Herman Lindqvist – författare

Sveriges stormaktstid slutade tvärt 1718 med kulan som dödade Karl XII. Från att ha varit en maktfaktor blev Sverige en andra rangens nation i Rysslands skugga och under ett drygt halvsekel följde den tid som kallas frihetstiden. Det var Gustav III som till slut fick ordning på läget i och med statskuppen 1772. I "När Sverige var i gungning – Frihetstiden i skuggan av det ryska hotet" berättar Herman Lindqvist om ett land i inrikespolitiskt kaos som var mycket nära att bli en rysk vasallstat.

Vid midsommartid 1523 red den nyvalde kungen Gustav Eriksson in i det befriade Stockholm. Gustav Eriksson blev Gustav Vasa, tyrannen som blev landsfader. För oss 500 år senare verkar allt så självklart. Men konkurrensen om makten var stenhård. Landet kunde ha splittrats. Med en kombination av tur, makthunger, girighet och grymhet segrade Gustav. Men det kunde ha slutat annorlunda. Herman Lindqvist berättar levande inte bara om maktkampen utan även om Gustavs tid och hans folk.

Greve Axel von Fersen var vackrare, rikare, modigare, intelligentare och mer begåvad än de flesta. Han talade sex språk, var en duktig tecknare och spelade flera instrument. Han deltog i alla den tidens stora krig, inklusive det amerikanska frihetskriget. Han var god vän med de flesta europeiska kungligheter. Han mötte Voltaire, Beethoven, Händel, Goethe och Napoleon. Hans livs stora kärlek, den franska drottningen Marie-Antoinette, giljotinerades. Själv drabbades han, då han stod på höjden av sin makt och glans, av den stockholmska pöbelns raseri. Oskyldigt anklagad för kronprinsens död slets han ur sin riksmarskalksvagn och lynchades till döds i Gamla stan inför ögonen på polis och militär.

HERMAN LINDQVIST (f. 1943) är författare och journalist, främst känd för sina populärhistoriska böcker och tv-program. I dag är han bosatt i Polen.

"Allt en hjältesaga ska ha: äventyr, spänning, passion." SUNDSVALLS TIDNING

"Handlingen har en nerv och dramatik som bara finns i verkligheten, och att så många människor som betytt något för historien är involverade gör boken högintressant." HELSINGBORGS DAGBLAD

Stockholm år 1762. En stad byggd på intriger, ambitioner och dolda lojaliteter. När ett engelskt sändebud hittas död i strömmarna utanför Drottningholm väcker det frågor som få tycks vilja ställa – och ännu färre besvara. I frihetstidens Sverige kan ett dödsfall i hovets närhet snabbt få politiska följder.

Till Stockholm har Amalia Lindecrona nyligen anlänt, fast besluten att arbeta vid teatern. Hon söker upp teaterdirektören Samuel Schönberg i hopp om en plats vid Drottningholms slottsteater. Samuel, som kämpar med att hålla ordning på sin ensemble i en verksamhet som ständigt balanserar mellan hovets nycker och publikens krav, inser snart att han kan ha nytta av en skarpsinnig medhjälpare. Men när ett mord inträffar inne på teatern förvandlas de sköna konsternas värld till en brottsplats.

Händelsen hotar inte bara teaterns rykte, utan antyder också kopplingar till de politiska maktspel som utkämpas i kulisserna kring riksråd, diplomater och drottning Lovisa Ulrika. När rykten börjar cirkulera om hemliga kontakter och politiska intriger dras Samuel och Amalia allt djupare in i ett nät av misstankar – där någon gör allt för att sanningen aldrig ska nå offentligheten.

Dubbelörnen är första delen i Drottningholmssviten.

Om författarna:

Herman Lindqvist är journalist, författare och populärhistoriker. Han har arbetat som utrikeskorrespondent för bland annat Aftonbladet, Expressen och Sveriges Television och varit stationerad över hela världen. Lindqvist är särskilt känd för sina populärhistoriska böcker om Sveriges historia, däribland den omfattande bokserien Historien om Sverige (1992–2006). Han har också gjort tv-serien Hermans historia och skrivit ett stort antal böcker om historiska personer, Sveriges kungahus och europeisk historia.

Per E Åsberg är uppvuxen i Stockholms södra förorter och har bott flera år i miljonprogrammets Husby. På Bokfabriken har han utkommit med De välsignade, första delen i spänningsserien Testamentum. Del två i den serien utkommer 2027. Utöver sitt skrivande arbetar Per med marknadsföring och är också doktor i varumärkesarkitektur på KTH.

