Fredrik Nyberg – författare

”Att skriva om sorg kräver en alldeles särskild precision för att resultatet inte ska bli för privat. Och Nyberg är, utan tvekan, skicklig. Det sentimentala genskjuts av det lekfulla, det lekfulla av det intelligenta.”

Dagens Nyheter

I Hälen och hjärtat skriver Fredrik Nyberg 22 dikter med 22 rader om en mors död. Diktsamlingen räknar ner till döden och upp igen, bort från den, in i sorgen. I centrum av allt är Maria Magdalena, Kung Mor, Lilla mamma i modden, hjälplös som ett barn i den pyttelilla mimicry-spjälsängen. Vid dödsbädden sitter Elefanten och Älvan och väntar på att bli föräldralösa. Det är midvinter och runt dem rör sig stjärngossar och tärnor som skickligt tipp-tappar genom samtidsvårdens effektiviserade korridorer.

Efter döden följer sorgen: rädslan för att inte längre vara någons barn, den bottenlösa besvikelsen över att inte längre bli lyft och buren.

Med en poesi som vrider och vänder på fasta bilder och uttryck – språkets liksom döda delar – skapar Fredrik Nyberg en originell och levande elegi. Kärleksfull och vredgad, absurd, smärtsam och vacker.

Med stor framgång debuterade Fredrik Nyberg 1998 med diktsamlingen En annorlunda praktik som innehåller både korta och långa dikter som rör sig runt minnet (och bristen på minne) som möjlighet och hot. Storheter som "väder", "text", "årstider" och "händer" (med flera) blir koordinater i det system dikterna skapar. Blomsterur: Denna diktsamling har en intrikat form och tydligt utmejslad idé. Det är dikter som är uppställda alfabetiskt, två för varje bokstav (A-Z), där alla titlar består av ett latinskt växtsläktnamn och varje text har en förbindelse till detta namn/växt. Men interfolierat mellan denna ganska strikta ordning finns andra texter som löser upp »ordentligheten« och ger det hela en stark personlig röst. Åren: Det här är Fredrik Nybergs tredje diktsamling och med den prövar han ett nytt, lite fränare tonfall. Det är en diktsamling där tiden och datumet, det som både alltid och aldrig återkommer, har en helt central roll. Långa och korta, smutsiga och upphöjda dikter samsas i denna poetiska kalender. Dikterna är skrivna under tre år och tolv årstider. Samlingen är indelad i vår, sommar, höst och vinter och kan läsas kronologiskt genom åren eller årstid för årstid (vilket dock kräver lite bläddrande framåt och bakåt).

Med stor framgång debuterade Fredrik Nyberg 1998 med diktsamlingen En annorlunda praktik som innehåller både korta och långa dikter som rör sig runt minnet (och bristen på minne) som möjlighet och hot. Storheter som "väder", "text", "årstider" och "händer" (med flera) blir koordinater i det system dikterna skapar. Blomsterur: Denna diktsamling har en intrikat form och tydligt utmejslad idé. Det är dikter som är uppställda alfabetiskt, två för varje bokstav (A-Z), där alla titlar består av ett latinskt växtsläktnamn och varje text har en förbindelse till detta namn/växt. Men interfolierat mellan denna ganska strikta ordning finns andra texter som löser upp »ordentligheten« och ger det hela en stark personlig röst. Åren: Det här är Fredrik Nybergs tredje diktsamling och med den prövar han ett nytt, lite fränare tonfall. Det är en diktsamling där tiden och datumet, det som både alltid och aldrig återkommer, har en helt central roll. Långa och korta, smutsiga och upphöjda dikter samsas i denna poetiska kalender. Dikterna är skrivna under tre år och tolv årstider. Samlingen är indelad i vår, sommar, höst och vinter och kan läsas kronologiskt genom åren eller årstid för årstid (vilket dock kräver lite bläddrande framåt och bakåt).

