Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst är en biografi om Nathan Söderbloms liv, forskning, tjänst som ärkebiskop och hans betydelse för Svenska kyrkan och den ekumeniska rörelsen. 

Den 8 november 1914 vigs Nathan Söderblom till Svenska kyrkans ärkebiskop. Tiden är turbulent, första världskriget har brutit ut och tron på den västerländska civilisationen skjuts i sank. Kyrkorna står också emot varandra. Söderblom vill förena dem i ett gemensamt arbete för fred.  Det tar honom ett decennium, men han ger aldrig upp.  Som ärkebiskop ska han skapa en ny samhörighet bland Europas kristna, räknas som den främste bland världens evangeliska kyrkoledare, hyllas som forskare, kulturpersonlighet och fredsstiftare men också hela tiden möta motstånd.

Jonas Jonson sätter in en av Svenska kyrkans mest betydelsefulle ledare under 1900-talet i hans sammanhang och gör honom känd för en ny tid. Tyngdpunkten ligger på Nathan Söderbloms internationella verksamhet. Författaren visar på de många trådar som löpte samman och gjorde Söderblom till den han blev.

Svenska kyrkan sände under åren 1874–1974 sammanlagt 814 missionärer till Afrika och Asien. Missionärerna  var präster och läkare, diakoner och sjuksköterskor, lärare och ekonomer, ingenjörer och kommunikatörer. Många blev kvar hela livet. De kom ur alla samhällsklasser och var för sin tid ofta välutbildade. Två av tre var kvinnor. Långt innan det fanns tjänster för kvinnor i Svenska kyrkan gjorde de betydande insatser i Sydafrika och Indien, i Zimbabwe, Kina och Tanzania.

Missionärerna var en del av den globala missionsrörelse som följde i väckelserörelsernas spår och kulminerade runt första världskriget.

Vad fick människor att ägna sitt liv åt kristen mission? Hur påverkades Svenska kyrkans självbild och teologi av missionen? Vad betydde den för statlig biståndspolitik? Hur förhöll sig missionärerna till kolonialism, rasism och kastsystem?

Det är frågor som Jonas Jonson initierat behandlar när han sätter in Svenska kyrkans mission i dess historiska och teologiska sammanhang.

År 2025 är ekumeniken en etablerad och levande del av den världsvida kyrkan. Så var det inte för 100 år sedan, när det största ekumeniska kyrkomötet sedan konciliet i Nicaea år 325 ägde rum i Stockholm. Att ortodoxa och evangeliska kyrkor möttes i bön och samtal om kristenhetens gemensamma uppdrag i världen var en historisk vändpunkt. Det blev den definitiva starten på den ekumeniska rörelsen under 1900-talet.

Stockholmsmötet 1925 planerades och utspelade sig i en på många sätt splittrad värld och tid. Det politiska läget var instabilt efter första världskriget. Industrialiseringen hade slagit igenom, men arbetarnas villkor och rättigheter hade ännu inte tagit form. Den sociala nöden var stor. I fokus för konferensen stod kyrkornas sociala ansvar och praktiska insatser för rättvisa och – mer än något annat – fred.

I Ekumeniska pilgrimer skildrar Jonas Jonson tiden och arbetet som ledde fram till Stockholmsmötet 1925 och konferensens intensiva och hoppfulla sensommarveckor, när stadens gator fylldes med representanter från kyrkor och samfund, reportrar och intresserade stockholmare. I centrum för berättelsen står ärkebiskop Nathan Söderblom, en till synes oförtröttlig förkämpe för kristenhetens enhet och världens fred.

Jonas Jonson är författare, teologie doktor i missionsvetenskap och biskop emeritus i Strängnäs stift. Han har tidigare skrivit bland annat biografin Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst och boken Missionärerna om Svenska kyrkans mission.   

Det här är en bok om kyrkor som tar utmaningarna på allvar och vill att världen ska förvandlas till ett hem för alla människor.Sommaren 1968 höll Kyrkornas världsråd generalförsamling i Uppsala. Det var det mest representativa mötet i kristenhetens långa historia. Ungdomar radikaliserade den ekumeniska rörelsen. Tredje världens kyrkor satte utveckling, rättvisa och fred högst på dagordningen. Ekumeniken tog en ny riktning. 40 år har gått sedan dess. Vad har hänt? Världen och kyrkorna har förändrats och med dem den ekumeniska rörelsen. Enheten är en viktig dimension i alla kyrkors liv. De ekumeniska organisationerna måste svara på globaliseringens, världsreligionernas och kyrkosplittringens utmaningar. Jonas Jonson var biskop i Strängnäs stift 1989–2005. Han är docent i missionsvetenskap och har varit biträdande generalsekreterare i Lutherska världsförbundet. Bland många ekumeniska uppdrag har han varit medlem i Kyrkornas världsråds centralkommitté och ordförande i dess samarbetskommitté med den katolska kyrkan.

