De besvärliga : skyddshemmets vanartiga flickor

En ny chans – med tvång

De vanartiga flickorna skulle med hjälp av utbildning, bildning, arbete och straff formas till goda medborgare. Detta är berättelsen om flickorna på Lingatans skyddshem i Lysekil med nationellt intag. Boken bygger på arkivhandlingar från Lingatans skyddshem och lyfter även flickornas personliga berättelser. Här beskrivs hur hemförhållandena såg ut, varför de blev satta på institution och hur det gick sedan. Med den utvidgade barnavårdslagen 1924 fick kommunerna nya möjligheter och skyldigheter att ingripa med omhändertagande för att skydda barns och ungas liv och hälsa. För flickor kunde skälen vara sexuell aktivitet, sena utekvällar eller utmanande uppförande hemma eller i skolan. Skyddshemmet i Bohuslän var en sådan institution, med intagna från hela landet. För en del intagna kunde skyddshemmet sannolikt vara en fristad från svåra hemförhållanden eller sexuellt utnyttjande. Men livet blev präglat av disciplin och hårt styrda och dokumenterade aktiviteter. Formandet av goda medborgare till Folkhemmet utfördes genom riktad social ingenjörskonst. Rasbiologiska institutet bedrev forskning angående menstruation under tidigt 1950-tal. Flickorna på Lingatan ingick i studien. Material återfinns i boken och är unikt i sitt slag, då det är försvunnet ur Rasbiologiska institutets arkiv. Verksamheten på Lingatan stängdes år 1954. 1960 sjösattes en ny barnavårdslag. Denna upplaga av De besvärliga – skyddshemmets vanartiga flickor är en bearbetad och utökad nyutgåva av titeln som utkom 2016, ett år före Metoo. Idag kan boken läsas med delvis ny blick.

Sagt om boken:

"Genom gedigen forskning och grävande i arkiv har författaren Louise Lindblom gjort det möjligt för oss att få en bild av de omhändertagna och deras liv i boken De besvärliga - skyddshemmets vanartiga flickor."
Maria Näslund, Göteborgs-Posten

"Sanningen är ofta mer komplicerad än att man kan säga att en plats är antingen god eller ond, och denna komplexitet visar Lindblom på ett läsvänligt sätt prov på. Researchen är gedigen. Källorna kommer bland annat från barnavårdsnämnder, arkivhandlingar och från Rasbiologiska institutets arkiv. Lindblom själv är historiker och boken är ett tidsdokument, samtidigt som det är svårt att inte dra paralleller till dagens SIS-hem där återigen flickor som är 'vanartiga' placeras för att bättre assimileras in i samhället. Också idag förekommer straff såsom avskiljning och fasthållning, men man hoppas innerligt att omhändertaganden idag inte sker lika godtyckligt. Den stora behållningen från boken är ambitionen att lyfta fram individerna, och på samma gång, inte bli blind av att se enskilda träd utan också zooma ut för att se skogen. Boken rekommenderas varmt."
Carolina Olsson, Katolskt magasin

"Louise Lindblom berättar och resonerar utan att moralisera åt något håll över samhällets norm och åtgärder kring de som inte godtar den, i det goda folkhemmets tid då alla skulle med." 
Josephine Askegård, Arbetaren