Louise Lindblom – författare

"Ellen Key var en av dessa kvinnliga idealister som slogs för Arts-and-craft, för besinning och demokrati. Hon var hatad av August Strindberg, bara en sådan sak. Lindblom har gått igenom Keys anteckningsböcker och kan berätta om hur hennes hem Strand vid Vättern byggdes och vad som odlades där – och menyer från hennes middagar med tidens eldsjälar. Boken är ett slags titthål in mot en tid då stark idealism parades med moral." Lars Ring, Svenska Dagbladet

"Texten är personlig och lättillgänglig för den kulturhistoriskt intresserade samt försedd med ett rikligt bildmaterial med både nytagna och historiska fotografier [...] Läsaren får ta del av Ellen Keys idéer, inredningstankar och hennes middagar med vänner som många tillhörde dåtidens kulturelit. En fin och inspirerande presentation av huset och platsen som skulle främja livet, möten med människor och de samtal och idéer som uppstod ur detta." Helhetsbetyg: 5/5 – Briljant Maria Bennmalm, BTJ

När Ellen Key byggde sitt hem Villa Strand, med fri utsikt över ­Vättern, var det inte för att enbart uppföra ett hus med trädgård. På Strand förenades skönhet med funktion och nytta.Louise Lindblom visar i boken hur huset in­rymmer praktiska och finurliga lösningar, och hur trädgården, förutom genom sin skönhet, bidrog till hushållet och middagar med allt från dåtida byggnadsarbetare till kulturelit. Här återges många recept på rätter under den tid som Strand växte fram. I boken finns också ett stort antal fotografier, såväl nytagna som historiska. Huset skulle främja livet - i taket fick inga rätvinkliga hörn finnas där tankar kunde fastna. Trädgården planerades för att vara både vackert blommande och bidra med många ­olika grönsaker, frukter och bär till köket. I boken framgår ­vilka växter till trädgården Ellen Key intresserade sig särskilt för.Men människorna, med alla samtal och idéer, var ändå det viktigaste. Ellen antecknade såväl maträtter som gäster vid både enklare bjudningar och prominenta middagar. Tidsandan framträder i de många recepten i boken, som Ellen antingen har skrivit eller kommenterat. Förklaringar och påpekanden har gjorts av bokens författare, som också tillagat några av rätterna. Louise Lindblom är fil. mag. i historia och arbetar som lärare parallellt med författandet. Född och uppvuxen i Västerås, nu boende i Skåne. Ingår i Ellen Key International Research Network (EKIR). Hon har tidigare gett ut böckerna De besvärliga: skyddshemmets vanartiga flickor, Ellen Key och Selma Lagerlöf: breven och en biografi om Henrika Widmark. Louise Lindblom har också skrivit artiklar till uppslagsverket Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (SKBL).

Sagt om Louise Lindbloms tidigare böcker:Ellen Key och Selma Lagerlöf: breven (2022)»Det är alltigenom en intressant läsning om brevväxling mellan två av våra historiskt viktigaste kvinnliga författare.«Gun Berger, Wermlandiana»I denna bok är för första gången Ellen Key och Selma Lagerlöfs 30-åriga brevväxling transkriberad och läsbar för allmänheten. Dessa internationellt berömda kvinnors liv, deras vänner och ovänner, deras olikheter och likheter i uppfattningar om kvinno­frågor, fredsfrågor med mera skildras här. Louise Lindblom ger oss denna unika inblick.«Ellen Key-sällskapet»Louise Lindblom lyckas med att ge helt nya ingångar till den intellektuella arena där de båda vistades. Ingångar som ger inspiration till vidareläsning och nya tankar.« Yvonne Gröning, Dala-DemokratenDe besvärliga: skyddshemmets vanartiga flickor (2024)»Louise Lindblom berättar och resonerar utan att moralisera åt något håll över samhällets norm och åtgärder kring de som inte godtar den, i det goda folkhemmets tid då alla skulle med.«Josephine Askegård, Arbetaren»Genom gedigen forskning och grävande i arkiv har författaren Louise Lindblom gjort det möjligt för oss att få en bild av de omhändertagna och deras liv.«Maria Näslund, Göteborgs-Posten

