Tobias Hübinette – författare

Begreppet vit melankoli är ett sätt att på djupet förstå den konfliktfyllda, paradoxala och nostalgiska situation som råder i vår tid. Detta melankoliska tillstånd har uppstått som en följd av förlusten av både det vita, homogena Sverige och det färgblinda, solidariska Sverige. 

Forskarna Catrin Lundström och Tobias Hübinette menar i denna bok att sorgen över det gamla Sveriges borttynande präglar såväl höger som vänster och såväl antirasister som rasister, men att det i slutänden handlar om förlusten av samma nationella identitet.  

Genom att skriva fram Sveriges samtidshistoria med storheterna ras och vithet i centrum försöker Vit melankoli förstå hur Sverige kunde gå från att ha varit ett av västvärldens mest rasbesatta länder till att bli dess mest generösa invandrarland -- och hur detta i sin tur fick ett abrupt slut efter 2015.  

Boken kastar vidare ljus över de ojämlikheter som präglar dagens svenska samhälle i form av klyftorna mellan stad och land, vita och icke-vita samt rika och fattiga. Författarna presenterar en teori om den svenska vithetens utveckling under 1900-talet och framåt liksom hur den samspelar med klass och kön. Läsaren möter här infallsvinklar som utmanar invanda föreställningar och erbjuder nya insikter om svenskheten.

Catrin Lundström är docent i sociologi och verksam vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet. Hon har bl.a. publicerat Vit migration (2017) och Svenska latinas (avhandling, 2007). Tobias Hübinette är fil.dr i Koreas språk och kultur och docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet. Han har bl.a. publicerat Att skriva om svenskheten (2019) och Ras och vithet (antologi, 2017).

Under 1990- och 2000-talet städades ordet ras målmedvetet ut ur svenska språket, från statlig nivå till det offentliga samtalet i stort. Sverige skulle bli världens första antirasistiska statsbildning och alla svenskar skulle bli antirasister. Men i samband med avståndstagandet från det tidigare rastänkandet blev kampen för att avskaffa ett ord kanske viktigare än att bekämpa rasism.

I Den svenska färgblindheten granskar forskaren Tobias Hübinette framväxten av den svenska antirasismen och dess dominerande ideologi färgblindheten. Hur har kritiken mot rasbegreppet uttryckts sedan 1960-talet till idag? Och varför har just Sverige kommit att bli världens mest antirasistiska land?

Tobias Hübinette (f. 1971) är lärare och forskare vid Karlstads universitet. Han har bland annat skrivit böcker som Att skriva om svenskheten (2019), Svensk rasism under efterkrigstiden (2021) samt (med Catrin Lundström) Vit melankoli (2020) och Den färgblinda skolan (2022).

Svenska asiater har kallats allt från båtflyktingar till Koreabarn och blir fortfarande föremål för så kallad gulinghumor i svensk populärkultur.

Hur förhåller sig svenska asiater till antiasiatisk rasism och rasistiska stereotyper? Hur förhåller man sig till könade föreställningar som till exempel hypersexualisering, och hur ser svenska asiaters ställning ut i förhållande till majoritetsbefolkningen och till andra minoriteter?

Tobias Hübinettes bok är den första i sitt slag och grundar sig på omkring 100 svenska boktitlar och 900 medietexter där svenska asiater själva skriver eller kommer till tals på andra sätt och resonerar kring rasism och motstrategier.

Tobias Hübinette (f. 1971) är lärare och forskare vid Karlstads universitet. Han har skrivit böcker som Den svenska färgblindheten (2023), Svensk rasism under efterkrigstiden (2021), Att skriva om svenskheten (2019) och (med Catrin Lundström) Vit melankoli (2020).

Sagt om Adopterad (Verbal, 2021):

Det är en högintressant bok, inte minst mot bakgrund av den senaste tidens många vittnesmål om diskutabla adoptioner, rent av med stulna barn. (GP)

Tiden har gett Tobias Hübinette rätt. (Aftonbladet)

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. 

Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Den färgblinda skolan – ras och vithet i svensk utbildning behandlar vad begreppen ras och vithet har att säga om dagens svenska skola. Utgångspunkten för boken är att Sverige numera härbärgerar västvärldens mest heterogena elevsammansättning efter USA, inte minst gäller det den rasliga och etniska mångfalden liksom religiös och språklig mångfald. Samtidigt har den svenska skolan på rekordtid kommit att utvecklas till västvärldens mest segregerade och ojämlika skola.

Hur kan tvillingbegreppen ras och vithet hjälpa oss att förstå detta nya Sverige och det genomsegregerade svenska utbildningsväsendet?

