Hamdi Özyurt – författare

”Att leva på en ö var ju att alltid vinka av eller ta emot. Alltid bli kvar på kajen. Och skeppen kom och gick. Fast nu var hon ju två . Inte ensam. Ändå ensam. Barnet gnydde inknutet i yllesjalar. Lilla liv, dig ska jag skydda mot allt. Aldrig överge. Vinden följde henne uppför backarna. Åter igen detta. Fader okänd. Fast nog visste hon…”

En historisk romantrilogi om en gotländsk släkt från sent 1700 tal – 1921. Händelserna utspelats både i Wisby och på den gotländska landsbygden. Här finns allt: Kvinnors utsatta liv, kärlek och svek, glädje och fest, stadsliv och landsbygdsliv på en havsomfluten ö, skepp och hav och vindar… Och Gotlandshistoria! Läs och njut.

Towan Obrador, tidigare bibliotekarie och barnkultursekreterare på Gotland, har under de senaste 30 åren arbetat med barn/ungdomskultur inom teater, dans, akrobatik, litteratur och Medeltidsveckans kulturarrangemang samt gycklargruppen Pax. Hon har bl.a. tilldelats Gotlands kommuns kulturpris, Kunglig guldmedalj, Lions kulturpris och Visby innerstads guldros.

”Vi var en grupp på fjorton rymmare, och jag var yngst av dem. Vi var egentligen väl klädda för årstiden, men den där plötsliga kylan var outhärdlig. Den skarpa kylan fick våra fingrar att stelna så att vi inte ens kunde samla buskar att bränna. Just när vi trodde att vi skulle frysa ihjäl dök det upp en gammal man. Han hade en märklig, spetsig hatt på huvudet. En av oss lyste upp hans ansikte med en ficklampa, och hans ansikte var isblått. Han hade en fotsid rock på sig. Gamlingen tog av sig rocken och gav den till mig. Då kände jag inte kylan längre, jag kände mig återigen som ett barn i min moders liv. Jag tänkte att nu fryser han väl själv ihjäl, men då såg jag att han hade en likadan rock till på sig. Han tog av sig den rocken och gav till en av mina kamrater, och sedan hade gamlingen ännu en likadan rock på sig! Också den tog han av sig och gav till en annan av mina kamrater. Så ytterligare en rock, och en till… Den gamle mannen tog av sig rock efter rock och gav till rymmarna, och varje gång hade han en likadan rock under. Till slut hade vi alla fjorton likadana rockar, och ingen frös längre. Vi gav oss förundrade av igen.”

Denna roman är en historia om en far som alla andra fäder. Men även en historia om sanning, dröm och hopp. Denna roman är en historia om ett radband. Och en historia om händerna i vilka radbandet hamnar. Denna roman är en historia om en tid och en region. En historia om det man tror sig veta, men inte vet. Ensamhetens, det ödsliga folkets historia. Denna roman är vattnets, isens, vinterns och sommarens historia. Berättelsen om en avlägsen gård, en bortglömd by och en liten stad. Historien om en son som alla andra söner. Och historien om en väg…

Hamdi Özyurt återberättar och illustrerar själv en gammal kurdisk folksaga som är precis lika läsvärd oavsett var på jorden man bor. Den dramatiska och humoristiska berättelsen har den klassiska sagans typiska teman: Liten och klok vinner över stor och dum; list och intelligens över råstyrka och tvång! Eller, som ordspråket i de flesta kulturer lyder: den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. 

De poetiska bildernas varma färger och ljus lyfter texten och förhöjer upplevelsen för läsare i alla åldrar från ca 4 till 104 år. Boken passar lika bra för högläsning som för barn som kan läsa själv. Välkommen till Jättens grotta!

"Han var inte fiskare och gatan låg inte nära kusten heller, men huset luktade hav, som inne i ett fuktigt ostron. Blommor i röda krukor stod framför fönstret. Gulnade bilder hängde på väggarna. Ett spinkigt plommonträd stod utanför husets dörr. Ibland fanns gula pumpablommor under plommonträdet. Yoghurtförsäljaren brukade passera på gatan och skaka sin bjällerring. Både före och efter det balsamiska teet hördes musik från köket. Var det en Philips transistorradio, var det nihavent-musik? Då var Istanbul ännu Istanbul. Jag menar när måsar brukade kyssa varandra i skyn. Och jag undrade vem som tog duvorna med sig till torgen, och hur."

