Kerstin Segesten – författare

”Vårdande kan aldrig reduceras till en specifik teknik eller åtgärd, utan är en hälsofrämjande handling som skapas i mötet mellan en professionell vårdare och patienten.”I Hälsa och vårdande erbjuder Karin Dahlberg och Kerstin Segesten ett alternativ till den instrumentella och teknologiska syn på människan och vårdande som länge präglat sjukvården. Utifrån 25 års erfarenhet av vård, vårdutbildning och vårdforskning reder författarna ut de vetenskapliga begreppen inom hälsa och vård och presenterar en ny fullödig teori för vårdvetenskapen där begreppen hälsa, välbefinnande och förmåga att fullfölja livsprojekt står i centrum. Boken vänder sig till vårdens alla professioner och kan användas inom utbildningar till olika människovårdande yrken, såsom arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska med flera.Karin Dahlberg är leg. sjuksköterska och gästprofessor i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet och Kerstin Segesten är leg. sjuksköterska, fil. dr och professor emerita i vårdvetenskap. Båda har lång erfarenhet av vårdutbildning och forskning och har publicerat en rad framgångsrika och respekterade kurslitteraturtitlar inom vårdområdet.

Omvårdnadsforskningen i Sverige är en ung vetenskap som i dag är väl etablerad vid landets universitet och högskolor. Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta liksom ett antal politiska beslut, som till exempel högskolereformen 1977. I dag har omkring 1300 sjuksköterskor disputerat i Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professor emerita/emeritus. Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att belysa det gör här några av de tidiga pionjärerna inom omvårdnadsforskningen en tillbakablick på utvecklingen under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000.

Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska, finansiella och politiska beslut och en övertygelse om behovet av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet och möjligheten att beforska något så "självklart och praktiskt" som omvårdnadsverksamheten noteras. I boken medverkar sammanlagt 32 författare.

Vi får läsa hur det var att tillhöra de första sjuksköterskorna som genomgick en forskarutbildning, av att vara starkt engagerad i uppbyggnaden av omvårdnadsinstitutioner och får exempel från den tidiga omvårdnadsforskningen under de tre första decennierna. I boken beskrivs också några utbildningsreformer och finansieringssätt - förutsättningar för de första decenniernas omvårdnadsforskning.

Som läsare möter du en idéhistorikers tankar kring tillkomsten av ett nytt ämnesområde och i slutet av boken får du ta del av en sjuksköterska och professors framtidsspaning kring dagens och morgondagens omvårdnadsforskning och dess utmaningar. Boken vänder sig främst till lärare och studenter inom sjuksköterske- och andra vårdutbildningar på grund-, avancerad- och forskarutbildningsnivå samt till kliniskt verksamma och forskare inom hälso-, sjukvård och omsorg.

Sagt om boken”[…] Boken är en intressant dokumentation över ett ungt ämnes etablering som vetenskap.” Motzi Eklöf, lektör, BTJ-häfte 14112229.

"En inspirerande och läsvärd bok för studerande och verksamma inom vården." Läkartidningen. 2014;111:CXWX Lakartidningen.se 2014-05-28, Karin Kjellgren.

Om författarnaRedaktörer för boken När Omvårdnad blev vetenskap är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren, båda professorer emeritii, Alice Rinell Hermansson, dr. med. Vet. och Gerthrud Östlinder, journalist och filosofie kandidat/magister inom omvårdnad och folkhälsovetenskap, samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för framtagning av boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell, Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritii.