Ian Edginton – författare

Alla berättelser har en början. Så även den om Sherlock Holmes och hans gode vän dr John H Watson. 

Och det är just i äventyret En studie i rött som allting inleds. Det är här de träffas för första gången. Holmes är tjugosju och Watson två år äldre – i samma ålder som författaren Arthur Conan Doyle var när han skrev denna sin debutroman.

Det som Conan Doyle ville skapa var en vetenskaplig detektiv, någon som gav sig ut till brottsplatser och detaljstuderade varenda befintlig ledtråd. En detektiv som lutade sig mot ovedersägliga bevis – samtidigt som domstolarna vid slutet av 1800-talet sällan tog hänsyn till sådant, utan behövde antingen ögonvittnen eller att brottslingar tagits på bar gärning för att kunna döma.

– – –

Ur Mattias Boströms förord till denna serieadaption av Arthur Conan Doyles klassiker En studie i rött med mäster­detektiven Sherlock Holmes.

”Edgintons och Culbards version har ett bättre tempo och är mer underhållande än Doyles, samtidigt som den är trogen originalet. För en ny generation Sherlock Holmes-läsare är denna adaption en bra introduktion till Doyles arbete, medan redan frälsta kommer att njuta av att se hur Culbard och Edginton skildrar Holmes och Watsons första möte.”

The School Library Journal

Året var 1887 när Arthur Conan Doyle debuterade som roman­författare. Berättelsen hette En studie i rött och presenterade den konsulterande privatdetektiven Sherlock Holmes och hans följeslagare doktor Watson.Conan Doyle utvecklade sin huvudperson.

I första boken hade Sherlock Holmes varit självupptagen och ständigt sökt efter uppmärksamhet. I den nya romanen, som fick titeln De fyras tecken, hade han mognat och blivit några år äldre. Även Conan Doyle hade mognat, det här var en mer genomarbetad roman. Det var snabbläst, modernt och samtida, men ändå ett starkt äventyr av klassiskt slag.

– – –

Ur Mattias Boströms förord till denna serieadaption av Arthur Conan Doyles klassiker De fyras tecken med mäster­detektiven Sherlock Holmes.

Året var 1901 och Arthur Conan Doyle hade lärt känna en

journalist som var uppvuxen vid Dartmoor i sydvästra England

och tillsammans började de fantisera fram en ruskig historia

om en helveteshund som satte skräck i befolkningen på heden.

Liknande skrönor hade journalisten hört under sin barndom.

Ju mer Conan Doyle jobbade med intrigen, desto mer insåg han att

berättelsen behövde en stark centralfigur, någon som förde handlingen

framåt. Och en sådan hade han ju redan – Sherlock Holmes.

Baskervilles hund kom att bli den mest berömda av de sextio

berättelserna om detektiven (fyra romaner och femtiosex noveller).

Den finns med på många listor över världens bästa detektivhistorier

och har filmatiserats uppemot tjugo gånger. Ett gäng serieversioner

har det också blivit under de senaste femtio åren – och här följer

en av de mest intressanta.