Hamdi Özyurt - Böcker

Hamdi Özyurt återberättar och illustrerar själv en gammal kurdisk folksaga som är precis lika läsvärd oavsett var på jorden man bor. Den dramatiska och humoristiska berättelsen har den klassiska sagans typiska teman: Liten och klok vinner över stor och dum; list och intelligens över råstyrka och tvång! Eller, som ordspråket i de flesta kulturer lyder: den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. De poetiska bildernas varma färger och ljus lyfter texten och förhöjer upplevelsen för läsare i alla åldrar från ca 4 till 104 år. Boken passar lika bra för högläsning som för barn som kan läsa själv. Välkommen till Jättens grotta!

Vi var en grupp på fjorton rymmare, och jag var yngst av dem. Vi var egentligen väl klädda för årstiden, men den där plötsliga kylan var outhärdlig. Den skarpa kylan fick våra fingrar att stelna så att vi inte ens kunde samla buskar att bränna. Just när vi trodde att vi skulle frysa ihjäl dök det upp en gammal man. Han hade en märklig, spetsig hatt på huvudet. En av oss lyste upp hans ansikte med en ficklampa, och hans ansikte var isblått. Han hade en fotsid rock på sig. Gamlingen tog av sig rocken och gav den till mig. Då kände jag inte kylan längre, jag kände mig återigen som ett barn i min moders liv. Jag tänkte att nu fryser han väl själv ihjäl, men då såg jag att han hade en likadan rock till på sig. Han tog av sig den rocken och gav till en av mina kamrater, och sedan hade gamlingen ännu en likadan rock på sig! Också den tog han av sig och gav till en annan av mina kamrater. Så ytterligare en rock, och en till Den gamle mannen tog av sig rock efter rock och gav till rymmarna, och varje gång hade han en likadan rock under. Till slut hade vi alla fjorton likadana rockar, och ingen frös längre. Vi gav oss förundrade av igen. En väg för min son hämtar sitt motiv från Mellanöstern i början av 1980-talet, men är skrämmande aktuell för 2000-talets européer. Skildringens grundton är emellanåt oroande brutal, men författaren bjuder också på drömlika, fantastiska inslag och på ögonblick av kärleksfullhet, vänskap och omtanke, där ett radbands vandring från hand till hand går som en röd tråd. En far och hans son, sonens flykt, en avlägsen gård och en bortglömd by är andra komponenter i en mångfacetterad berättelse där man känner igen sig men ändå inte, och Hamdi Özyurt skildrar handling, människor och miljöer med en bildkonstnärs visuella exakthet.

“När skallige Aziz kastats ut ur festlokalen gick han ner till väntsalen vid stationen. Där satt några fattiga bybor som skulle resa med eftermiddagens posttåg till Tatvan. Men tåget var försenat. Ingen av kvinnorna och bara några av männen talade turkiska. I sina säckar hade de saker de köpt på marknaden i Mush. Både de yngre och de äldre männen hade kepsar. Dessa män, som kunde vara outsägligt grymma mot varandra då de var osams bemötte alla som talade turkiska med en blandning av fruktan och respekt. Kvinnorna var brunhåriga eller blonda, var klädda i färgglada klänningar och hade håret uppsatt med vita eller brokiga, smala sjalar…” av Hamdi Özyurt

"Han var inte fiskare och gatan låg inte nära kusten heller, men huset luktade hav, som inne i ett fuktigt ostron. Blommor i röda krukor stod framför fönstret. Gulnade bilder hängde på väggarna. Ett spinkigt plommonträd stod utanför husets dörr. Ibland fanns gula pumpablommor under plommonträdet. Yoghurtförsäljaren brukade passera på gatan och skaka sin bjällerring. Både före och efter det balsamiska teet hördes musik från köket. Var det en Philips transistorradio, var det nihavent-musik? Då var Istanbul ännu Istanbul. Jag menar när måsar brukade kyssa varandra i skyn. Och jag undrade vem som tog duvorna med sig till torgen, och hur." Hamdi Özyurt är författare, poet och tecknare. Han är kurd, med rötter i Turkiet, men är sedan många år bosatt och verksam i Sverige, på Gotland. I Från våra fönster har han samlat 20 prosalyriska noveller som tillkommit under en tjugoårsperiod och publicerats i välkända turkiska litteraturtidskrifter. En av novellerna belönades år 2000 med första pris i en novelltävling i en kulturtidskrift. Författarens hemstad, den lilla kurdiska staden Mus i östra Turkiet, är skådeplatsen för de flesta av novellerna, men några utspelas i Istanbul och på Gotland.

En man och en kvinna möts på en järnvägsstation. De är båda främlingar, gäster i ett annat land. Deras väntan blir ett sätt att besjäla ursprunget och deras historiska bakgrund. Mannen är på väg hem från en prisutdelning. Kvinnan missade bussen efter en basketmatch. Han ritar av kvinnan och hon ger honom sin historia om farfar Harry i gåva. Hennes kärlek till Harry följer henne som en hjälpande kraft genom livet. Hennes livliga kärleksberättelse är som om hon ålagts att utföra ett heligt uppdrag och påminner mannen om hans egna minnen från hemlandet. Barndomen öppnar nya fåror i den nya vardagen. En farfar lever kvar i sinnet hos dem båda. Grenen var nära att brista, men farfar var inte det minsta rädd. Han var arg på sin bror Gregoris. Jag stod nedanför vid stammen och grät och bönföll farfar att komma ned därifrån. Jag tänker inte komma ner förrän Gregoris bett dig om ursäkt , sade farfar. Där satt två fåglar, en på vardera sidan om honom. Den ena fågeln var en duva, den andra såg ut som en rovfågel, en örn eller en falk. Om du inte kommer ner därifrån så ta i alla fall duvan, farfar, men akta dig för den andra fågeln! skrek jag. När farfar sträckte sig efter duvan brast grenen