En offerzon är en plats som utöver det som där går att utvinna överhuvudtaget inte räknas. I Fredrik Nybergs diktsamling besöks och befolkas ett antal sådana i sig värdelösa orter. De finns överallt omkring oss, men också inne i diktarkroppen som rör sig, som skriver och agerar.I mötet med dessa av oss människor offrade zoner uppstår ibland fantasier om riddare och lundar. Men lika ofta framträder en dikt som präglas av en mer saklig ton. Kommer isen också längre ut på viken att bära oss alla? Klockan är redan mycket. Solskenet är starkt och vasst. Diktaren backar in bilen i skuggan.

Ser ni Fjärilen som lyfter ifrån grenenSom fladdrar tillför att inte likna Stenen Vem försvinner förstin i DimmanFärgar språkets lampa alla likaFörst förstörs vad Handen griperFör varje steg blir sikten sämreSitter Haren stillinvid den brutna grenenGlömmer handen vad den bräckerHur vittrar stenen då den vittrarHur leker Bin som vägrar lidaMan kan aldrig se vad andra drömmerTänk om allt gick sönderoch blev rättvist

Fredrik Nybergs senaste diktsamling blir hans fjärde sedan debuten 1998 med En annorlunda praktik.Det blir inte rättvist bara för att båda blundar består av fyra avdelningar, där den centrala sviten är en slags biografi över Linnélärljungen Pehr Osbeck (1723-1805), naturforskare och präst, samt över Nybergs morfar Axel Abring (1898-1943). Båda dessa var kyrkoherdar, med 200 års mellanrum, i Hasslövs församling i södra Halland. "Försvinner skillnaderna i döden? Är bristen på skillnader död?" är de centrala frågeställningarna här.Ytterligare en diktsamling där Fredrik Nyberg visar att han nu definitivt har övergått från att vara ung och löftesrik till att etablera sig som en av de främsta lyrikerna i sin generation och en viktig förebild för kommande.

"Nio är slutet: Noll, ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta och nio, men också början - de första 19 åren av mitt liv bodde jag på Minkvägen 9. Jag är född den tionde juni 1968. Det bör ha varit en torsdag eller en fredag (4+5 = 9) och samtidigt, liktidigt, samma dag, arbetade John Lennon i en studio i London med det ljudcollage som sedermera döptes till "Revolution 9" och som kom att ingå som näst sista spår på Beatles legendariska vita album.Arbetet med boken Nio, nine, neun, neuf började nog med namnet, med hur Nio, nine, neun, neuf lät då jag läste det tyst för mig själv i septemberkylan. Och med frågan varför titeln på det nionde spåret på Sonic Youths nionde platta Washing Machine inte var upptagen på låtlistan på skivkonvolutets baksida. Nio är en formprincip som efterhand blev en livsprincip. Det är ingen slump att den av siffran nio så besatta tysk/franska författarinnan Unica Zürns tagna namn består av nio (5+4 = 9) bokstäver.Stora delar av boken skrevs i en direkt närhet av två graviditeter (2 x 9 månader = 18 månader) och tillägnas därmed Amanda och Theodor. Nio, nine, neun, neuf går således att uppfatta som en delvis självbiografisk diktsamling där just de självbiografiska inslagen är satta under starkt tryck. Vad gjorde ni den nionde september 1999?"Fredrik Nyberg

Då ängsmarken är en naturtyp som tillhör en annan och idag helt överspelad ekonomi har dess betydelse och areal minskat dramatiskt de senaste 150 åren. Ängen försvinner och det är ett försvinnande som i sig drar med sig en hel räcka andra försvinnanden. Ängsblommorna försvinner. Fjärilsfladdret försvinner. De människor som står oss nära försvinner.Att bli ved är en diktsamling i fyra delar, som kretsar kring ängens försvinnande och kring oiN och oiNs granne Nilofar. Och kring den omvärld som skapar ett alldeles specifikt tryck mot dessa huvudkaraktärers vardag. oiN och Nilofar ställer boken igenom en räcka frågor som ingen riktigt tycks kunna eller vilja besvara: Rinner blodet ut ur kroppen? Är benet armens motsats? Varför e det så svårt att finnas?Att bli ved är Fredrik Nybergs sjätte diktsamling. Den utgör också ett inslag i Nybergs forskningsprojekt på Akademin Valand, Göteborgs universitet, rörande poesins akustiska dimensioner. Det är en bok som på ett ihärdigt vis tematiserar allt det som försvinner.Också oiN försvinner. Men boken och dikterna i boken ger i sig inte upp. De försöker att hålla sig kvar. Att bli ved.

