Lars Raattamaa – författare

Arkitekten är dömd att bygga.

Post Growth Architecture börjar med att se Joseph Stiglitz tre sammanflätade kriser. Klimatkrisen. Jämlikhetskrisen Demokratikrisen. Post Growth Architecture är fem sammamflätade projekt av fem personer. Paljassaareromanen. Refugees Welcome. Panic. Nollkonsumstionshuset. Välfärdsstatens Walk of Fame.

Post Growth Architecture fortsätter arbetet som levde både experimentellt och praktiskt under jämlikhetsarbetets epok, men som dödades av Margaret Thatcher. Och där idag tillväxtapologeter bland arkitekter, stadsbyggnadsborgarråd, fastighetsfinansexploatörer och kulturkritiker gör allt som står i deras makt att hindra en återfödelse av det progressiva.

Post Growth Architecture ser att den enda vägens arkitektur, som den proklameras idag, Staden, skapar 80% av världens koldioxid. Post Growth Architecture ser att det geografiska svaret på klimatkrisen finns i förort, småstad och landsbygd.

Post Growth Architecture är bilder av en annan värld. En biotop av text, ritning och bild som växer utan att exploatera. Som växer ihop. Som en sammanflätning av den stora skalan och erkännandet av den enskilde i sitt konkreta sammanhang. Som en bild av en värld som är vår.

Post Growth Architecture är Anna Teglund, Carin Thorstensson, Lars Raattamaa, Sara Hammar och Simon Farsi som arbetar tillsammans för att för att producera världar.

Arkitektur är minnen av framtiden.

Vad händer när arkitekten inte längre är något annat än finanskapitalismens lilla köttsliga AI-algoritm?

Den fjärde urbana revolutionen är en bok om Angereds plats. I historien. I världen. I tankesystemen och i maktstrukturerna. Om du följer med så går vi längs arkitekturens och stadsbyggnadskonstens sandiga historia från Çatal Hüyük till i dag och till i morgon och till Angered. Det finns så många platser. En del heter Manchester. Andra heter Telefonplan, Upplands-Väsby, Nuulanki. På en del platser heter samhällsbygget Babylon eller Fatehpur Sikri. På andra heter det Gårdsten, Rannebergen, Hjällbo, Hammarkullen. Jag har varit på alla platser. För att jag ville veta hur det gemensamma huset ser ut. Hur socialismen ser ut. Världen vi bygger åt oss själva. Den fjärde urbana revolutionen är en utställning i Angereds konsthall. Den handlar om vad vi är värda. Värde som sociala relationer mellan ting. Mellan bilder och hus. Men vem äger värdet? I dag har huset blivit ett värdepapper att bo i. Så vad gör finansialiseringen av arkitekturen med oss som människor? Vad händer när arkitekten inte längre är något annat än finanskapitalismens lilla köttsliga AI-algoritm?  Den fjärde urbana revolutionen är ett monster. Förort, småstad och landsbygd. Kan vi leva med det monstret? 

LARS MIKAEL RAATTAMAA, född 1964, debuterade 1989 med diktsamlingen Ur krakars gäld. Han har erhållit flera priser, bland annat Sveriges Radios Lyrikpris och Aftonbladets litteraturpris.

Ny roman om den ojämna kampen mellan föreställning och äkthet 

När det regnar över Högdalstoppens tre toppar. När det regnar över Granholmstoppen och Hagakullen. När det samtidigt regnar över alla Stockholms sju kullar. Som Holger Blom en gång byggde. Och när solen skiner hård över Ågesta kraftvärmeverk, vart ska vi gå då? Så hur många Julia finns det? Hur många Alice? Hur ska de kunna förstå vad som har hänt, var gränserna kommer ifrån, vart de går? Var slutar människan? Var börjar nästa? Som det en gång stod i en vit bok. Som människor är en roman om den ojämna kampen mellan föreställning och äkthet. Som människor är en roman om att ge upp och om att misslyckas, om att misslyckas också med att ge upp. I Som människor går Das Man runt Europa och letar efter sina vänner. Den handlar om vårt omättliga behov av AI som tröst. Entropimaskinen. Den handlar om den centrifugala geografin som skamkultur. Julia cyklar runt genom Stockholm. För att hon vill? För att hon hetsas av hoppet? För att hinna ikapp glömskan? Men när hon cyklat hela vägen fram, så har Alice redan hunnit dubbelt så lång.

LARS RAATTAMAA, född 1964 och utbildad arkitekt, debuterade 1989 med diktsamlingen Ur krakars gäld. Han är flerfaldigt prisbelönt, bland annat Sveriges Radios Lyrikpris och Aftonbladets litteraturpris. Som människor är hans andra roman.

»Går det att bygga annorlunda - andra hus, ett annat språk eller en annan framtid? Kanske går det till och med att bygga så att det inte finns någon mening med ett centrum. « | JUDITH KIROS om Dö andras död

»Dikten är ett minfält av störningsmoment.« | SIGRID NURBO om mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka

»Ofta handlar det om missförstådda prepositioner och ordföljder som hackar men ändå hankar sig fram: Summan av delarna funkar inte hundra, men tillräckligt, och mer än så, de felhanterade delarna bildar nya innebörder. Det fula blir vackert. Gnisslet blir sång.« | AASE BERG om Kommunismen

Anni och Anti möts på ett Norrlandståg. Det är vinter och när tåget snöar fast blir de sittande i restaurangvagnen. Det visar sig att de är uppvuxna i Blackeberg båda två. Anti är på väg hem till sin familj i Svanstein men vart Anni ska är oklart. Hon följer ett spår tillbaka till 70-talet, till en ö i Torneälven, till en annan värld, till en dröm.

Dö andras död är en berättelse om vår tid, om aktivism och arkitektur, om vår egen och gemensamma historia. Om konkret människovärde och om utspritt ljus. Det är en roman om en människa som aldrig hittat in i någon berättelse.