Nils Funcke – författare

Att offentliggöra yttranden som inte går över lagens gränser och som håller sig inom det etiskt försvarbara kräver kunskap och omdöme. Att publicera beskriver ingående de juridiska och etiska frågor och överväganden som uppstår vid insamling av uppgifter och publicering i massmedier som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Boken redogör för de grundläggande fri- och rättigheterna, upphovsrättsliga frågor, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten samt frågor om ansvar och etik. Att publicera är en saklig och lättillgänglig beskrivning av ett komplicerat regelverk och dess historiska rötter. Boken vänder sig främst till utgivare, journalister och journaliststudenter men utgör också en kunskapskälla för andra som är intresserade och vill utöva sina medborgerliga rättigheter.Denna tredje upplaga är uppdaterad och utökad. Lagändringar som började gälla 1 januari 2023 har tagits med. Rättsliga utslag och medieetiska prövningar till och med 1 februari 2023 har beaktats. Den nya upplagan har också försetts med en omfattande checklista vad gäller meddelarfriheten och en heltäckande beskrivning, steg för steg, av den medieetiska prövningen.

Offentlighetsprincipen: Praktik och teori redogör för de bestämmelser som reglerar vars och ens rätt att ta del av allmänna handlingar. Genom en grundlig genomgång av den viktiga meddelarfriheten, visar författaren vilka möjligheter och skyldigheter uppgiftslämnare respektive mottagare av uppgifterna har.Boken inleds med en genomgång av syftet med och den historiska bakgrunden till rätten till insyn i allmänna angelägenheter. Steg för steg redogörs för vad en allmän handling är, var offentlighetsprincipen gäller och vilka undantag som finns. Tillsammans med ett stort antal fallbeskrivningar och konkreta tips är boken samtidigt ett läromedel och ovärderligt verktyg för alla, inte minst journalister och publicister, som behöver få del av uppgifter som förvaras hos myndigheterna.Offentlighetsprincipen: Praktik och teori vänder sig i första hand till journalister men genom sin lättillgänglighet är den användbar för alla som vill lära sig mer om en grundlagsfäst rättighet och använda den. Boken innehåller ett antal mallar och checklistor för att underlätta för den som utnyttjar sin rätt till insyn.

YTTRANDEFRIHET Fronesis nr 78–79 är ett fullspäckat nummer utan döda punkter. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke tecknar historien om yttrandefrihetens reglering i Sverige under de senaste tjugo åren – och det är ingen uppmuntrande läsning. Arbetsrättsspecialisten Friedrich Heger skriver om konflikten mellan lojalitetsplikt och kritikrätt i det privata arbetslivet. Vi publicerar den ursprungliga versionen av den skotske upplysningsfilosofen David Humes essä om tryckfriheten. Den amerikanske kulturhistorikern Robert Darnton jämför censurens sätt att fungera i Frankrike fram till 1789 och i Östtyskland fram till 1989. Tidningen Arbetets siste chefredaktör Bo Bernhardsson skriver om den avsomnade A-pressen och frågar sig hur den nuvarande ägarkoncentrationen påverkar möjligheterna till opinionsbildning. Professorn i medie- och kommunikationsvetenskap Anne Kaun diskuterar den nya digitala halvoffentligheten utifrån den tyske filosofen Jürgen Habermas nya skrift. Vidare: den ungerska historikern Andrea Petö skriver exklusivt för tidskriften om den avskaffade akademiska friheten i Ungern. Den finländska filosofen Nora Hämäläinen belyser hoten mot forskningens frihet i form av bland annat politiskt styrd finansiering och toppstyrning. Queerteoretikern Jack Halberstam uppfattar triggervarningar som ett sätt att osynliggöra marginaliserade grupper. Översättaren Johanna Hedenberg diskuterar strykning av känsliga ord i äldre texter som ett svek mot verk, författare och läsare. Den politiska filosofen Teresa M. Bejan utreder innebörden av parrhesia och isegoria i antikens Athen och knyter dem till dagens yttrandefrihetsdiskussioner. Och vi publicerar en klassisk text av den tysk-amerikanske sociologen Lewis A. Coser om den politiska eller religiösa sekten, där man inte kan säga någonting alls.