Mitt under brinnande världskrig vigs John Cullberg (1895 1983) till biskop. Han är en då en uppmärksammad religionsfilosof med konservativ politisk förankring. Redan under 1920­-talet startar Cullberg sin akademiska karriär och blir doktor i både filosofi och teologi och han förblir religionsfilosof livet ut. Efter att ha varit församlingspräst blir John Cullberg 1940 biskop i Västerås stift (1940 1962). Som biskop bekämpar han partipolitiseringen av Svenska kyrkan, stöder ett ökat engagemang och inflytande för lekmännen, röstar för att kvinnor ska få prästvigas och ger hårt arbetande högkyrkliga präster sitt stöd. John Cullberg är samtidskritiker, både när det gäller kyrka och samhälle, och som uppmärksammad debattör drar han fulla hus. Cullberg kan kritisera vad han anser vara demokratins avigsidor men är också socialt engagerad i Sverige och utomlands. Han driver frågor om internationellt bistånd och är till exempel medlare i Cypernkrisen. Boken John Cullberg. Biskop, religionsfilosof och samtidskritiker är det första arbetet som presenterar en av de mest intressanta och komplicerade kyrkoledarna i Svenska kyrkan. I boken bidrar dryga dussinet författare till en spännande framställning av biskop Cullbergs insatser för Västerås stift, för Svenska kyrkan och för den världsvida kyrkan.

Sven-Erik Brodd: Biskopen som filosof, kritiker och klerk. Libertas ecclesiae (Om ecklesiologi och politisk teori i John Cullbergs teologi). John Cullbergs bibliografi 1918 1975, med inledningJonas Jonsson: John Cullberg: Konturer av ett liv I. John Cullberg: Konturer av ett liv II. John Cullberg: Konturer av ett liv III. John Cullberg: Konturer av ett liv IV. John Cullberg: Konturer av ett liv VInga Sanner: John Cullberg och kulturidealismenBirgitta Brodd: John Cullbergs uppfattning om demokrati och dess utveckling. Debatten om John Cullbergs hållning till demokrati och nazismTorbjörn Aronsson: John Cullberg, Svensk tidskrift och högern i demokratins genombrottstidGunnar Weman: John Cullberg och gestaltningen av Svenska kyrkans gudstjänstBo Hansson: John Cullbergs syn på verklighetKarin Johannesson: På jakt efter en skapelseförankrad kristologiJohan Cullberg: Pappa och familjenMikael Mogren: Arvet efter John Cullberg i Västerås stift

Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst är en biografi om Nathan Söderbloms liv, forskning, tjänst som ärkebiskop och hans betydelse för Svenska kyrkan och den ekumeniska rörelsen. 

Den 8 november 1914 vigs Nathan Söderblom till Svenska kyrkans ärkebiskop. Tiden är turbulent, första världskriget har brutit ut och tron på den västerländska civilisationen skjuts i sank. Kyrkorna står också emot varandra. Söderblom vill förena dem i ett gemensamt arbete för fred.  Det tar honom ett decennium, men han ger aldrig upp.  Som ärkebiskop ska han skapa en ny samhörighet bland Europas kristna, räknas som den främste bland världens evangeliska kyrkoledare, hyllas som forskare, kulturpersonlighet och fredsstiftare men också hela tiden möta motstånd.

Jonas Jonson sätter in en av Svenska kyrkans mest betydelsefulle ledare under 1900-talet i hans sammanhang och gör honom känd för en ny tid. Tyngdpunkten ligger på Nathan Söderbloms internationella verksamhet. Författaren visar på de många trådar som löpte samman och gjorde Söderblom till den han blev.

Svenska kyrkan sände under åren 1874–1974 sammanlagt 814 missionärer till Afrika och Asien. Missionärerna  var präster och läkare, diakoner och sjuksköterskor, lärare och ekonomer, ingenjörer och kommunikatörer. Många blev kvar hela livet. De kom ur alla samhällsklasser och var för sin tid ofta välutbildade. Två av tre var kvinnor. Långt innan det fanns tjänster för kvinnor i Svenska kyrkan gjorde de betydande insatser i Sydafrika och Indien, i Zimbabwe, Kina och Tanzania.

Missionärerna var en del av den globala missionsrörelse som följde i väckelserörelsernas spår och kulminerade runt första världskriget.

Vad fick människor att ägna sitt liv åt kristen mission? Hur påverkades Svenska kyrkans självbild och teologi av missionen? Vad betydde den för statlig biståndspolitik? Hur förhöll sig missionärerna till kolonialism, rasism och kastsystem?

Det är frågor som Jonas Jonson initierat behandlar när han sätter in Svenska kyrkans mission i dess historiska och teologiska sammanhang.

År 2025 är ekumeniken en etablerad och levande del av den världsvida kyrkan. Så var det inte för 100 år sedan, när det största ekumeniska kyrkomötet sedan konciliet i Nicaea år 325 ägde rum i Stockholm. Att ortodoxa och evangeliska kyrkor möttes i bön och samtal om kristenhetens gemensamma uppdrag i världen var en historisk vändpunkt. Det blev den definitiva starten på den ekumeniska rörelsen under 1900-talet.

