Ida Andersson – författare

Katja och jag växte upp tillsammans. Men inte ens jag, som själv varit så nära inpå hennes liv, kan förstå varifrån hon får sin otroliga, envisa viljestyrka. Att inte vara långsint och att aldrig blicka bakåt. Det måste rymmas oerhört mycket förståelse i hennes själ och hjärta eftersom hon kunnat förlåta allt det hon blivit utsatt för och orkat gå vidare som om det aldrig hänt. Eller gör hon det, egentligen? Hennes historia är så grym och otrolig, men så stark, att den kan gripa tag i det kyligaste hjärta. De är i sanning lyckligt lottade, de som fått både kärlek och en ljus barndom värd att minnas. De som aldrig har känt hunger eller frusit, eller som bett så innerligt om en kram och verkligen fått en, istället för att få en spark. De som så innerligt har önskat att bara få lov att vara barn. Som önskat sig en docka att leka med och som faktiskt fått en, istället för att få en livrem över ryggen och tvingats bli vuxen i förtid. Historien om Katja är hämtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad, mobbad och utstött flicka som med sin familj flydde från Slovenien, en republik i dåvarande kommunistiska Jugoslavien, till faderns ursprungsland Italien för att senare hamna i Sverige.

Denna bok är den andra i en serie som handlar om Katja - flickan som för drygt 50 år sedan kom från södra Europa till Sverige, tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Flickan som växte upp utan sin fars kärlek och utan att få ha varit barn i ordets rätta mening. Som hade en barndom svart som natten i sitt ursprungsland Slovenien. Den lilla republiken på södra sidan av Alperna som på den tiden tillhörde Jugoslavien. Hon trodde att hon kommit till Paradiset i Sverige, men istället fick hon en uppväxt och skoltid som var om möjligt ännu svartare på grund av att hon råkade födas och bo på fel sida om gränsen till Italien. Ett avstånd på en halv mil, som kunde ha förändrat hela hennes liv. Främlingsfientligheten blev alltmer påtaglig i Sverige runt 1964 och eskalerade 1965, efter att Sverige varit utomlands igen och värvat arbetskraft från Jugoslavien, som då hade öppnat sina gränser. Vid det laget hade ryktet om behovet av industriarbetare i Sverige hunnit sprida sig över Europa och det kom mer än bara duktiga arbetare. Då började lycksökarna också hitta hit, och de mindre arbetsvilliga. I samband med detta växte också främlingsfientligheten. Katja och hennes familj, sveptes med i detta hat. Långt ifrån alla men ändå väldigt många svenskar, gjorde ingen skillnad på folk och folk längre. De pekade hellre ut den lilla klicken lycksökare än såg den stora massan duktiga arbetare, som tillförde landet så mycket. Historien om Katja är hämtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad och utstött flicka som i motvind och med usla förutsättningar kämpade på för att passa in i den svenska kulturen. "Måste säga, att denna bok va så himla bra att man kunde inte sluta läsa. (Har läst ettan oxå). Hemmet stod på avgrundens rand, inget blev gjort, kunde inte sluta!" - Carina Persson "Ida, nu har jag läst din tvåa. Spännande hela historien, fantastiskt gripande. Väntar med spänning på trean. Kram" - Augustina Budja "Tack Ida för ännu mer intressant och starkt berörande läsning - har nu läst din andra bok! Detta är en verkligt angelägen bok - om jag tänker mig att jag var ung och funderade på läraryrket, då skulle jag önska att man satt upp denna bok på en lista över obligatorisk litteratur för blivande lärare." - Eva Fromm "Efter att ha läst även bok nummer två, konstaterar jag att det oerhört bra böcker. De är lättlästa men med ett djup, som hela tiden stämmer till eftertanke." - Lennart Pettersson

Denna bok är den andra i en serie som handlar om Katja - flickan som för drygt 50 år sedan kom från södra Europa till Sverige, tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Flickan som växte upp utan sin fars kärlek och utan att få ha varit barn i ordets rätta mening. Som hade en barndom svart som natten i sitt ursprungsland Slovenien. Den lilla republiken på södra sidan av Alperna som på den tiden tillhörde Jugoslavien. Hon trodde att hon kommit till Paradiset i Sverige, men istället fick hon en uppväxt och skoltid som var om möjligt ännu svartare på grund av att hon råkade födas och bo på fel sida om gränsen till Italien. Ett avstånd på en halv mil, som kunde ha förändrat hela hennes liv.Främlingsfientligheten blev alltmer påtaglig i Sverige runt 1964 och eskalerade 1965, efter att Sverige varit utomlands igen och värvat arbetskraft från Jugoslavien, som då hade öppnat sina gränser. Vid det laget hade ryktet om behovet av industriarbetare i Sverige hunnit sprida sig över Europa och det kom mer än bara duktiga arbetare. Då började lycksökarna också hitta hit, och de mindre arbetsvilliga. I samband med detta växte också främlingsfientligheten. Katja och hennes familj, sveptes med i detta hat. Långt ifrån alla men ändå väldigt många svenskar, gjorde ingen skillnad på folk och folk längre. De pekade hellre ut den lilla klicken lycksökare än såg den stora massan duktiga arbetare, som tillförde landet så mycket.Historien om Katja är hämtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad och utstött flicka som i motvind och med usla förutsättningar kämpade på för att passa in i den svenska kulturen.

