Towan Obrador – författare

Månskugga Sigrid grät tyst. Ännu blödde hon då och då. Stapplade fram. Blusen våt av bröstmjölk. Febrig. Förvirrad. Bar barnet i rosa finsjalen. Sen kväll hade zigenargruppen rivit sitt enkla sommarläger utanför Klintehamn och var nu på väg mot Visby stad och båten till fastlandet.

MÅNSKUGGA är ingen fortsättning, men knyter an till fjolårets roman Nattljus. Det här är berättelsen om Sigrid och Sara, som efter många år finner varandra i Högalids Vårdhems kvinnobaracker på Söder i Stockholm. Sigrid födde som 16-åring flickebarnet Alma Sigridsdotter. Som hon övergav utanför en liten stuga i Västerhejde socken på Gotland. Hon tillhörde då ett zigenarfölje med fast lägerplats i Tanto i södra Stockholm. Efter svåra år i Tantolägret hamnar Sigrid inlåst på Konradsberg, även kallat Dårarnas Slott . När hon äntligen tillfrisknar efter lång tid lyckas hon få arbete som pott-kusk och sedan vaktmästare på Högalids Vårdhem. Där möts Sigrid och Sara. Sara, som nyss skrivits ut från ett 4-årigt fängelsestraff, är gotländska med ständig längtan tillbaka till sin ö. Sigrid blir som en nästan-mor för den unga Sara. Och tillsammans reser de en vårmorgon till Gotland och Västerhejde socken där Sara har en nära vän. Sigrid, som nu är 47 år med silverstänk i det svarta håret, bävar. Gotland vill hon egentligen inte återse. Men börjar ändå försöka följa spåren efter Alma. Barnet hon en gång övergav (med namnlapp om halsen) utanför en främmande stuga. Eller snarare ett ruckel.

Sara råkar ut för mer än en överraskning Blir igenkänd och förtalad Men stannar på Gotland. Medan Sigrid finner det hon inte vill finna.

Jag är Alma. Alma, det är jag. Jag är Alma mitt i natten i Wisby stad. Jag är Alma i ljus majnatt. Alltför ljus. Jag är Alma på rymmen från Wisby Hospital. Måste vara försiktig. Och tassa tyst i dårhusets tygskor. Så ingen sänder mig tillbaka dit. Fast jag saknar det redan. Tryggt där. Här ute i staden finns ingen trygghet. Adjöss trygghet och daglig kost! 

Så tänker hon, Alma. Vet att hon måste bort från staden så fort som möjligt. Kanske man redan är ute och letar efter henne

Jag är alma knyter an till fjolårets roman Månskugga och handlar om Almas hemliga år, från den natt hon rymde från Hospitalet fram till hennes död i Maria Kyrka i Stockholm. Man har under den tiden sökt henne överallt utan att finna minsta spår. I den här boken får du reda på vad som händer henne alla de år hon lyckats hålla sig gömd på Gotland.

Den mesta tiden tillbringar hon i Västerhejde, undangömd och oftast inlåst i en stuga dold i en igenvuxen skog. I den primitiva stugan bor enslingen Frans, allmänt kallad Tok-Frans.  Alma måste lyda honom, men lyckas ändå med olika knep få honom lugn och sömnig: Hon sjunger och läser timme ­efter ­timme och så fortsätter deras märkliga liv i skymundan. Gömda och glömda i hemliga stugan i hemliga skogen. 

Men plötsligt tar livet en ny vändning för Alma. Hon träffar Johannes, Elias son. Elias, hennes älskade Elias och hemligt trolovade. Som hon sviker  

Dit gick hon ofta i skymningen. Och grät utan tårar. Blundade och kände gråten inom sig. Också Isak fanns i gråten utan tårar. Isak som försvann. Saknaden efter Isak grävde ett hål i henne. Ett värkande tomrum

Den sommaren 1912 i Wisby blev inte alls som hon tänkt sig. Nej, livet kunde ingen hejda. Det bara fortsatte och fortsatte av bara farten. Så Isa levde vidare. Så gott hon kunde.

Visst trivdes hon i huset i Specksrum. Och visst hade hon ständigt arbete. Kunde till och med lägga undan sparpengar i ullsockan under madrassen. Men inte kunde hon glömma Isak. Fast hon visste: Aldrig mer Isak. Alltid ensam. Utan Isak fanns hon egentligen inte.