Tobias Hübinette är docent i interkulturell pedagogik och lärare i interkulturella studier och svenska som andraspråk samt forskare i kritiska ras- och vithetsstudier vid Institutionen för språk, litteratur och interkultur, Karlstads universitet.

Catrin Lundström är docent i sociologi och biträdande professor i etnicitet och migration vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle, REMESO, Linköpings universitet.

I denna bok har vi samlat ett 40-tal texter som tillsammans speglar Sveriges utveckling under 2000-talets första decennier utifrån en historisk och internationell inramning med fokus på ras och kön. I en nyskriven inledning reflekterar vi över våra egna resor inom det antirasistiska och feministiska forskningsfältet under samma tidsperiod. Hur togs intersektionalitetstänkandet emot i Sverige och vad hände egentligen med rasbegreppet? Är antirasismens storhetstid över nu? Och finns det inbyggda motsättningar mellan den antirasistiska och feministiska forskningen?   

Grundtemat i texterna utgörs av storheterna ras och kön, som vi tror att framtiden och dess utmaningar i hög grad kommer att kretsa kring. Texterna handlar bland annat om invandringen och de demografiska förändringarna, om antirasismen och den vita kvinnan, om våldsamma maskuliniteter, om extremhögerns uppsving och diskursen om "folkutbytet", om krigen i Ukraina och Gaza och de nya politiska skiljelinjer som de har genererat samt om själva rasbegreppet i sig.   

Catrin Lundström och Tobias Hu binette

Under 1960-talet rasar en adoptionsdebatt i Sverige. Debattörer från vänster till höger ser adoption som ett led i att öka mångfalden, medan myndigheterna varnar för "rasblandning".

Adopterad: En bok om Sveriges sista rasdebatt är berättelsen om hur de icke-vita utlandsadopterade lägger grunden till vår tids syn på ras, vithet och svenskhet. Från att Socialstyrelsen betraktar de utlandsadopterade som "främmande plantor" till att de blir symboler för mångfald. Idag kan till och med Sverigedemokraterna inkludera adopterade i svenskheten.

Författaren gör också nedslag i adoptionens tidiga historia, som när slavbarn transporterades till Sverige för att växa upp i adelsfamiljer.

Boken grundar sig på en analys av över 500 artiklar samt böcker, riksdagsdebatter och annat material. Tobias Hübinette (f. 1971) är verksam som lärare och forskare vid Karlstads universitet och har bland annat varit redaktör för antologin Ras och vithet (Studentlitteratur, 2017).

Att inte kunna passera som helt och hållet vit och att därigenom inte alltid heller betraktas och behandlas som svensk till fullo är en erfarenhet som antagligen över en femtedel av alla invånare i Sverige erfar och kan vittna om. Med avstamp i den icke-vita svenska samtidslitteraturen belyser Att skriva om svenskheten hur ras både levs och upplevs i ett genomsegregerat och utpräglat rasstratifierat Sverige och vare sig författarna och deras karaktärer är invandrade, så kallade andragenerationare, blandade eller adopterade. Genom att analysera ett urval av den icke-vita svenska litteraturens titlar som har det gemensamt att de aktualiserar frågor om ras och svenskhet undersöker Tobias Hübinette om det går att skriva om svenskheten inför framtiden i ett alltmer mångrasligt Sverige och i relation till den pågående kampen om svenskheten och i det land som var allra först med att avskaffa rasbegreppet i den färgblinda antirasismens namn. 

Rasdiskussioner och rasfrågor i Sverige 1946-1977

Svensk rasism under efterkrigstiden undersöker den offentliga rapporteringen och diskussionen om frågor som rör ras och rasism i ett svenskt efterkrigstida sammanhang. Boken börjar i 1940-talets incidenter med rasdiskriminering av svarta amerikaner på svenska hotell och restauranger och slutar med raggarkravallerna i Södertälje 1977 som drabbade assyrierna och syrianerna i staden. Författaren berättar samtidigt något om vår tids ständiga diskussioner om svensk rasism och hur de är en fortsättning på, och i många fall också en upprepning av, de diskussioner som ägde rum under efterkrigstiden. Med utgångspunkt i tusentals artiklar hämtade från dagspress och magasin undersöks hur språket kring ras och rasism har förändrats genom årtiondena liksom synen på vilka minoriteter som anses ha varit offer för rasdiskriminering, vilka händelser som har räknats som rasistiska och inte minst olika föreställningar om hur svenskarnas rasfördomar har varierat över tid.

Tobias Hübinette är lärare vid Karlstads universitet och undervisar i interkulturella studier, svenska som andraspråk, litteratur- och genusvetenskap. Han är docent i interkulturell pedagogik och verksam som forskare inom fältet svenska kritiska ras- och vithetsstudier varinom han har publicerat ett flertal böcker och studier.