Fredrik Svenaeus – författare

Vad är en dygd och vad är en synd? Går det att säga om våra handlingar är onda eller goda? Varje epok och kultur har haft sina respektive svar på dessa eviga frågor. I en västerländsk, protestantisk tradition har människokroppen och dess begär exempelvis ansetts vara inneboende onda, men det är ingen självklarhet i andra kulturer. Dygd och synd verkar representera en dualitet som är lika gammal som mänskligheten. 

Denna antologi utforskar hur uppfattningar om dygder och synder har förändrats genom historien. Essäerna tar avstamp i antikens Grekland och Rom, rör sig över den tidiga kristna perioden från Augustinus till Dante, och fram till sentida tänkare som Friedrich Nietzsche. Skribenterna, såväl svenska som internationella forskare, gör också nedslag i alltifrån det konfucianska Kina och forntida Indien till självhjälpsböcker, transhumanism och AI, samt de mänskliga rättigheternas vara eller icke vara. 

Boken finns även på engelska. 

När jag hör ordet naturlig så osäkrar jag min revolver! Det har blivit valspråket för akademiker som betraktar kroppens natur som ett kulturellt skådespel eller en föråldrad livsform. Queer­filosofer och transhumanister drömmer om ett liv utan den egensinniga och känslofyllda kroppen. Idén om en naturlig kropp är för dem och många andra samtidsdebattörer bara en förlegad och farlig fördom.

Genom att tillbringa livet med dataspel och på sociala medier försöker miljoner människor i detta nu lämna sina kroppar bakom sig. Men kroppen blir man inte kvitt så lätt. Den är i själva verket smärtsamt närvarande på nätet där beroenden frodas och empatin går förlorad. Vi har förlorat kontrollen över våra känslor och vantrivs i den digitala kulturen.

Boken tar sig an uppdraget att definiera och försvara det naturliga som livsideal genom undersökningar av fenomen som könsidentitet, sexualitet, kronisk smärta, utmattningssyndrom, dataspelsberoende, sociala medier och förändringar av människan på medicinsk väg. Slutsatsen är att vi behöver en uppdaterad version av det naturliga för att orientera oss i tillvaron. Det naturliga rymmer inte bara vår biologi utan också känslan av det äkta och egna.

Fredrik Svenaeus är filosof och professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Hans två senaste böcker är Homo patologicus: medicinska diagnoser i vår tid (Tanke­kraft 2013) och Phenomenological Bioethics: Medical Technologies, Human Suffering, and the Meaning of Being Alive (Rout­ledge 2017).

Alltför ofta har känslorna genom historien betraktats som en förvrängning av filosofins och vetenskapens objektiva beskrivning av verkligheten. Känslorna blir då något som vi bör sträva efter att befria oss ifrån i stället för det som utgör hjärtat av vår existens. Men det är fel. Verkligheten får i själva verket sin struktur och mening genom känslor som öppnar upp en värld som vi kan dela med andra människor. Det är känslornas skapande kraft som skiljer oss från maskiner och som gör att vi kan erövra kunskap om världen i kontrast till att bearbeta information och göra beräkningar.

Boken tar sig an känslornas natur genom att kombinera filosofisk analys med empirisk forskning från biologi, psykologi och antropologi. Resonemangen illustreras med hjälp av erfarenheter av känslors makt och betydelse från vardagen och samtiden. Känslans mellanmänskliga funktion får stort utrymme, alltifrån den känsla av empati och samvaro som är avgörande för ett gott liv, till de mer problematiska gruppkänslor som växer sig starka genom massan och som kan exploateras inom politiken. Vägen går från de allra första till de allra sista känslorna - från födelsen till döden - och på vägen passeras de viktigaste typerna av känslor i livet, inte minst sådana som är förknippade med kärlek och lycka eller lidande och sjukdom.

Fredrik Svenaeus är professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Han är författare till åtskilliga vetenskapliga artiklar och antologibidrag samt sex böcker.

När läkare och andra som arbetar i vården möter sina patienter står de inför den svåra uppgiften att försöka förstå och hjälpa människor som lider på många olika sätt och av många olika anledningar. Detta är ett tolkningsarbete som kräver stor kunskap och erfarenhet av lyssnandets konst.

