Josefine Klougart - Böcker

En flicka på besök i södra England rider genom skogen New Forest. En ung författare befinner sig i en komplicerad relation som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. En äldre kvinna vårdar sin döende man. Tre kvinnor i tre skeden av livet. Deras berättelser flätas samman till en roman om vad det innebär att vara dotter, mor, syster och älskare. Hur det känns att vara älskad, och att inte vara det.

"Språkligt fängslande familjeroman, med svepande minnesbilder och laddade uppgörelser med föräldrar, syskon, livet och döden." Boktoppen

Det är vinter. Barbara återvänder till Jylland med sitt nyfödda barn för att tillbringa tid med sin mamma och syster. Medan läkarna kämpar för att väcka fadern som genomgått en stor hjärtoperation skärskådar hon familjens historia, systrarnas nära band och konflikter, föräldrarnas förverkligande av ett liv i samklang med naturen. Drömmarna och det som blev av dem.

"Allt detta kunde du fått" skildrar en familj och tiden som rinner genom den. Det är också en roman om att vara dotter, syster och mamma på 1980- och 2020-talen.

Nominerad till DR Romanpriset, Politikens Litteraturpris och Montanas Litteraturpris.

En ung kvinna återvänder till föräldrahemmet på den danska landsbygden för att vara nära sin svårt sjuka mor. Bakom sig i Köpenhamn lämnar hon två män: den senaste, som redan är en annans. Och så den hon kallar sin avlidne man, fast han i själva verket är alldeles livs levande – den stora kärleken, den som aldrig skulle ta slut. I barndomens landskap söker hon ett sätt att försonas med det hon är på väg att mista och med det som redan gått förlorat. En av oss sover är en roman om att för första gången stå inför obegripligheten i att mammor kan dö och kärlek gå över. Det är en berättelse om närhet och avstånd, om innebörden av ett hem, och om att med språket nagla fast upplevelsen av världen. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2013. "Så enkelt är det alltså också. Att man kan ligga stilla tillsammans och vara någon annanstans, ensam. Ja, säger min mor, hon har vaknat med ett ryck. Var har du varit, tänker jag, vad var det du behövde göra färdigt. Kan du inte sova, frågar hon och vänder sig om i sängen. Jag tänker: vad gör jag här, i mina föräldrars säng. Jag är alldeles för gammal för att ligga här; det har jag alltid varit."

När sommaren är slut avfolkas skogarna och med september kommer regnet. Det mesta förändras. Inte bara landskapet, skogen - även familjemedlemmar försvinner. När världen svämmar över för att sedan helt frysa till är det en familj som drabbas av olyckan.Josefine Klougart skriver stämningsfullt om undergång och den vilda, vackra naturens exceptionella krafter.Gräset är sprött av frost. Pojken får svarta skridskor. De är nere på sjön efter att det har blivit mörkt. Arrendatorn sätter upp fyra lanternor på isen. Han gick själv igenom isen en gång. Föräldrarna har glömt sina barn. Hela byn mörklagd. Skarpaste skenor. Pojken kallar sig själv den svarte riddaren. Han kan redan åka snabbt. Han åker slalom mellan ljusen. Han är den snabbaste.“En motsatt form av prosa möter läsaren i Josefine Klougarts ‘Regn’. Den är bildrik och poetisk, indelad i tre kapitel, förenade av nästan apokalyptiskt stämning. Språket manar till en långsam läsakt, som öppnar för att se ekopoetiskt på världen och dessa människors belägenhet bland djuren och träden, sammanbundna och hänvisade till varandra.” Helsingborgs Dagblad

Novellen ingår tillsammans med åtta andra berättelser i serien Novellix Grannar.

Josefine Klougart, född 1985, är författare och poet, och en av Danmarks mest uppmärksammade unga litterära stjärnskott. Efter debuten med romanen Stigninger og fald (2010) har ytterligare tre romaner och två prosadiktverk utkommit. Klougart har nominerats till Nordiska rådets pris vid två tillfällen, däribland för romanen En av oss sover (2014). Hennes stämningsflödande prosa hyllas av hela den nordiska kritikerkåren och har vid flera tillfällen liknats vid Virginia Woolfs. Om den senaste romanen Om mörker skrev SvD: “Om mörker är ett stilistiskt mästarprov. Det är bara att applådera - igen.”