Polisforskare talar idag om ”den utökade polisfamiljen”. Den traditionella polisen kompletteras av kommunala, privata och frivilliga organisationer eller grupperingar. Samtidigt står etniska minoriteter alltmer i centrum för samhällets kontrollapparat. Etnicitet har blivit en delikat fråga för myndigheter.
Antologin Den sorterande ordningsmakten uppmärksammar skärningspunkten mellan dessa två processer. På vilka sätt är personers etnicitet föremål för övervakning och polisiär kontroll från polis, vaktbolag, trygghetsarbetare och andra? Vad innebär etnicitet i ett samhälle präglat av en mångfald av polisiära åtgärder, så kallad plural policing?
Via olika empiriska undersökningar diskuteras såväl de kontrollerade som kontrollörerna. Ibland utövar ungdomar kontroll i relation till poliser eller ungdomsvårdare, ibland uppfattar sig poliser från etniska minoriteter som övervakade av sina kolleger. Även forskare kan uppfatta sig som kontrollerade i sitt sätt att undersöka och skriva om etnicitet.
Antologins författare argumenterar för vikten av att inkludera vidare och mera diffusa former av social kontroll än vad som är gängse i samhällsvetenskaplig forskning. Först då kan vi förstå hur idéer om etniska skillnader understöder samhällets strafftänkande och kriminalrättspraktiker.
Den sorterande ordningsmakten innehåller ingående analyser av det som ibland kallas etnisk profilering, och kan läsas som en bakgrund till den aktuella problematiken kring REVA-projektet; REVA behandlas emellertid inte explicit i boken.
