Magnus Bärtås – författare

”Vår båt lägger till i den lilla hamnen i Brioni.” Titos lustgård av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman är en av texterna i Granta #2: Arv. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

Gabriele D’Annunzio – ”Gabriele Bebådaren”– tycktes se ödet inskrivet i sitt namn. Han var författare, beryktad dandy, Europas mest omskvallrade kulturpersonlighet. Med sina blodtörstiga tal drev han Italien in i första världskriget, för att sedan genomföra övermänskliga bragder som ”Commandante”. D’Annunzio kastade ömsom bomber och ömsom poesi från sitt stridsplan, ingen hade flugit högre och längre. I strid med Versaillesfreden tågade han med 2000 frivilliga in i den viktiga hamnstaden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) och upprättade en egen nation. D’Annunzio tillägnade sin stat musiken, skrev en konstitution och sände ut pirater på Adriatiska havet för att fylla statskassan. Från Guvernörspalatsets balkong skulpterade han ordet med sin märkvärdiga röst i ändlösa sessioner. Allt som han drömt om tycktes få gestalt i Fiume. Det blev en jättelik föreställning, ett allkonstverk med nya ritualer och symboler: den romerska hälsningen, svartskjortorna, sångerna, de orgiastiska riterna.

Bebådaren är en biografi som också erbjuder ett stycke kulturhistoria med ett flöde av karaktärer: konstnärer, dandys, poeter och politiker. Framför allt lyfter den fram D’Annunzios politiska betydelse. D’Annunzio bebådade en romantisk reaktion som ledde till fascismens födelse. Konsekvenserna var förödande. Vad fick italienarna att svälja hans giftiga brygd av antika myter, elddyrkan, övermänniskor, erotik, dyrkan av skönhet och våld och drömmar om ett nytt mäktigt Rom? Och vad får dagens nyfascister att idag återigen vända sig till D’Annunzio?

Ett samtal med Carlo Ginzburg

Hösten 2014 öppnade Carlo Ginzburg, då 76 år gammal, dörren till sitt hem i Bologna för ett långt samtal om historia, metod och liv. Under två intensiva dagar delade han med sig av sina erfarenheter, tankar och minnen – från barndomen i en antifascistisk familj till utvecklingen av den forskningsinriktning som kom att kallas mikrohistoria. Samtalet återges här i sin helhet för första gången, redigerat med varsam hand och kompletterat med kommentarer och hänvisningar som gör det möjligt att följa Ginzburgs tankevärld i dess vindlingar. Resultatet är ett levande dokument – inte en hyllning, utan en inblick i ett intellektuellt liv präglat av nyfikenhet, skärpa och motstånd. Ginzburg berättar om hur mikrohistorien växte fram ur konkreta frågor om källor, sanning och berättande; om vänskapen med Italo Calvino och om den metod han kallade djävulens advokat – viljan att helt och hållet pröva en annan människas synsätt för att kunna ställa de verkligt svåra frågorna. Samtalet rör sig också genom det italienska 1900-talet: kriget, fascismens fall, kommunismens inre motsättningar och den intellektuella kamp som följde. Genom Ginzburgs familjehistoria – modern Natalia Ginzburg, författare och parlamentsledamot; fadern Leone Ginzburg, förläggare och antifascist, dödad i fängelse 1944 – blir historien både personlig och politisk, ett mikrokosmos av Europas våldsamma århundrade.