Lizette Romero Niknami – författare

I "Incestdikt" skriver Lizette Romero Niknami fram en fruktansvärd situation: en tonårsflicka utsätts för våldtäkt inom familjen. I texter som talar inifrån en gotisk lägenhet, genom tonåringens dagboksanteckningar, rimmad vers och förhörsprotokoll rör sig boken mot frågan om berättandets utsatthet. Hur är det möjligt att ta sig ut ur tystnaden, när det innebär att man förskjuts? Hur ska brottet kunna benämnas, när de som borde lyssna vägrar att överhuvudtaget kalla det för ett brott?

"'Incestdikt' [...] engagerar hjärta och hjärna, politiskt och språkligt. En bitter brygd serverad med säker hand av en poet som inte uppfinner nåd där ingen nåd finns." Expressen

"Romero Niknami [skär] sig ut ur skammens klichéer med hjälp av det sylvasst avvägda ursinnets formuleringskonst." Dagens Nyheter

”'Incestdikt' tränger sig på, obevekligt och akut. Det är oerhört skickligt av Lizette Romero Niknami, att dikta på ett sätt som nästan får tiden att upphöra när jag läser." Sydsvenskan

En berättande poesibok som utgår ifrån 1970-talets Chile och Argentina under militärdiktaturerna. Boken följer två barn: Neftalí vars saknade pappa till sist kommer tillbaka och Tatiana vars pappa för alltid är försvunnen. Deras vägar korsas aldrig, men båda flyr med sina familjer till Sverige och växer upp där. Med sin mässande, sjungande karaktär ställer De försvunna frågor om tid, förflyttning och arv, om våldets kausalitet och om huruvida det alls går att tala om det mest fruktansvärda.

En berättande poesibok som utgår ifrån 1970-talets Chile och Argentina under militärdiktaturerna. Boken följer två barn: Neftalí vars saknade pappa till sist kommer tillbaka och Tatiana vars pappa för alltid är försvunnen. Deras vägar korsas aldrig, men båda flyr med sina familjer till Sverige och växer upp där. Med sin mässande, sjungande karaktär ställer De försvunna frågor om tid, förflyttning och arv, om våldets kausalitet och om huruvida det alls går att tala om det mest fruktansvärda.