Allt som slutar växa börjar ruttna.Nu råder alls ingen tillväxt på ängen, säger Dom fattigasom alls inte försvinner då ängenförsvinner.Bara för att ängen försvinnerförsvinner inte Dom som alltid sover i skogen.En massa nerfallen frukt försvinner långsamtner i jorden.Jag vet inte längre hur jag skall gestalta mitt hatå min ängslan.Slingorna & Undergången är den avslutande delen i en trilogi som tematiserar försvinnandets problematik. Den globala ekonomin, miljöförstörelsen och lupinerna omöjliggör en mängd andra, parallella, livsformer. Dikterna är ett möjligen desperat försök att via den poetiska skriften minnas och kvarhålla sådant som är av betydelse.Nybergs förra diktsamling Att bli ved (2013) väckte mycket uppmärksamhet och belönades med bland annat Erik Lindegrenpriset och Gerard Bonniers lyrikpris. Avhandlingen Hur låter dikten? Att bli ved II var den första någonsin i ämnet litterär gestaltning.

Slingorna & Undergången är den avslutande delen i en trilogi som tematiserar försvinnandets problematik. Den globala ekonomin, miljöförstörelsen och lupinerna omöjliggör en mängd andra, parallella, livsformer. Dikterna är ett möjligen desperat försök att via den poetiska skriften minnas och kvarhålla sådant som är av betydelse.Nybergs förra diktsamling Att bli ved (2013) väckte mycket uppmärksamhet och belönades med bland annat Erik Lindegrenpriset och Gerard Bonniers lyrikpris. Avhandlingen Hur låter dikten? Att bli ved II var den första någonsin i ämnet litterär gestaltning.

Ruiner Första häftet I-XXII utgör första delen i en tänkt serie av böcker som på olika vis är upptagen av en graviterande rörelse nedåt, mot undergången och underjorden. I bokens texter - som är ett växelbruk mellan poesi och prosa - står tillväxtens och framåtskridandets baksidor i fokus. Skildringar av nattliga besök på hemlighetsfulla, exklusiva klubbar, liksom utsiktslösa upptäcktsresor i upplysningens tjänst, varvas med mer poetiska partier där ruiner synas med en såväl saklig som figurlig blick.Fredrik Nyberg är en av de mest framstående poeterna i sin generation, ständigt kritikerhyllad och flerfaldigt prisbelönt. Ruiner Första häftet I-XXII markerar en kursändring i, och en expansion av, författarskapet.

Ruiner Första häftet I-XXII utgör första delen i en tänkt serie av böcker som på olika vis är upptagen av en graviterande rörelse nedåt, mot undergången och underjorden. I bokens texter - som är ett växelbruk mellan poesi och prosa - står tillväxtens och framåtskridandets baksidor i fokus. Skildringar av nattliga besök på hemlighetsfulla, exklusiva klubbar, liksom utsiktslösa upptäcktsresor i upplysningens tjänst, varvas med mer poetiska partier där ruiner synas med en såväl saklig som figurlig blick.

Fredrik Nyberg är en av de mest framstående poeterna i sin generation, ständigt kritikerhyllad och flerfaldigt prisbelönt. Ruiner Första häftet I-XXII markerar en kursändring i, och en expansion av, författarskapet.