Stockholmsmötet 1925 planerades och utspelade sig i en på många sätt splittrad värld och tid. Det politiska läget var instabilt efter första världskriget. Industrialiseringen hade slagit igenom, men arbetarnas villkor och rättigheter hade ännu inte tagit form. Den sociala nöden var stor. I fokus för konferensen stod kyrkornas sociala ansvar och praktiska insatser för rättvisa och – mer än något annat – fred.

I Ekumeniska pilgrimer skildrar Jonas Jonson tiden och arbetet som ledde fram till Stockholmsmötet 1925 och konferensens intensiva och hoppfulla sensommarveckor, när stadens gator fylldes med representanter från kyrkor och samfund, reportrar och intresserade stockholmare. I centrum för berättelsen står ärkebiskop Nathan Söderblom, en till synes oförtröttlig förkämpe för kristenhetens enhet och världens fred.

Jonas Jonson är författare, teologie doktor i missionsvetenskap och biskop emeritus i Strängnäs stift. Han har tidigare skrivit bland annat biografin Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst och boken Missionärerna om Svenska kyrkans mission.   

Det här är en bok om kyrkor som tar utmaningarna på allvar och vill att världen ska förvandlas till ett hem för alla människor.Sommaren 1968 höll Kyrkornas världsråd generalförsamling i Uppsala. Det var det mest representativa mötet i kristenhetens långa historia. Ungdomar radikaliserade den ekumeniska rörelsen. Tredje världens kyrkor satte utveckling, rättvisa och fred högst på dagordningen. Ekumeniken tog en ny riktning. 40 år har gått sedan dess. Vad har hänt? Världen och kyrkorna har förändrats och med dem den ekumeniska rörelsen. Enheten är en viktig dimension i alla kyrkors liv. De ekumeniska organisationerna måste svara på globaliseringens, världsreligionernas och kyrkosplittringens utmaningar. Jonas Jonson var biskop i Strängnäs stift 1989–2005. Han är docent i missionsvetenskap och har varit biträdande generalsekreterare i Lutherska världsförbundet. Bland många ekumeniska uppdrag har han varit medlem i Kyrkornas världsråds centralkommitté och ordförande i dess samarbetskommitté med den katolska kyrkan.

Mitt under brinnande världskrig vigs John Cullberg (1895 1983) till biskop. Han är en då en uppmärksammad religionsfilosof med konservativ politisk förankring. Redan under 1920­-talet startar Cullberg sin akademiska karriär och blir doktor i både filosofi och teologi och han förblir religionsfilosof livet ut. Efter att ha varit församlingspräst blir John Cullberg 1940 biskop i Västerås stift (1940 1962). Som biskop bekämpar han partipolitiseringen av Svenska kyrkan, stöder ett ökat engagemang och inflytande för lekmännen, röstar för att kvinnor ska få prästvigas och ger hårt arbetande högkyrkliga präster sitt stöd. John Cullberg är samtidskritiker, både när det gäller kyrka och samhälle, och som uppmärksammad debattör drar han fulla hus. Cullberg kan kritisera vad han anser vara demokratins avigsidor men är också socialt engagerad i Sverige och utomlands. Han driver frågor om internationellt bistånd och är till exempel medlare i Cypernkrisen. Boken John Cullberg. Biskop, religionsfilosof och samtidskritiker är det första arbetet som presenterar en av de mest intressanta och komplicerade kyrkoledarna i Svenska kyrkan. I boken bidrar dryga dussinet författare till en spännande framställning av biskop Cullbergs insatser för Västerås stift, för Svenska kyrkan och för den världsvida kyrkan.

Sven-Erik Brodd: Biskopen som filosof, kritiker och klerk. Libertas ecclesiae (Om ecklesiologi och politisk teori i John Cullbergs teologi). John Cullbergs bibliografi 1918 1975, med inledningJonas Jonsson: John Cullberg: Konturer av ett liv I. John Cullberg: Konturer av ett liv II. John Cullberg: Konturer av ett liv III. John Cullberg: Konturer av ett liv IV. John Cullberg: Konturer av ett liv VInga Sanner: John Cullberg och kulturidealismenBirgitta Brodd: John Cullbergs uppfattning om demokrati och dess utveckling. Debatten om John Cullbergs hållning till demokrati och nazismTorbjörn Aronsson: John Cullberg, Svensk tidskrift och högern i demokratins genombrottstidGunnar Weman: John Cullberg och gestaltningen av Svenska kyrkans gudstjänstBo Hansson: John Cullbergs syn på verklighetKarin Johannesson: På jakt efter en skapelseförankrad kristologiJohan Cullberg: Pappa och familjenMikael Mogren: Arvet efter John Cullberg i Västerås stift