I tider av tilltagande biologisering är det viktigt att peka på hur sjukdomen rymmer många olika dimensioner. Den sjuka människan lever i ett samhälle och en kultur som präglar hennes upplevelser. Kropp, tanke och känsla är sammanvävda i livet med sjukdomen. Sjukdomar är berättelser på samma gång som de är fysiologiska tillstånd. 

Utifrån fenomenologin och hermeneutiken, två besläktade filosofiska tanketraditioner, tillhandahåller författaren teorier om sjukdomars natur och mötet med den sjuka människan som kastar nytt ljus över den medicinska praktiken. De förankras i den kliniska vardagen genom fallbeskrivningar om personer med ett vitt spektrum av vanliga tillstånd och sjukdomar: utmattningsdepression, influensa, diabetes, huvudvärk, prostatacancer, ryggproblem, posttraumatiskt stressyndrom och hjärnblödning. 

Boken är framför allt avsedd att användas på läkarutbildningen i kurser i patientkommunikation och i medicinens filosofi och etik. Den är även av intresse inom andra vårdutbildningar och för alla som vill veta mer om sjukdomars mening, ett ämne som blir mer och mer aktuellt i vår samhällsdebatt.

Emerging medical technologies are changing our views on human nature and what it means to be alive, healthy, and leading a good life. Reproductive technologies, genetic diagnosis, organ transplantation, and psychopharmacological drugs all raise existential questions that need to be tackled by way of philosophical analysis. Yet questions regarding the meaning of life have been strangely absent from medical ethics so far. This book brings phenomenology, the main player in the continental tradition of philosophy, to bioethics, and it does so in a comprehensive and clear manner.

Starting out by analysing illness as an embodied, contextualized, and narrated experience, the book addresses the role of empathy, dialogue, and interpretation in the encounter between health-care professional and patient. Medical science and emerging technologies are then brought to scrutiny as endeavours that bring enormous possibilities in relieving human suffering but also great risks in transforming our fundamental life views. How are we to understand and deal with attempts to change the predicaments of coming to life and the possibilities of becoming better than well or even, eventually, surviving death?

This is the first book to bring the phenomenological tradition, including philosophers such as Martin Heidegger, Edith Stein, Maurice Merleau-Ponty, Jean-Paul Sartre, Hans-Georg Gadamer, Paul Ricoeur, Hans Jonas, and Charles Taylor, to answer such burning questions.

Emerging medical technologies are changing our views on human nature and what it means to be alive, healthy, and leading a good life. Reproductive technologies, genetic diagnosis, organ transplantation, and psychopharmacological drugs all raise existential questions that need to be tackled by way of philosophical analysis. Yet questions regarding the meaning of life have been strangely absent from medical ethics so far. This book brings phenomenology, the main player in the continental tradition of philosophy, to bioethics, and it does so in a comprehensive and clear manner.

Starting out by analysing illness as an embodied, contextualized, and narrated experience, the book addresses the role of empathy, dialogue, and interpretation in the encounter between health-care professional and patient. Medical science and emerging technologies are then brought to scrutiny as endeavours that bring enormous possibilities in relieving human suffering but also great risks in transforming our fundamental life views. How are we to understand and deal with attempts to change the predicaments of coming to life and the possibilities of becoming better than well or even, eventually, surviving death?

This is the first book to bring the phenomenological tradition, including philosophers such as Martin Heidegger, Edith Stein, Maurice Merleau-Ponty, Jean-Paul Sartre, Hans-Georg Gadamer, Paul Ricoeur, Hans Jonas, and Charles Taylor, to answer such burning questions.

This is the first monograph to deal with medicine as a form of hermeneutics, now in a thoroughly revised and updated edition, including a whole new chapter on medical ethics. The book offers a comprehensive philosophical argument why good medical practice cannot be curtailed to scientific investigations of the body but is a form of clinical hermeneutics performed by health-care professionals in dialogue with their patients. Medical hermeneutics is rooted in a phenomenology of illness which acknowledges and proceeds from the ill party’s bodily feelings, everyday life-world circumstances and self-understanding in aiming to restore health.

