kriminalrättspraktiker.Den sorterande ordningsmakten innehåller ingående analyser av det som ibland kallas etnisk profilering, och kan läsas som en bakgrund till den aktuella problematiken kring REVA-projektet; REVA behandlas emellertid inte explicit i boken.

När Rakhmat Akilov mejade ner offer efter offer på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017 inleddes sannolikt den största svenska mediebevakningen någonsin av en pågående nyhetshändelse. Alla redaktioner matade på med enormt mycket uppgifter och publiken strömmade till i rekordomfattning. I denna bok diskuteras, med stöd av flera unika studier, bilden av detta terrordåd i medier och opinion. Det visar sig att de många felaktiga uppgifterna om skottlossning sänkte förtroendet för medier och att sociala medier betydde relativt lite för att sprida kunskap om vad som skett på Drottninggatan. En experimentstudie visar också att publiken bortser från markörer om att uppgifter medier vidarebefordrar är osäkra. Och: Vad drar redaktionerna för lärdomar? Det svarar de på i en enkätstudie.