Lars Ardelius – författare

Lars Ardelius är en av vårt lands allra finaste stilister. Hans precisa, nästan återhållna stil når i denna femte memoardel, Livs levande, sin höjdpunkt. Mycket på grund av att Ardelius denna gång berättar om sitt livs största sorg förlusten av dottern Lena. En känsligt beskriven historia om kärlek, en svår brytning efter en incestanklagelse, och sedan hennes alldeles för tidiga död i en tragisk olycka. Det är ärligt, modigt och skrivet med klar uppriktighet och det är på det sättet som Lars Ardelius tar sig igenom livet, förstår man. När han nu avslutar sitt numera klassiska livsverk passerar författarkolleger, nära vänner, syskon och barn men ingen synas i sömmarna som Lars Ardelius själv. Han är självkritisk och diskuterar gärna sina egna ställningstaganden, sin konst, sina skulpturer och sitt skrivande. I Livs levande får läsaren följa en människa och författare som har levt ett långt och innehållsrikt liv, ett liv som utspelar sig i Sverige, Frankrike och Nya Zeeland. Det är en människa som trots allvaret får läsaren att skratta och må ganska gott. Även i den svartaste svärta finns ett slags skarpt avslöjande ljus där man kan välja att ställa sig själv.

Lars Ardelius är en av vårt lands allra finaste stilister. Hans precisa, nästan återhållna stil når i denna femte memoardel, Livs levande, sin höjdpunkt. Mycket på grund av att Ardelius denna gång berättar om sitt livs största sorg förlusten av dottern Lena. En känsligt beskriven historia om kärlek, en svår brytning efter en incestanklagelse, och sedan hennes alldeles för tidiga död i en tragisk olycka.

Tiden är början på sjuttiotalet och hippierörelsen lockar alltfler unga med sitt fria vagabondliv. För Nina, tjugoett år, framstår den också som en flyktmöjlighet. Hon bor tillsammans med sin pappa, en erkänd men svårt arbetstyngd fågelexpert, och hans sambo. Nina har länge inväntat ett tillfälle att helt utan förvarning försvinna utomlands. I vilket land hon slutligen slår sig ner får slumpen avgöra, men frågan är förstås hur hon ska kunna klara sig helt på egen hand. Den resväg hon väljer är att söka följa fågelsträcken från Falsterbo till Östafrika. De bör kunna ge material nog för en serie tidningsartiklar, något som kanske rentav kan väcka hennes pappas intresse. Hennes resa blir långt ifrån den planerade. På flyget över Sahara till Tanzania blir hon av en äldre dam som är på väg till Indien erbjuden att följa med som sällskap. Hon hamnar bland annat med tre äldre krigsveteraner som enda grannar i en isolerad glesbygd i Nya Zeeland. Och givetvis träffar hon även åtskilliga hippies. Först återkommen till Europa möter hon den person som genom sin blotta existens får henne att se med delvis nya ögon på sitt liv. Hippie blues är en bildningsroman som skarpögt och inkännande skildrar ett känsloladdat förhållande mellan en dotter och hennes far.