Cecilia Vasa var Gustav Vasas vackraste och vildaste dotter. Hon var slösaktig och praktälskande, tyckte kanske för mycket om fester och nöjen. Men hon hade Vasarnas rika begåvning och också deras häftiga humör. Hennes kamp för familjen och dess ägor förde henne över stora delar av Europa, där hon bland annat förhandlade med påven och kejsaren. Utländska makthavare beskrev henne som ”begåvad med snille och framstående vältalighet”. Hon hade med säkerhet blivit en modig och framgångsrik regent - om hon hade fått ett eget land att regera.

I nära 700 år – från någon gång på 1100-talet till 1809 – var Sverige och Finland samma land. Följaktligen var alla landets invånare svenskar, även de som talade finska, samiska eller tyska. När riket utvecklades och alltfler landskap norr, söder och öster om Mälardalen knöts till Sveakungen fick alla så småningom samma rättigheter och skyldigheter. De fick samma lagar, samma kyrka, samma skolor. De styrdes av samma kung och samma riksdag och de kämpade under samma blågula fana. Huvudstaden hette Stockholm och låg mitt i riket.

Sverige utkämpade under denna tid trettiofyra krig med Danmark, trettiotre med Ryssland, två med Norge, men naturligvis inget med Finland, eftersom Sverige och Finland var samma land.

Under de 700 åren fick Finland städer och samfärdsel, skolor, universitet, grundlagar och konstitution, och när Finland blev ryskt storfurstendöme fortsatte det att utvecklas på sin svenska grund. Det svenska är så inflätat i det finska att om man drog ut den svenska tråden ur Finland historia skulle väven falla isär.

I Sverige är allt detta märkligt okänt. Men Herman Lindqvist, som vuxit upp i Helsingfors, brukar framhålla Finlands roll i den svenska historien och för detta har han blivit ordensprydd av den finska regeringen. Med sin nya bok fyller han ut hålet i svenskarnas kunskap om den långa gemenskapen med Finland – och det gör han på sitt vanliga, medryckande sätt.

Detta är en berättelse om den legendariske marskalken av Finland, friherre Gustaf Mannerheim. Att han var överbefälhavare i fyra av Finlands krig, riksföreståndare och president som under ytterst svåra förhållanden lyckades försvara Finlands frihet och självständighet, är känt för de flesta. Den historieintreserade känner även till att han började sin karriär som tsarens officer och att han lik James Bond skickades på ett farligt spionuppdrag till Kina, utklädd till en upptäcktsresande. Men hur många vet att han tillbringade fem år av sitt i liv i Warszawa, åren som han betecknade som den lyckligaste tiden i sitt liv? Att han var en sann livsnjutare och gourmé av rang, en gentleman ut i fingerspetsarna, alltid oklanderligt klädd, en elegant charmör som ständigt satte kvinnohjärtan i brand? Själv tycktes han vara immun mot Amors pilar, oförmögen till djupare relationer. Många kvinnor klagade på att Mannerheims hjärta var kallt som "Finlands snö". Först de sista åren av sitt liv, då han var 79 år, drabbades han själv av en stark passion och upplevde en stormande, bubblande kärlek.

Ingenting tydde på att Oscar II någonsin skulle bli kung. Kön till tronen var lång före honom. Han satsade allt på att bli sjöofficer och en hyllad kulturpersonlighet, diktarnas furste. Men så erbjöds han fyra troner i Europa, innan han år 1872 blev kung över Sverige - Norge och helt oväntat vår mest konungslige av alla kungar. Ingen trivdes som han i själva kungarollen, i den oskarianska dubbelmoralens Sverige. Han kämpade för att bevara kungamakten och hålla ihop unionen med Norge. Men han förlorade alla sina strider. Han dog bitter och besviken. Den nya tiden var här!

När han bara var fjorton år blev han kung av Sverige och ett år senare kröntes han till kung över Nordens alla länder – han som eftervärlden kallar Erik av Pommern. Men för hans samtid var han bara kung Erik.

I över fyrtio år var han kung över Kalmarunionen, Europas då största rike som sträckte sig från Grönland i nordväst till Karelen i öster, från den norska Lappmarken i norr till det tysk-romerska kejsardömet i söder. Ett välde som var större än den tyske kejsarens och som Erik hade storstilade planer för. Han var släkt med Europas furstar och reste mer än någon annan, och med sina 190 centimeter och långa blonda hår tände han ”älskogs längtan hos alla kvinnor” enligt påvens observatör.

Men med stora imperium kommer stora problem. Till slut fördrevs han och slog sig ner på Gotland, där han försörjde sig som sjörövare i tio år. Han återvände sedan till sitt hertigdöme i Pommern, som han regerade tills han avled vid sjuttioåtta års ålder.

Efter hans död var det besegrarna som skrev och svartmålade hans historia. Han fick i efterhand stämpeln ”av Pommern” för att understryka hans utanförskap – trots att han formades och levde nästan hela sitt liv i Norden, och var ett med både språket och kulturen.

Herman Lindqvist skildrar på ett livfullt sätt den färgstarka medeltiden, hertigdömet Pommern och myllret av människor omkring vår unionskung i denna första bok på svenska om Eriks dramatiska historia.

År 2018 har ätten Bernadotte suttit 200 år på Sveriges tron, längre än någon annan dynasti i vår historia. Samtidigt har kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia varit kung och drottning längre än någon av deras föregångare.

Ättens grundare, den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte kom från enkla förhållanden och blev kung av Sverige och Norge. Och så märkligt är det att sedan Jean Baptiste Bernadotte kröntes till kung av Sverige är ätten idag den enda dynastin i världen, som genom samma gren av samma familj utan avbrott för krig och revolutioner fortsatt att vara kungar över ett fritt folk och självständigt rike i tvåhundra år.

Herman Lindqvist berättar om ätten Bernadottes färgstarka män och kvinnor, om framgångar och fiaskon, om fest och vardag. Personligt, kunnigt och mycket underhållande.

När Gustav Eriksson valdes till riksföreståndare 1521 var han ensam och utblottad – hans släktingar hade avrättats i Stockholms blodbad och deras tillgångar hade tagits i beslag. Men han kom från en släkt som var van att ha inflytande och han tog sig till tronen med hjälp av lögn och bedrägeri, girighet och stor brutalitet. Han lyckades skapa ett kungarike som blev grunden till det moderna Sverige. Kärven på hans vapensköld gav honom tillnamnet Vasa. Efter honom har nio regenter i Sverige och Polen haft en sådan vase i sitt vapen.

Historien om de vilda Vasarna är berättelsen om starka personligheter, kloka kvinnor, kärlek, sorgliga öden men nästan hela tiden stor dramatik. Genom generationerna går en sträng av sinnessjukdom, som ibland exploderar i våld, ibland skapar konst, stundom, leder till totalt själsligt mörker.

Herman Lindqvist berättar om familjen Vasas kamp om makten så att det är oavbrutet spännande att läsa. Hans bok är den mest kompletta krönikan över släkten Vasa som utgivits i Sverige och den innehåller mer om den polska grenen av Vasa än någon svensk bok hittills.

I dag är alla Europas kungahus släkt med Gustav Vasa, även drottning Elizabeth av England och prins Oscar Carl Olof av Sverige. I Sverige kan tiotusentals svenskar räkna släktskap med Vasa-ätten.

De vilda Vasarna är Herman Lindqvists sextionde bok.

I fjortontusen år har människor jagat, odlat, byggt, kämpat och älskat i det, som bara de senaste ca 800 åren har hetat Sverige. Något som liknar svenska språket har bara hörts här ca 1500 år. Vad människorna talade för språk och vad de själva kallade sig under 10 000 första åren, vet man inte i dag. Men många svenskar är besläktade med folken som bodde före oss i detta land. Det visar deras DNA. Jag tycker det är en spännande berättelse hur detta en gång så karga land vid Europas norra iskant kunde bli ett av jordens rikaste, mest demokratiska och mest utvecklade länder. Därför har jag nu i ett enda band försökt skriva historien om detta land där krig ofta varit det normala, där fred var undantaget och om detta folk som överlevt alla svårigheter, dramatiska klimatförändringar, långa perioder av svält och förödande epidemier, som ändå aldrig slutat drömma, skapa och bygga och som i dag är med om att planera och forma Europas framtid.

Ingenting tydde på att Oscar II någonsin skulle bli kung. Kön till tronen var lång före honom. Han satsade allt på att bli sjöofficer och en hyllad kulturpersonlighet, diktarnas furste. Men så erbjöds han fyra troner i Europa, innan han år 1872 blev kung över Sverige - Norge och helt oväntat vår mest konungslige av alla kungar. Ingen trivdes som han i själva kungarollen, i den oskarianska dubbelmoralens Sverige. Han kämpade för att bevara kungamakten och hålla ihop unionen med Norge. Men han förlorade alla sina strider. Han dog bitter och besviken. Den nya tiden var här!