I Från våra fönster har Hamdi Özyurt samlat 18 prosalyriska noveller som tillkommit under en tjugoårsperiod och publicerats i välkända turkiska litteraturtidskrifter. En av novellerna belönades år 2000 med första pris i en novelltävling. Författarens hemstad, den lilla staden Mus i östra Turkiet, är skådeplatsen för de flesta av novellerna, men några utspelas i Istanbul och på Gotland.

The branch he sat on was creaking under his weight, but he didn´t seem to notice or care. He was shouting about being angry at his brother. I stood by the trunk and cried and begged him to come down, but he wouldn´t listen.

I will not come down until Gregoris has apologised to you! he insisted. There were two birds in the tree with my grandfather, one on each side of him. One of the birds was a dove, the other some sort of bird of prey, like a hawk or a falcon.

"If you won´t come down, will you at least save the dove? And look out for the other bird!" I cried out. Just as my grandfather reached out to the dove, the branch snapped.

En man och en kvinna möts på en järnvägsstation. De är båda främlingar, gäster i ett annat land. Deras väntan blir ett sätt att besjäla ursprunget och deras historiska bakgrund. Mannen är på väg hem från en prisutdelning. Kvinnan missade bussen efter en basketmatch. Han ritar av kvinnan och hon ger honom sin historia om farfar Harry i gåva. Hennes kärlek till Harry följer henne som en hjälpande kraft genom livet. Hennes livliga kärleksberättelse är ”som om hon ålagts att utföra ett heligt uppdrag” och påminner mannen om hans egna minnen från hemlandet. Barndomen öppnar nya fåror i den nya vardagen. En farfar lever kvar i sinnet hos dem båda.... 

Grenen var nära att brista, men farfar var inte det minsta rädd. Han var arg på sin bror Gregoris. Jag stod nedanför vid stammen och grät och bönföll farfar att komma ned därifrån. ”Jag tänker inte komma ner förrän Gregoris bett dig om ursäkt”, sade farfar. Där satt två fåglar, en på vardera sidan om honom. Den ena fågeln var en duva, den andra såg ut som en rovfågel, en örn eller en falk. ”Om du inte kommer ner därifrån så ta i alla fall duvan, farfar, men akta dig för den andra fågeln!” skrek jag. När farfar sträckte sig efter duvan brast grenen...

”Han var inte fiskare och gatan låg inte nära kusten heller, men huset luktade hav, som inne i ett fuktigt ostron. Blommor i röda krukor stod framför fönstret. Gulnade bilder hängde på väggarna. Ett spinkigt plommonträd stod utanför husets dörr. Ibland fanns gula pumpablommor under plommonträdet. Yoghurtförsäljaren brukade passera på gatan och skaka sin bjällerring. Både före och efter det balsamiska teet hördes musik från köket. Var det en Philips transistorradio, var det nihavent-musik? Då var Istanbul ännu Istanbul. Jag menar när måsar brukade kyssa varandra i skyn. Och jag undrade vem som tog duvorna med sig till torgen, och hur.”----------------------

I Från våra fönster har Hamdi Özyurt samlat 18 prosalyriska noveller som tillkommit under en tjugoårsperiod och publicerats i välkända turkiska litteraturtidskrifter. En av novellerna belönades år 2000 med första pris i en novelltävling. Författarens hemstad, den lilla staden Mus i östra Turkiet, är skådeplatsen för de flesta av novellerna, men några utspelas i Istanbul och på Gotland.

En fin bok för de yngsta.

Hamdi Özyurt är kurd från Turkiet. Han bor i Sverige, på Gotland sedan 1989. Hittills har han gett ut 21 böcker. Tre av dem är skämtteck- ningssamlingar.

Hamdi Özyurt har ritat skämtteckningar åt svenska, turkiska och kurdiska tidningar och tidskrifter i många år. De flesta av hans teckningar är helt utan text, då uppfattar varje betraktare teckningarna olika, vilket gör teckningarna rikare och betraktaren mer engagerad, enligt Hamdi. I den här samlingen finns en del av flera hundra skämtteckningar som han har ritat.