Så en dag träffade hon Hans, en ung student som bjöd henne på Florins Conditori på St.Hansgatan. Äntligen någon att tala med. Någon som lyssnade. Och som gärna cyklade i solnedgången längs havet. Och som varsamt närmade sig Isas ensamhet och slutligen bjöd på middag med dans och vin och presenter en vindstilla julinatt Men då vände allt.

I gryningen knackade någon på Isas dörr. Där utanför stod Isak! Hur skulle Isa kunna leva vidare efter allt som sedan hände? Vilken sanning blev hennes ?

Och snart är det vår med vitsippsdrivor i Nordergravar. Och koltrastens längtan. Och molnen som sakta rör sig. På väg. Alltid på väg. Och allt förändras

I Väntan På Stjärnfall är en historisk roman från Visby, Gotland i början av 1900-talet (1906 1910). Uppe på norra Klinten i Visby låg flera så kallade Fattighus. I ett av dem, som kallades Lusarken , bor Isa och Ina tillsammans med moster Agnes.

De bor hopträngda i en liten kammare intill köket. Deras mor har övergivit dem och rest till Stockholm för att tjäna storkovan . Mor har lovat att komma tillbaka och hämta sina barn när hon köpt ett hus på landet till dem. En vacker dag efter ett nattligt stjärnfall ska hon komma. Men inte kommer mor som hon lovat och inte heller hör hon av sig. Är mor död eller ? Rykten går att hon lever uselt i Stockholm som prostituerad och därför inte hör av sig. Isa och Ina väntar tåligt, men åren går och livet i Lusarken blir alltmer outhärdligt.

Och Isa träffar Isak, en fattig pojke som rymt från en grym husbonde i Västerhejde. De träffas allt oftare, blir förälskade och lämnar Ina utanför. Då händer det som inte alls får hända den ena katastrofen efter den andra Och allt förändras ...

”Att leva på en ö var ju att alltid vinka av eller ta emot. Alltid bli kvar på kajen. Och skeppen kom och gick. Fast nu var hon ju två . Inte ensam. Ändå ensam. Barnet gnydde inknutet i yllesjalar. Lilla liv, dig ska jag skydda mot allt. Aldrig överge. Vinden följde henne uppför backarna. Åter igen detta. Fader okänd. Fast nog visste hon…”

En historisk romantrilogi om en gotländsk släkt från sent 1700 tal – 1921. Händelserna utspelats både i Wisby och på den gotländska landsbygden. Här finns allt: Kvinnors utsatta liv, kärlek och svek, glädje och fest, stadsliv och landsbygdsliv på en havsomfluten ö, skepp och hav och vindar… Och Gotlandshistoria! Läs och njut.

Towan Obrador, tidigare bibliotekarie och barnkultursekreterare på Gotland, har under de senaste 30 åren arbetat med barn/ungdomskultur inom teater, dans, akrobatik, litteratur och Medeltidsveckans kulturarrangemang samt gycklargruppen Pax. Hon har bl.a. tilldelats Gotlands kommuns kulturpris, Kunglig guldmedalj, Lions kulturpris och Visby innerstads guldros.

Tidigt 1300-tal och Siiri Sarasdotter befinner sig på Kyrkebinge gård i Gothem på östra Gotland. Här skulle hon äntligen bli bofast, ta emot och ge kärlek och leva ett gott liv. Ingenting blir som hon tänkt sig. Efter den stora katastrofen tvingas hon fly för sitt liv och hålla sig gömd en tid. Och en dag kan hon återvända till staden Wisby. Till sina drömmars stad med murar och tinnar och torn och hus som når ända till himlen. Men... hon tvingas vidare. På väg, det känns som om hon ständigt måste vara på väg. Till Estland, till Tyskland, till... Ständigt på väg. Hemlös längtar hon hem. Hem? Jo, en dag...

 Det är 1600-tal och hela Gotland är danskt med danska fogdar, som hänsynslöst tvingar gotlänningar att betala dryga skatter. Som går till egna fickor, Danariket och Slottet i Wisby: Wisborgs Slott, den danska kungamaktens högborg. Många bönder tvingas gå från gård och grund och får ta till tiggarstaven. Gotland är fattigt och isolerat. Hela socknar överges. Slottet på klippan högt ovanför Wisby stad slukar allt...

I Hogrän lever den örtkunniga Boterskan Dora med sin dotter Disa. Dora dör en för tidig död, elden härjar grymt och Disa anklagas senare för trollkonster och häxeri. Och otillåten samvaro nattetid med en av Hogräns rikemanssöner. Hon måste fly! Men vart?   

