Marie Lundström – författare

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

"Debut som rör sig rakt in i hjärtat." FFFFF Femina

"Sanningens kalas är en drastisk och hjärtevärkande berättelse om kärlek med förhinder. Marie Lundström lyckas baka ihop både en uppväxthistoria, en medelålders uppgörelse med mamman och ett dråpligt drama om förbjuden passion på jobbet på 263 fartiga sidor. Inte dåligt för en 53-årig romandebutant! Aftonbladet

Isabel är fyrtioåtta år gammal och ingen stjärna på det här med livet. Men vad fattas henne? På riktigt?

– Sluta gnäll, Isabel. Du har en trygg familj, ett litet hus och fast jobb. Och mamsingen. Något du inte borde behöva är en älskare, men nu blev det så ändå. En banal jobbförälskelse som sargar dig inifrån med farliglyckan och stortvivlet.

Isabel borde vara gammal nog att klara sig själv. Ändå önskar hon mer än något annat att hon kunde be sin mamma om råd. Men tillsammans med mamsingen får man inte en syl i vädret, inte förrän hon ligger nedsövd på sjukhuset med en infektion i matstrupen och inte kan säga emot.

"Sanningens kalas" är Marie Lundströms bokdebut. En både dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter.

"Debut som rör sig rakt in i hjärtat." FFFFF Femina

"Sanningens kalas är en drastisk och hjärtevärkande berättelse om kärlek med förhinder. Marie Lundström lyckas baka ihop både en uppväxthistoria, en medelålders uppgörelse med mamman och ett dråpligt drama om förbjuden passion på jobbet på 263 fartiga sidor. Inte dåligt för en 53-årig romandebutant! Aftonbladet

Isabel är fyrtioåtta år gammal och ingen stjärna på det här med livet. Men vad fattas henne? På riktigt?

– Sluta gnäll, Isabel. Du har en trygg familj, ett litet hus och fast jobb. Och mamsingen. Något du inte borde behöva är en älskare, men nu blev det så ändå. En banal jobbförälskelse som sargar dig inifrån med farliglyckan och stortvivlet.

Isabel borde vara gammal nog att klara sig själv. Ändå önskar hon mer än något annat att hon kunde be sin mamma om råd. Men tillsammans med mamsingen får man inte en syl i vädret, inte förrän hon ligger nedsövd på sjukhuset med en infektion i matstrupen och inte kan säga emot.

"Sanningens kalas" är Marie Lundströms bokdebut. En både dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.

"Debut som rör sig rakt in i hjärtat." FFFFF Femina

"Sanningens kalas är en drastisk och hjärtevärkande berättelse om kärlek med förhinder. Marie Lundström lyckas baka ihop både en uppväxthistoria, en medelålders uppgörelse med mamman och ett dråpligt drama om förbjuden passion på jobbet på 263 fartiga sidor. Inte dåligt för en 53-årig romandebutant! Aftonbladet

Isabel är fyrtioåtta år gammal och ingen stjärna på det här med livet. Men vad fattas henne? På riktigt?

– Sluta gnäll, Isabel. Du har en trygg familj, ett litet hus och fast jobb. Och mamsingen. Något du inte borde behöva är en älskare, men nu blev det så ändå. En banal jobbförälskelse som sargar dig inifrån med farliglyckan och stortvivlet.

Isabel borde vara gammal nog att klara sig själv. Ändå önskar hon mer än något annat att hon kunde be sin mamma om råd. Men tillsammans med mamsingen får man inte en syl i vädret, inte förrän hon ligger nedsövd på sjukhuset med en infektion i matstrupen och inte kan säga emot.

"Sanningens kalas" är Marie Lundströms bokdebut. En både dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter.

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.

Den dagen.

Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Alla måste söderut” är en varm och vemodig roman om kärlek och sorg, och om den identitetskris som ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Om längtan hem – var eller vad det nu är.