Emil Stjernholm – författare

Hur sprids nyheter, politiska upprop och memes över världen i sociala medier? Hur interagerar användarna med varandra i forum och dataspel? Hur har 1900-talets tidningspress rapporterat om olika delar av världen?Digitala medier ger upphov till nya forskningsfrågor men gör det också möjligt att undersöka gamla frågor med nya metoder. Digitaliseringen av kulturarv och arkivsamlingar innebär att historien kan utforskas på digital väg. För första gången på svenska introduceras här en bred uppsättning digitala metoder för studier av historia och samtid. I bokens elva kapitel behandlas digital etnografi, metoder för text-, bild- och nätverksanalys samt studier av dataspel, gränssnitt och digitala flöden. Dessutom beskrivs metoder för automatisk datainsamling och vetenskapliga visualiseringar. Författarna går igenom grunderna för respektive metod och visar med illustrativa exempel hur de kan användas i konkreta undersökningar.Digitala metoder i humaniora och samhällsvetenskap vänder sig till studenter på grund- och avancerad nivå inom ett flertal ämnesområden, men riktar sig också till forskare som vill uppdatera sin metodarsenal.

Integrating media studies with history, Media Tactics in the Long Twentieth Century explores the dynamic relationship between tactics and strategies in recent history.Drawing on examples from a range of different countries and world regions, and looking at the infrastructures, entanglements, and institutions involved, the volume makes a strong case for media tactics as a new field of scholarly inquiry and for the importance of a historically informed approach. In contrast to strategic communication approaches, this media historical intervention contributes to new knowledge about the practical implementation of strategies. First foregrounding tactics as an object of study, the volume then counters the presentism of contemporary studies by adding a necessary historical perspective. Moreover, the book theoretically disentangles the concept of strategy – from an abstract contemporary buzzword to concrete, hands-on actions – which in turn reveals the complexity of using media strategies and media tactics in reality.This volume will interest scholars and students working in the field of media and communication in general, and in the subfields of strategic communication, public relations, media history, and propaganda studies.The Open Access version of this book, available at http://www.taylorfrancis.com, has been made available under a Creative Commons [Attribution-Non Commercial-No Derivatives (CC-BY-NC-ND)] 4.0 license.

Integrating media studies with history, Media Tactics in the Long Twentieth Century explores the dynamic relationship between tactics and strategies in recent history.Drawing on examples from a range of different countries and world regions, and looking at the infrastructures, entanglements, and institutions involved, the volume makes a strong case for media tactics as a new field of scholarly inquiry and for the importance of a historically informed approach. In contrast to strategic communication approaches, this media historical intervention contributes to new knowledge about the practical implementation of strategies. First foregrounding tactics as an object of study, the volume then counters the presentism of contemporary studies by adding a necessary historical perspective. Moreover, the book theoretically disentangles the concept of strategy – from an abstract contemporary buzzword to concrete, hands-on actions – which in turn reveals the complexity of using media strategies and media tactics in reality.This volume will interest scholars and students working in the field of media and communication in general, and in the subfields of strategic communication, public relations, media history, and propaganda studies.The Open Access version of this book, available at http://www.taylorfrancis.com, has been made available under a Creative Commons [Attribution-Non Commercial-No Derivatives (CC-BY-NC-ND)] 4.0 license.

This open access edited volume shines new light on the history of propaganda and persuasion during the Nordic welfare epoch. A common analytical framework is developed that highlights transnational and transmedial perspectives rather than national or monomedial histories. The return of propaganda in contemporary debate underlines the need to historically contextualize the role and function of persuasive communication activities in the Nordic region and beyond. Building on an empirically situated approach, the chapters in this volume break new ground by covering a range of themes, from cultural diplomacy and nation branding to media materiality and information infrastructures. In doing so, the book stresses that the Nordic welfare epoch, with its associated epithet the “Nordic Model”, was built not only on governance, social security and economic productivity, but also on propaganda and persuasion.

This open access edited volume shines new light on the history of propaganda and persuasion during the Nordic welfare epoch. A common analytical framework is developed that highlights transnational and transmedial perspectives rather than national or monomedial histories. The return of propaganda in contemporary debate underlines the need to historically contextualize the role and function of persuasive communication activities in the Nordic region and beyond. Building on an empirically situated approach, the chapters in this volume break new ground by covering a range of themes, from cultural diplomacy and nation branding to media materiality and information infrastructures. In doing so, the book stresses that the Nordic welfare epoch, with its associated epithet the “Nordic Model”, was built not only on governance, social security and economic productivity, but also on propaganda and persuasion.

I rollen som redaktör, regissör och forskare gjorde Gösta Werner starkt avtryck på den offentliga debatten om filmen som konstform. Vägen in i filmbranschen var för svenska förhållanden ovanlig och gick genom det av nazisterna kontrollerade tyska filmbolaget Ufa och dess svenska filial. Detta kom att prägla bilden av Werners filmskapande, och hans första film efter kriget, Midvinterblot, kallades för ett ”nazistiskt gesällprov”. Det stora genomslaget som filmkonstnär uteblev och istället var det som beställningsfilmare han nådde störst framgångar. I Gösta Werner och filmen som konst och propaganda ger Emil Stjernholm en fängslande inblick i den svenska filmkulturen. Genom att studera Werners gärning som filmskribent och regissör kastar avhandlingen ljus över filmkulturens institutionalisering, filmbranschens förhållande till Nazityskland och beställningsfilmens roll i efterkrigstidens välfärdsstat. Emil Stjernholm är filmvetare verksam vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. Gösta Werner och filmen som konst och propaganda är hans doktorsavhandling.

Propaganda, upplysning, pr och information. Detta är några exempel på efterkrigstidens mångfacetterade kommunikationsbegrepp. Under perioden från andra världskrigets slut till 1980-talet var Sverige en framväxande välfärdsstat, och mediernas möjligheter att fostra, påverka och utbilda diskuterades regelbundet. Men i vilka sammanhang användes dessa begrepp och hur omsattes de i praktiken? I Efterkrigstidens samhällkontakter presenteras tio mediehistoriska texter om olika aktörer i efterkrigstidens Sverige – myndigheter, företag, föreningar – och hur dessa kämpade för att torgföra sina visioner, tankar och idéer. De olika kapitlen visar att metoderna för att föra ut budskapen till allmänheten var sofistikerade och att en uppsjö olika medier togs i bruk – från tändsticksplån till debattpocketböcker. I denna bok framträder den svenska kommunikationsapparaten som präglad av både decentraliserade och kommersiella drag. Efterkrigstidens samhällskontakter formades på så sätt genom en sammanflätning av privata och offentliga sfärer – vem som var mottagare och vem som var avsändare var ibland långt ifrån självklart.