Månskugga Sigrid grät tyst. Ännu blödde hon då och då. Stapplade fram. Blusen våt av bröstmjölk. Febrig. Förvirrad. Bar barnet i rosa finsjalen. Sen kväll hade zigenargruppen rivit sitt enkla sommarläger utanför Klintehamn och var nu på väg mot Visby stad och båten till fastlandet.

MÅNSKUGGA är ingen fortsättning, men knyter an till fjolårets roman Nattljus. Det här är berättelsen om Sigrid och Sara, som efter många år finner varandra i Högalids Vårdhems kvinnobaracker på Söder i Stockholm. Sigrid födde som 16-åring flickebarnet Alma Sigridsdotter. Som hon övergav utanför en liten stuga i Västerhejde socken på Gotland. Hon tillhörde då ett zigenarfölje med fast lägerplats i Tanto i södra Stockholm. Efter svåra år i Tantolägret hamnar Sigrid inlåst på Konradsberg, även kallat Dårarnas Slott . När hon äntligen tillfrisknar efter lång tid lyckas hon få arbete som pott-kusk och sedan vaktmästare på Högalids Vårdhem. Där möts Sigrid och Sara. Sara, som nyss skrivits ut från ett 4-årigt fängelsestraff, är gotländska med ständig längtan tillbaka till sin ö. Sigrid blir som en nästan-mor för den unga Sara. Och tillsammans reser de en vårmorgon till Gotland och Västerhejde socken där Sara har en nära vän. Sigrid, som nu är 47 år med silverstänk i det svarta håret, bävar. Gotland vill hon egentligen inte återse. Men börjar ändå försöka följa spåren efter Alma. Barnet hon en gång övergav (med namnlapp om halsen) utanför en främmande stuga. Eller snarare ett ruckel. 

Sara råkar ut för mer än en överraskning Blir igenkänd och förtalad Men stannar på Gotland. Medan Sigrid finner det hon inte vill finna.

"Per tvingade upp hennes ansikte, tog skinnpluntan ur bältet och hällde hårdhänt i henne den starka spriten med malört. Hon hostade, svalde och föll ihop. Tycktes somna. Där under trädet lämnade han henne ifred. Måste undersöka vad som hänt. Stugan!  Halvt nedbrunnen... Röken vällde fram. Svart. Tjock. Stark lukt..."  

Det är 1600-tal och hela Gotland är danskt med danska fogdar, som hänsynslöst tvingar gotlänningar att betala dryga skatter. Som går till egna fickor, Danariket och Slottet i Wisby: Wisborgs Slott, den danska kungamaktens högborg. Många bönder tvingas gå från gård och grund och får ta till tiggarstaven. Gotland är fattigt och isolerat. Hela socknar överges. Slottet på klippan högt ovanför Wisby stad slukar allt...

I Hogrän lever den örtkunniga Boterskan Dora med sin dotter Disa. Dora dör en för tidig död, elden härjar grymt och Disa anklagas senare för trollkonster och häxeri. Och otillåten samvaro nattetid med en av Hogräns rikemanssöner. Hon måste fly! Men vart?

«Den kvällen kom han. Nattmannen. Den svarta huvan dolde hans ansikte...» 

Sent 1200-tal och tidig vår. Tvillingflickorna Siiri och Santa från Dagö förs som trälar ombord på ett gotländskt skepp på väg till Lybeck. En stormig natt förliser skeppet utanför Högklint. Siiri spolas iland och hittas där halvdöd av Petrus Fiskare. Santa är och förblir försvunnen. Är hon verkligen död… Eller? Siiri råkar riktigt illa ut, rymmer och möter Simon, också han skändad och misshandlad. Tillsammans flyr de, gömmer sig i skogen och hamnar i Wisby, staden med murar och tinnar och torn. Och stränga väktare och låsta portar och ruckel på klinten och Nattmannen och rika handelshus och Långa Bryggan med skepp från fjärran länder…

Towan Obrador, tidigare bibliotekarie och barnkultursekreterare på Gotland, har under de senaste 30 åren arbetat med barnkultur inom teater, dans, akrobatik, litteratur och Medeltidsveckans teater-arrangemang samt gycklargruppen Pax. Hon har bl.a. tilldelats -Gotlands kommuns kulturpris, Kunglig guldmedalj, Lions kulturpris och Visby innerstads guldros.