Robert Antelme – författare

Postface de Jean-Luc Nancy. « Le prisonnier est un être sacré parce que c''est un être livré et qu''il a perdu toutes ses chances. Si cet homme s''est rendu personnellement responsable d''actes criminels, il doit être jugé ». Au lendemain de la guerre, Robert Antelme, tout juste libéré de Buchenwald et de Dachau et venant d''apprendre la mort de sa soeur en déportation, rédige un long article sur le sort à réserver aux criminels allemands. Devant les violences qui leur sont infligées, il déclare l''exigence absolue du droit contre l''instinct de vengeance. Il sait qu''il va choquer certains rescapés ; mais il écrit au nom d''idéaux simples : « la justice, la liberté et le respect de l''homme ». Loin d''être un simple texte de circonstance, Vengeance ? constitue une réflexion de fond sur la question du droit et de son origine. Sans aucune référence à la notion chrétienne de pardon, Robert Antelme enjoint ses concitoyens à renoncer à toute vengeance : même lorsqu''un homme est légitimement privé de sa liberté, il doit conserver sa dignité. Toute atteinte au respect dû à la personne humaine (fût-elle coupable) constitue un acte de barbarie.

Robert Antelme arresteras under kriget för sitt arbete inom motståndsrörelsen. I juli 1944 deporteras han till Tyskland och genomlever krigets sista år i fångenskap i koncentrationsläger, i yttersta armod och utmattning. Människosläktet är det enda större verk som Antelme skriver och det framstår som utstött i närmast ett plågsamt och utdraget andetag efter hemkomsten till Paris. Idag anses det som en av de viktigaste och mest berörande skildringarna av mänskligt lidande, motstånd och överlevnad i koncentrationslägrens universum.

»Saken är klar: fången är en helig varelse därför att han är en utlämnad och har förlorat alla möjligheter. Om han har gjort sig personligen skyldig till brottsliga handlingar ska han dömas, och döms han till döden har han de rättigheter som tillkommer dödsdömda; avrättningen ska vara en ren och tydlig handling, en direkt följd av domen, ingenting får läggas till och den dömde ska inte utstå något vid sidan av denna linjära process. Barbariet är det som någon lägger till.«

Kort efter att Robert Antelme befriats från Dachau får han veta att hans syster som deporterades har mördats. I Hämnd? undersöker han frågan om rättvisa och dess grundvalar, och han förkastar alla försök till hämnd. 

I översättning av Jan Stolpe med ett efterord av Jean-Luc Nancy.