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt. Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt.Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt. Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt.Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...

Katja och jag växte upp tillsammans. Men inte ens jag, som själv varit så nära inpå hennes liv, kan förstå varifrån hon får sin otroliga, envisa viljestyrka. Att inte vara långsint och att aldrig blicka bakåt. Det måste rymmas oerhört mycket förståelse i hennes själ och hjärta eftersom hon kunnat förlåta allt det hon blivit utsatt för och orkat gå vidare som om det aldrig hänt. Eller gör hon det, egentligen?Hennes historia är så grym och otrolig, men så stark, att den kan gripa tag i det kyligaste hjärta. De är i sanning lyckligt lottade, de som fått både kärlek och en ljus barndom värd att minnas. De som aldrig har känt hunger eller frusit, eller som bett så innerligt om en kram och verkligen fått en, istället för att få en spark. De som så innerligt har önskat att bara få lov att vara barn. Som önskat sig en docka att leka med och som faktiskt fått en, istället för att få en livrem över ryggen och tvingats bli vuxen i förtid.Historien om Katja är hämtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad, mobbad och utstött flicka som med sin familj flydde från Slovenien, en republik i dåvarande kommunistiska Jugoslavien, till faderns ursprungsland Italien för att senare hamna i Sverige.

Denna bok är den andra i en serie som handlar om Katja - flickan som för drygt 50 år sedan kom från södra Europa till Sverige, tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Flickan som växte upp utan sin fars kärlek och utan att få ha varit barn i ordets rätta mening. Som hade en barndom svart som natten i sitt ursprungsland Slovenien. Den lilla republiken på södra sidan av Alperna som på den tiden tillhörde Jugoslavien. Hon trodde att hon kommit till Paradiset i Sverige, men istället fick hon en uppväxt och skoltid som var om möjligt ännu svartare på grund av att hon råkade födas och bo på fel sida om gränsen till Italien. Ett avstånd på en halv mil, som kunde ha förändrat hela hennes liv.Främlingsfientligheten blev alltmer påtaglig i Sverige runt 1964 och eskalerade 1965, efter att Sverige varit utomlands igen och värvat arbetskraft från Jugoslavien, som då hade öppnat sina gränser. Vid det laget hade ryktet om behovet av industriarbetare i Sverige hunnit sprida sig över Europa och det kom mer än bara duktiga arbetare. Då började lycksökarna också hitta hit, och de mindre arbetsvilliga. I samband med detta växte också främlingsfientligheten. Katja och hennes familj, sveptes med i detta hat. Långt ifrån alla men ändå väldigt många svenskar, gjorde ingen skillnad på folk och folk längre. De pekade hellre ut den lilla klicken lycksökare än såg den stora massan duktiga arbetare, som tillförde landet så mycket.Historien om Katja är hämtad direkt ur livet. En sann historia om en oönskad, misshandlad och utstött flicka som i motvind och med usla förutsättningar kämpade på för att passa in i den svenska kulturen."Måste säga, att denna bok va så himla bra att man kunde inte sluta läsa. (Har läst ettan oxå). Hemmet stod på avgrundens rand, inget blev gjort, kunde inte sluta!" - Carina Persson"Ida, nu har jag läst din tvåa. Spännande hela historien, fantastiskt gripande. Väntar med spänning på trean. Kram" - Augustina Budja"Tack Ida för ännu mer intressant och starkt berörande läsning - har nu läst din andra bok! Detta är en verkligt angelägen bok - om jag tänker mig att jag var ung och funderade på läraryrket, då skulle jag önska att man satt upp denna bok på en lista över obligatorisk litteratur för blivande lärare." - Eva Fromm"Efter att ha läst även bok nummer två, konstaterar jag att det oerhört bra böcker. De är lättlästa men med ett djup, som hela tiden stämmer till eftertanke." - Lennart Pettersson

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt.Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...

Katja växte upp och utvecklades till en öppen, utåtriktad, varmhjärtad kvinna. Hon är idag en mångsidig stark kvinna som efter varje nederlag bara tycks bli ännu starkare. Men starka, intelligenta kvinnor skrämmer ofta människorna omkring sig, särskilt männen, och Katja har därför svårt att hålla ihop sina relationer. Hon lever alltid på defensiven och drar sig hellre ur i förtid än att stanna och bli sårad. Hon har haft nog av sådant i sitt unga liv. I andra sammanhang är hon precis tvärtom, alltid beredd på kamp. För rättvisan, för sin kunskap och för sin plats i samhället. Hon har alltid garden uppe. Vågar inte sänka den för risken att bli sårad eller trampad på. Vågar inte luta sig tillbaka. Hon faller ofta och hon slår sig, men reser sig alltid igen. Hon gråter lite, tycker lite synd om sig själv en stund, men borstar av sig sorgen och förtreten, suckar, kavlar upp ärmarna och går vidare utan att se sig om. Hennes motto är att det som skett har skett och ögonen ska vara riktade framåt inte bakåt.Denna tredje och sista bok i Berättelsen om Katja avslutas med att Katja blivit vuxen och lämnat sitt gamla liv bakom sig. Hon vänder blad och börjar en ny epok i sitt liv, fri och stärkt av sina erfarenheter. Liksom Scarlett i «Borta med vinden» säger Katja: «Trots allt - imorgon är en ny dag»...