Solvej Balle - Böcker

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

”…när du slår ihop boken för sista gången har du blivit – ja, kanske inte en annan, men heller inte längre exakt densamma som när du läste bokens första mening. Det finns ett annat uttryck för det: stor litteratur.”

Jonas Eklöf, Vi Läser

”Jag kan inte minnas när jag senast läste något som grep mig så, som både är spännande som en thriller och öppnar för inre, existentiella bråddjup.”

Oline Stig, Sydsvenskan

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

"Om uträkning av omfång" är en hisnande utforskning av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Tara Selter är fortfarande fast i den artonde november. Utan framgång har hon försökt hitta tillbaka till den vanliga tidslinjen. Hon har prövat att skapa årstider genom att resa norrut för att hitta vintern och söderut för att hitta solsken och sommar. Nu upptäcker hon att hon inte är den enda som är instängd i den artonde november.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

”Det är Solvej Balles stora bedrift, att hon får mig att vilja fortsätta flyta med framåt.

Trots att tiden står stilla.”

Anna Tullberg, SR Kulturnytt

Tara Selter är fast i den artonde november, i en dag som upprepar sig. Hon har varit fast i tiden i 4541 dagar nu. Tara har besökt sin man Thomas i Clairon-sous-Bois, medan hennes vänner, som även de är fast i den artonde november, har övergivit huset i Bremen där de har bott. Huset har blivit för litet och maten och veden är på väg att ta slut, istället beger de sig mot Val Benoît, ett övergivet universitetsområde i utkanten av Liège.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

VINNARE AV NORDISKA RÅDETS LITTERATURPRIS 2022

Tara Selter, som fortfarande är fast i den artonde november, och har varit det i 368 dagar, beger sig hemifrån för att få tiden att börja gå och årstiderna att växla. Uttröttad reser hon hem till sina föräldrar och övertalar dem att fira en tidig jul. Hon ger sin mamma ett löfte om att hitta en väg och att lyssna sig fram.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Tara Selter har varit fast i den artonde november i 1892 dagar nu. Utan framgång har hon försökt hitta tillbaka till den vanliga tidslinjen. I denna fjärde del visar det sig att det inte bara är några få, utan tämligen många människor, som är fast i den artonde november.

Solvej Balle fortsätter sitt hisnande utforskande av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.

Vi har nu kommit till den sjätte delen i Solvej Balles storslagna romansvit om sju delar. Tara Selter är fortfarande fången i den 18 november – dagen som upprepar sig om och om igen. Hon har kommit till södra Italien där hon och en grupp människor samlas kring uråldriga skrifter som bevarats under askan från Vesuvius år 79 e.Kr. I enlighet med den epikureiska förmaningen om att "man ska sköta sin trädgård" börjar några odla grönsaker i övergivna växthus medan andra låter sig uppslukas av de förkolnade papyrusskrifternas gåtor. Allt i hopp om att finna en öppning, en utväg ur den dag som håller dem i sitt grepp.