The author shows how the works of classical phenomenologists and hermeneuticians – Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty, Hans-Georg Gadamer and Paul Ricoeur – may be employed to understand how medical diagnosis is enveloped by professional empathy and clinical judgement and developed by scientific investigations of the patient’s bodily condition. Health and illness are ultimately considered to be ways of feeling at home or not at home in the world, and such experiences are the starting point of medical hermeneutics when aiming to make best use of scientific knowledge. 

The book is aimed at researchers and teachers in philosophy of medicine and medical ethics, and at physicians, nurses and other health-care professionals meeting with patients in ethically complex and challenging situations. Phenomenology and hermeneutics, most often considered as methods belonging to the humanities, are shown to be of vital importance for the understanding of medical practice and ethical dilemmas of health care.

Alltför ofta har känslorna genom historien betraktats som en förvrängning av filosofins och vetenskapens objektiva beskrivning av verkligheten. Känslorna blir då något som vi bör sträva efter att befria oss ifrån i stället för det som utgör hjärtat av vår existens. Men det är fel. Verkligheten får i själva verket sin struktur och mening genom känslor som öppnar upp en värld som vi kan dela med andra människor. Det är känslornas skapande kraft som skiljer oss från maskiner och som gör att vi kan erövra kunskap om världen i kontrast till att bearbeta information och göra beräkningar.

Boken tar sig an känslornas natur genom att kombinera filosofisk analys med empirisk forskning från biologi, psykologi och antropologi. Resonemangen illustreras med hjälp av erfarenheter av känslors makt och betydelse från vardagen och samtiden. Känslans mellanmänskliga funktion får stort utrymme, alltifrån den känsla av empati och samvaro som är avgörande för ett gott liv, till de mer problematiska gruppkänslor som växer sig starka genom massan och som kan exploateras inom politiken. Vägen går från de allra första till de allra sista känslorna - från födelsen till döden - och på vägen passeras de viktigaste typerna av känslor i livet, inte minst sådana som är förknippade med kärlek och lycka eller lidande och sjukdom.

Fredrik Svenaeus är professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Han är författare till åtskilliga vetenskapliga artiklar och antologibidrag samt sex böcker.

Vad är en dygd och vad är en synd? Går det att säga om våra handlingar är onda eller goda? Varje epok och kultur har haft sina respektive svar på dessa eviga frågor. I en västerländsk, protestantisk tradition har människokroppen och dess begär exempelvis ansetts vara inneboende onda, men det är ingen självklarhet i andra kulturer. Dygd och synd verkar representera en dualitet som är lika gammal som mänskligheten. 

Denna antologi utforskar hur uppfattningar om dygder och synder har förändrats genom historien. Essäerna tar avstamp i antikens Grekland och Rom, rör sig över den tidiga kristna perioden från Augustinus till Dante, och fram till sentida tänkare som Friedrich Nietzsche. Skribenterna, såväl svenska som internationella forskare, gör också nedslag i alltifrån det konfucianska Kina och forntida Indien till självhjälpsböcker, transhumanism och AI, samt de mänskliga rättigheternas vara eller icke vara. 

Boken utkommer även på svenska, Dygder och dödsynder.

Allt fler människor både efterfrågar och erhåller psykiatriska diagnoser. Antalet personer med diagnostiserad ADHD, autism, depression och utmattningssyndrom har ökat markant. Men vad ligger egentligen bakom denna diagnosinflation? Finns det en biologisk förklaring, där framsteg inom neuropsykiatrin lett till insikten att det inte är konstigare att få en psykiatrisk diagnos än en somatisk? Eller är förklaringen rent sociologisk: uppfattningarna om vad som är ett tillräckligt bra och normalt liv har ändrats, med följden att vi söker bättre livsvillkor genom diagnoser? I Vem är normal? argumenterar filosofen Fredrik Svenaeus för en tredje modell: den existensfilosofiska. Psykiatriska diagnoser beskriver inte bara sjukdom, utan förmedlar också mening och identitet – de har blivit budskap om vem man är och vad man har rätt till. Diagnosinflationen vittnar därför om en brist på utrymme för existentiella och moralfilosofiska frågor både i och utanför vården. Detta perspektiv underskattas som diagnosdrivande kraft i debatten, och det är dags att vi tar det på allvar.