Carlo Ginzburg – författare

Italien, 1584. Mjölnaren Domenico Scandella, kallad Menocchio, står inför inkvisitionsdomstolen anklagad för kätteri. Bland annat försvarar han envist idén om att världen skapats genom en märklig förruttnelseprocess: Gud, änglarna och alla levande varelser har uppkommit som maskar i en ost. Mjölnaren döms till livstids fängelse för sina idéer. Han släpps efter två år med förbid att lämna sin hemby och mot löftet att inte vidare tala om de känsliga ämnena. Men snart är han åter ute på gator och vägar och pratar med folk. En ny rättegång väntar...

Kulturhistorien är till stor del de bildade människornas historia. Det är de som efterlämnat tydbara källor, anteckningar, brev och böcker. Folkets kultur är mindre omskriven. Men på 1970- och 80-talen trädde en ny generation historiker fram kring den franska tidningen Annales. De intresserade sig för vardagen, idéers rörelser, folkets liv, mentalitet och försörjning snarare än politik, krig och partirörelser. Carlo Ginzburg var en av Annales-skolans främsta företrädare och hans mest kända verk är Osten och maskarna, utgiven på svenska 1983. Med hjälp av inkvisitionsprotokollen gör Ginzburg 1500-talets bondekultur levande för oss, och en enskild människa träder fram ur historien.

Denna nyutgåva innehåller ett nyskrivet förord av Maja Hagerman.

Based on research in the Inquisitorial archives, the book recounts the story of a peasant fertility cult centred on the benandanti. These men and women regarded themselves as professional anti-witches, who (in dream-like states) apparently fought ritual battles against witches and wizards, to protect their villages and harvests. If they won, the harvest would be good, if they lost, there would be famine. The inquisitors tried to fit them into their pre-existing images of the witches’ sabbat. The result of this cultural clash which lasted over a century, was the slow metamorphosis of the benandanti into their enemies – the witches. Carlo Ginzburg shows clearly how this transformation of the popular notion of witchcraft was manipulated by the Inquisitors, and disseminated all over Europe and even to the New World. The peasants’ fragmented and confused testimony reaches us with great immediacy, enabling us to identify a level of popular belief which constitutes a valuable witness for the reconstruction of the peasant way of thinking of this age.

Based on research in the Inquisitorial archives, the book recounts the story of a peasant fertility cult centred on the benandanti. These men and women regarded themselves as professional anti-witches, who (in dream-like states) apparently fought ritual battles against witches and wizards, to protect their villages and harvests. If they won, the harvest would be good, if they lost, there would be famine. The inquisitors tried to fit them into their pre-existing images of the witches’ sabbat. The result of this cultural clash which lasted over a century, was the slow metamorphosis of the benandanti into their enemies – the witches. Carlo Ginzburg shows clearly how this transformation of the popular notion of witchcraft was manipulated by the Inquisitors, and disseminated all over Europe and even to the New World. The peasants’ fragmented and confused testimony reaches us with great immediacy, enabling us to identify a level of popular belief which constitutes a valuable witness for the reconstruction of the peasant way of thinking of this age.