"Så länge sedan blommans skede rådde

Så länge jag det allra minsta hänger kvar i livet

förblir barnen såsom bundna invid leran

Om en växt är oavhängigt ljus

vad är då mörker"

Fredrik Nybergs, nya bok, Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) består liksom den förra, Ruiner. Första häftet (I–XXII), av såväl poesi som prosa. I tre längre berättelser möter vi Richard som gång på gång såväl flyr från, som återinträder in i, det gemensamma, i kollektivet och i samhällsbygget. Berättelsen om Richard är insprängd mellan ett antal diktsviter och enskilda dikter som på olika sätt förhåller sig till det förgängliga, det försvinnande och det ohållbara. De talar om batterier, om Mose, om is och lera och mörknande insjöar, om gifter som sprids och liv som förskingras. Och inte minst om oro och längtan.

Fredrik Nyberg debuterade med En annorlunda praktik 1998. Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) är hans tionde bok på Norstedts.

"Så länge sedan blommans skede rådde

Så länge jag det allra minsta hänger kvar i livet

förblir barnen såsom bundna invid leran

Om en växt är oavhängigt ljus

vad är då mörker"

Fredrik Nybergs, nya bok, Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) består liksom den förra, Ruiner. Första häftet (I–XXII), av såväl poesi som prosa. I tre längre berättelser möter vi Richard som gång på gång såväl flyr från, som återinträder in i, det gemensamma, i kollektivet och i samhällsbygget. Berättelsen om Richard är insprängd mellan ett antal diktsviter och enskilda dikter som på olika sätt förhåller sig till det förgängliga, det försvinnande och det ohållbara. De talar om batterier, om Mose, om is och lera och mörknande insjöar, om gifter som sprids och liv som förskingras. Och inte minst om oro och längtan.

Fredrik Nyberg debuterade med En annorlunda praktik 1998. Ruiner. Andra häftet (XXIII–XLIV) är hans tionde bok på Norstedts.

I Hälen och hjärtat skriver Fredrik Nyberg 22 dikter med 22 rader om en mors död. Diktsamlingen räknar ner till döden och upp igen, bort från den, in i sorgen. I centrum av allt är Maria Magdalena, Kung Mor, Lilla mamma i modden, hjälplös som ett barn i den pyttelilla mimicry-spjälsängen. Vid dödsbädden sitter Elefanten och Älvan och väntar på att bli föräldralösa. Det är midvinter och runt dem rör sig stjärngossar och tärnor som skickligt tipp-tappar genom samtidsvårdens effektiviserade korridorer.

Efter döden följer sorgen: rädslan för att inte längre vara någons barn, den bottenlösa besvikelsen över att inte längre bli lyft och buren.

Med en poesi som vrider och vänder på fasta bilder och uttryck – språkets liksom döda delar – skapar Fredrik Nyberg en originell och levande elegi. Kärleksfull och vredgad, absurd, smärtsam och vacker.

En offerzon är en plats som utöver det som där går att utvinna överhuvudtaget inte räknas. I Fredrik Nybergs diktsamling besöks och befolkas ett antal sådana i sig värdelösa orter. De finns överallt omkring oss, men också inne i diktarkroppen som rör sig, som skriver och agerar.I mötet med dessa av oss människor offrade zoner uppstår ibland fantasier om riddare och lundar. Men lika ofta framträder en dikt som präglas av en mer saklig ton. Kommer isen också längre ut på viken att bära oss alla? Klockan är redan mycket. Solskenet är starkt och vasst. Diktaren backar in bilen i skuggan.

Ser ni Fjärilen som lyfter ifrån grenenSom fladdrar tillför att inte likna Stenen Vem försvinner förstin i DimmanFärgar språkets lampa alla likaFörst förstörs vad Handen griperFör varje steg blir sikten sämreSitter Haren stillinvid den brutna grenenGlömmer handen vad den bräckerHur vittrar stenen då den vittrarHur leker Bin som vägrar lidaMan kan aldrig se vad andra drömmerTänk om allt gick sönderoch blev rättvist