Gunilla Johansson – författare

"Det är sinnligt och inspirerande alltihop och researchen är gedigen. Idéerna är genuint goda och användbara."

BTJ, Anna Sjöstrand

Låt dig inspireras av kreativa dukningar! Blanda material och färger, nytt med gammalt. Upptäck det roliga med att våga ta ut svängarna! För visst njuter man mer av maten om det är vackert omkring en - och här kan en vacker dukning få den enklaste middag att förvandlas till fest.

Variera och våga! Det är kanske de bästa tipsen. Duka upp med porslin som går att hitta på en loppis, i farmors vitrinskåp eller som är bortglömt högst upp i köksskåpen.

Skapa härliga dukningar för olika tillfällen; hemmakvällar, knytkalas, högtider och picnic - både inne och ute. Under alla årstider. Nu längtar vi efter att få träffas och umgås! Pandemin har verkligen lärt oss att hitta nya kreativa sätt att träffas på. Att middagar med vänner även kan ske utomhus - året om! Att gå ut och äta har fått en bokstavlig betydelse. Låt dig inspireras här och skapa mysiga atmosfärer, duka och bjud ut nära och kära. I boken ges även tips på enkla bordsdekorationer och bordsplaceringar att göra själv.

En bok av GUNILLA JOHANSSON och LENA DJUPHAMMAR. GUNILLA är kreatör och har jobbat under många år som Art Director med både mode och inredning. LENA är fotograf och grafisk formgivare och har tidigare bland annat gett ut böckerna Klimatmaten, Bättre hälsa med bönor, Potatis och kokboksserien Studentköket.

Omvårdnadsforskningen i Sverige är en ung vetenskap som i dag är väl etablerad vid landets universitet och högskolor. Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta liksom ett antal politiska beslut, som till exempel högskolereformen 1977. I dag har omkring 1300 sjuksköterskor disputerat i Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professor emerita/emeritus. Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att belysa det gör här några av de tidiga pionjärerna inom omvårdnadsforskningen en tillbakablick på utvecklingen under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000.

Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska, finansiella och politiska beslut och en övertygelse om behovet av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet och möjligheten att beforska något så "självklart och praktiskt" som omvårdnadsverksamheten noteras. I boken medverkar sammanlagt 32 författare.

Vi får läsa hur det var att tillhöra de första sjuksköterskorna som genomgick en forskarutbildning, av att vara starkt engagerad i uppbyggnaden av omvårdnadsinstitutioner och får exempel från den tidiga omvårdnadsforskningen under de tre första decennierna. I boken beskrivs också några utbildningsreformer och finansieringssätt - förutsättningar för de första decenniernas omvårdnadsforskning.

Som läsare möter du en idéhistorikers tankar kring tillkomsten av ett nytt ämnesområde och i slutet av boken får du ta del av en sjuksköterska och professors framtidsspaning kring dagens och morgondagens omvårdnadsforskning och dess utmaningar. Boken vänder sig främst till lärare och studenter inom sjuksköterske- och andra vårdutbildningar på grund-, avancerad- och forskarutbildningsnivå samt till kliniskt verksamma och forskare inom hälso-, sjukvård och omsorg.

Sagt om boken”[…] Boken är en intressant dokumentation över ett ungt ämnes etablering som vetenskap.” Motzi Eklöf, lektör, BTJ-häfte 14112229.

"En inspirerande och läsvärd bok för studerande och verksamma inom vården." Läkartidningen. 2014;111:CXWX Lakartidningen.se 2014-05-28, Karin Kjellgren.

Om författarnaRedaktörer för boken När Omvårdnad blev vetenskap är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren, båda professorer emeritii, Alice Rinell Hermansson, dr. med. Vet. och Gerthrud Östlinder, journalist och filosofie kandidat/magister inom omvårdnad och folkhälsovetenskap, samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för framtagning av boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell, Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritii.