Moa Matthis – författare

Kan det vara så, att det är just när tillfällen eller ting vilka inte kan eller låter sig fotograferas som fotografiets ideologiska grund visar sig? Fotografiet ger sig till känna först vid dess egen gränslinje och då som frånvarande. Under en fjällvandring i Jämtland får jag höra talas om en särdeles vacker sjö som heter Blanktjärn. Den har blivit känd för sitt azurblå vatten och jag bestämmer mig för att vandra dit. Men innan jag kommer fram till sjön möts jag av Länsstyrelsens avspärrningar. Området är numera fredat från besök på grund av en alltför hög turistbelastning som har skadat den känsliga naturen i området. Orsaken till det ökade intresset för sjön kunde jag senare spåra till fotografier som delats i sociala medier. Sjöns klara vatten hade lockat så många besökare som ville fotografera sig själva vid sevärdheten, att myndigheterna inte såg någon annan möjlighet än att stänga av området. Om vi vill förstå hur vår relation till fotografi ser ut kan vi använda oss av anekdoter av det här slaget. Exemplet beskriver tydligt en konflikt som ofta framträder genom fotografi. Vi har att göra med en teknologi som å ena sidan kanaliserar begär, tillgängliggör och om man så vill demokratiserar – å andra sidan territorialiserar områden, kanaliserar ägande och exploaterar resurser. Det är denna materiella verklighet som Lära om fotografi försöker att förstå. Det senaste decenniet har vi i en svensk kontext sett ett ökat intresse för fotografins historia. Vi kan se det som en följd av digitaliseringen som tillgängliggjort allt fler historiska fotografier. Dock har fokus på fotografiet i stort kommit att utgå ifrån vad som kan kallas en idealistisk historieskrivning, vilken har fokuserat mer på enskilda individer och årtal och mindre på de materiella förutsättningarna för fotografi. Lära om fotografi undersöker en dynamik inom fotografi som visar sig genom konflikter och motsättningar. Den vill ge svar på vår relation till fotografi snarare än att slå fast dess egenskaper. Hellre än att försöka definiera fotografins gränser, eller göra anspråk på att vilja äga fotografin som idé, söker blandningen av texter i den här boken efter en ny kritik av fotografi. Hur kan den kritiska distansen bli ett verktyg för att förstå fotografi när teknologin som sådan kan sägas bygga på optisk separation från världen? Texterna i den här antologin vill alla säga något om vår relation till bildernas värld. De utgår alla på något sätt från den uppdelning och strukturering av världen som sedan upplysningen gett oss de dikotomier vilka betecknar våra liv och som fotografiet står i tät förbindelse med. Arbetet med boken bygger vidare på en lång tradition av fotografisk utbildning på Konstfack. Från Akademin för fotografi till dagens Institutionen för fri konst går en obruten linje av kritisk diskussion om det fotografiska mediet och nyfikenhet inför den fotografiska praktiken. Texterna har tillkommit ur föreläsningarna på de fristående kurser som Fotografins historia och Fotografiska seminariet har. Lära om fotografi har således en pedagogisk dimension som kunskapsförmedling men boken rymmer också en ambition att omförhandla eller lära om föreställda positioner inom fotografi.

This study explores the marketability of Isak Dinesen's Seven Gothic Tales, published in the US in 1934. The term marketability is used to refer to the book as a potentially desirable object for sale on the market, promoted by the Book-of-the-Month-Club. It is also used to refer to Seven Gothic Tales as a literary investigation of the conditions of being and identity-construction at a time when mature capitalism evolved into a consumer-based economy during the first half of the twentieth century. In this reading, the Great Depression figures as a moment that reveals the degree to which consumerist ideology and logic had become the only way to imagine being and identity, a condition that Seven Gothic Tales both reflects and resists. The effects of globalized transformation of production and consumption were felt in the two places that went into the making of Seven Gothic Tales: colonial Kenya where the author lived between 1914 and 1931 and where the book was begun, and the US where it was first published. This study argues that the success of Seven Gothic Tales in the US depended on the marketing strategies of the Book-of-the-Month-Club, but also on the way in which Isak Dinesen's experience of colonial Kenya was an experience of commercial modernity that reverberated with the experience of the American readers.

Sensommaren 1931 flyttar Karin Blixen, då 46 år gammal, hem till Danmark och in hos sin mor. Totalt ruinerad. Kaffefarmen i Kenya är såld på en tvångsauktion. Hon har dessutom nyligen förlorat sin älskare och vän Denys Finch Hatton i en flygolycka. Där och då påbörjar Blixen sitt författarskap. Hon skriver en samling berättelser, »för att överleva«. Hon skriver på engelska, som varit det språk hon talat till vardags i 17 år. Berättelserna utspelar sig i ett drömskt 1800-tal, men med universella mänskliga teman som passion, längtan, kärlek, förlust, samt inte minst lusten och tvånget att berätta. Karen Blixens debutbok Seven Gothic Tales [1934], utgiven bakom pseudonymen Isak Dinesen, liknar ingen annan stor nordisk klassiker. Verket, med arbetstiteln »Nine Tales«, var tänkt att innehålla nio berättelser, men den amerikanske förläggaren strök ner det till sju. Denna utgåva, Gotiska berättelser, är den första att samla alla de ursprungligen tilltänkta nio berättelserna. I svensk översättning av Sonja Vougt, Eva Liljegren och Torsten Blomkvist. KAREN BLIXEN [1885-1962], egentligen Karen von Blixen-Finecke, född Karen Christentze Dinesen, var en dansk författare. I engelskspråkiga länder är hon känd under pseudonymen Isak Dinesen och i tyskspråkiga länder med författarnamnet Tania Blixen. Hennes två mest berömda verk är debuten Seven Gothic Tales [1934] och romanen Out of Africa [1937]; båda skrivna på engelska. Nio gånger nominerades Karen Blixen till Nobelpriset i litteratur. »Inledningen på ett författarskap som inte liknar något annat, och som placerar Karen Blixen bland 1900-talets allra viktigaste författare.« | Margaret Atwood, The Guardian

Nyskrivet förord av Moa Matthis till Karen Blixens Gotiska berättelser. Om Gotiska berättelser: Sensommaren 1931 flyttar Karen Blixen, då 46 år gammal, hem till Danmark och in hos sin mor. Totalt ruinerad. Kaffefarmen i Kenya är såld på en tvångsauktion. Hon har dessutom nyligen förlorat sin älskare och vän Denys Finch Hatton i en flygolycka. Där och då påbörjar Blixen sitt författarskap. Hon skriver en samling berättelser, »för att överleva«. Hon skriver på engelska, som varit det språk hon talat till vardags i 17 år. Berättelserna utspelar sig i ett drömskt 1800-tal, men med universella mänskliga teman som passion, längtan, kärlek, förlust, samt inte minst lusten och tvånget att berätta. Karen Blixens debutbok Seven Gothic Tales [1934], utgiven bakom pseudonymen Isak Dinesen, liknar ingen annan stor nordisk klassiker.

Nyskrivet förord av Moa Matthis till Joseph Conrads Nostromo Om Nostromo: Nostromo betraktas som en av Joseph Conrads märkligaste romaner, och som ett av den gryende modernismens viktigaste verk. Den utkom 1904, under Conrads mest produktiva fas, då han nyligen lagt både Lord Jim och Mörkrets hjärta bakom sig. Handlingen utspelar sig i den fiktiva latinamerikanska republiken Costaguana där politiskt kaos råder. Señor Gould äger en silverskatt som han inte vill ska falla i revolutionärernas händer och därför lämnar över till sin tjänare Nostromo. Berättelsen om hur skatten förvaltas ger Conrad möjlighet att föra fram sin skepsis inför utvecklingstanken och kasta ljus över ett postkolonialt samhälles sätt att förhandla med global kapitalism. Conrad visar också upp ett intresse för det mänskliga psykets komplexitet och opålitlighet, som pekar fram mot senare författarskap som James Joyces och Ezra Pounds. Modernistas utgåva innehåller ett nyskrivet förord av Moa Matthis.