Breven de skickade varandra återges här för första gången i sin helhet. Även korrespondensen mellan deras gemensamma vän Sophie Elkan och Ellen Key ges plats i boken.De sände sina böcker till varandra, bad om utlåtanden och kom med råd. De skrev om de personer och den samtid de delade och diskuterade allt från politik och problem med filmbolag till fredsfrågan och Tysklands roll i det första världskriget.Selma Lagerlöf var lärare och världsberömd författare, bosatt i sitt värmländska Mårbacka. Ellen Key var lärare, europeisk intellektuell och författare som efterlämnade en stiftelse för arbetande kvinnor på sin herrgård Strand. Båda satt i styrelsen i Samfundet De Nio.I breven kommer nya rön om deras relation fram, historien skrivs om. Bilden fördjupas och berättelsen ger på ett lättsamt sätt kunskap om människorna bakom namnen, om en tid då samhället höll på att utvecklas till den demokrati vi känner idag.Louise Lindblom är fil.mag. i ämnet historia och arbetar som lärare samt föreläsare. Hon är född 1972, uppvuxen i Västerås, är verksam i Göteborg och ingår i Ellen Key International Research Network (EKIR). Tidigare har hon gett ut böckerna De besvärliga, skyddshemmets vanartiga flickor och en biografi om Henrika Widmark. Louise Lindblom har också skrivit artiklar till uppslagsverket Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon (SKBL), bland annat om drottning Sofia (av Nassau) och om Hilma af Klint.»I denna bok är för första gången Ellen Key och Selma Lagerlöfs 30 åriga brevväxling transkriberad och läsbar för allmänheten. Dessa internationellt berömda kvinnors liv, deras vänner och ovänner, deras olikheter och likheter i uppfattningar om kvinnofrågor, fredsfrågor med mera skildras här. Louise Lindblom ger oss denna unika inblick.« / Ellen Key-sällskapet

»Det är alltigenom en intressant läsning om brevväxling mellan två av våra historiskt viktigaste kvinnliga författare.« / Gun Berger, Wermlandiana

En ny chans – med tvång

De vanartiga flickorna skulle med hjälp av utbildning, bildning, arbete och straff formas till goda medborgare. Detta är berättelsen om flickorna på Lingatans skyddshem i Lysekil med nationellt intag. Boken bygger på arkivhandlingar från Lingatans skyddshem och lyfter även flickornas personliga berättelser. Här beskrivs hur hemförhållandena såg ut, varför de blev satta på institution och hur det gick sedan. Med den utvidgade barnavårdslagen 1924 fick kommunerna nya möjligheter och skyldigheter att ingripa med omhändertagande för att skydda barns och ungas liv och hälsa. För flickor kunde skälen vara sexuell aktivitet, sena utekvällar eller utmanande uppförande hemma eller i skolan. Skyddshemmet i Bohuslän var en sådan institution, med intagna från hela landet. För en del intagna kunde skyddshemmet sannolikt vara en fristad från svåra hemförhållanden eller sexuellt utnyttjande. Men livet blev präglat av disciplin och hårt styrda och dokumenterade aktiviteter. Formandet av goda medborgare till Folkhemmet utfördes genom riktad social ingenjörskonst. Rasbiologiska institutet bedrev forskning angående menstruation under tidigt 1950-tal. Flickorna på Lingatan ingick i studien. Material återfinns i boken och är unikt i sitt slag, då det är försvunnet ur Rasbiologiska institutets arkiv. Verksamheten på Lingatan stängdes år 1954. 1960 sjösattes en ny barnavårdslag. Denna upplaga av De besvärliga – skyddshemmets vanartiga flickor är en bearbetad och utökad nyutgåva av titeln som utkom 2016, ett år före Metoo. Idag kan boken läsas med delvis ny blick.

Sagt om boken:

"Genom gedigen forskning och grävande i arkiv har författaren Louise Lindblom gjort det möjligt för oss att få en bild av de omhändertagna och deras liv i boken De besvärliga - skyddshemmets vanartiga flickor." Maria Näslund, Göteborgs-Posten

"Sanningen är ofta mer komplicerad än att man kan säga att en plats är antingen god eller ond, och denna komplexitet visar Lindblom på ett läsvänligt sätt prov på. Researchen är gedigen. Källorna kommer bland annat från barnavårdsnämnder, arkivhandlingar och från Rasbiologiska institutets arkiv. Lindblom själv är historiker och boken är ett tidsdokument, samtidigt som det är svårt att inte dra paralleller till dagens SIS-hem där återigen flickor som är 'vanartiga' placeras för att bättre assimileras in i samhället. Också idag förekommer straff såsom avskiljning och fasthållning, men man hoppas innerligt att omhändertaganden idag inte sker lika godtyckligt. Den stora behållningen från boken är ambitionen att lyfta fram individerna, och på samma gång, inte bli blind av att se enskilda träd utan också zooma ut för att se skogen. Boken rekommenderas varmt."Carolina Olsson, Katolskt magasin

"Louise Lindblom berättar och resonerar utan att moralisera åt något håll över samhällets norm och åtgärder kring de som inte godtar den, i det goda folkhemmets tid då alla skulle med." Josephine Askegård, Arbetaren