A-Script förlag – förlag

Huggen ved för eldning i värmepannor och kaminer är en självklarhet. Men det går också alldeles utmärkt att använda veden till att bygga hus med - kubbhus. Det är ett gediget byggnadsmaterial. Det är både enkelt och roligt att låta bygga sig en gäststuga eller en redskapsbod. Och det är en mycket miljövänlig metod - här går ekologi och ekonomi hand i hand. Boken guidar oss i vedbyggnadsteknikens historia, samt ger en introduktion för den intresserade att komma igång med byggandet.

Den byggnadsmetod som presenteras här är bland de mest hållbara man kan tänka sig, både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Råvarorna är billiga. Med lite tur kan man skaffa fram en stor del av materialet helt gratis. Man kan bygga med relativt obearbetade och ofarliga material. Tekniken passar för självbyggeri.

Kallebäck och Skår är den fjärde delen i en serie böcker om samhällen som skapades i Örgryte men inkorporerades i Göteborg. Jordbruken var den huvudsakliga försörjningen som fortgått under många generationer men efter hand som fabriker, kommunikationer och bostäder övertog åkermarken tynade bondesamhället bort.

Krokslätts utmark är den tredje delen i en serie böcker om samhällen som skapades i Örgryte men inkorporerades i Göteborg. Gårda och Krokslätt var två fabriksområden med bostäder i lägenheter. Utmarksområdet ovanför Mölndalsvägen gav möjlighet till egna hem men arbetarna kom inte bara från Örgryte utan också från Landala, Haga och Masthugget. Med tiden blev området attraktivt för alla samhällsgrupper och husen låg allt tätare. Roger Andersson är en 67-årig heltidsförfattare som började med en bok om Johan på Gårda (2013) och därefter fortsatt med böcker om municipalsamhällena Gårda och Krokslätt. Drivkraften är att berätta om samhällen som försvunnit och samtidigt med fakta och bilder ge en inblick i det historiska händelseförloppet.

Arne Nilsson växte upp i folkhemstidens Göteborg. Som inte ”riktig” kille och bög skaffade han sig olika strategier för att navigera i en heteronormativ och homofob värld. Som att vara till lags, få andra att känna sig bekväma och skapa tystnader. När han blev äldre blev de mer till förfång och han drabbades av ångest. Med hjälp av flera års psykoterapi lyckades han fyrtio år gammal på darrande ben stå upp för sig själv. Hur skulle det gå för honom? I Bög för livet berättar han om sin fortsatta livsresa. Om ett homoliv i skuggan av hiv och aids. Ett liv som rymde såväl tvåsamhet som cruising. Han berättar om sin väg från utredare till en av den svenska queerforskningens pionjärer. Hur han tog sig ut i världen som turist, forskningsresande och aktivist, till storstäder, regnskogar, queera badorter, Palestina … Han berättar om förlusten av sin livspartner och om sitt liv som åldrande singelbög. Och hur det gick med de där strategierna. Bög för livet är en fristående fortsättning på memoarerna Bög i folkhemmet och Bög på klassresa.

I denna antologi står människors vardagliga upplevelser i centrum. Här medverkar 14 författare - de flesta etnologer och historiker. De låter oss utifrån olika teman ta del av hur yrkesliv och vardag förändrades och omorganiserades då kriget bokstavligt talat hotade in på knutarna. Matlagningen och klädhållningen sattes på stora prov, skolgången fann nya former, nöjeslivet var begränsat och rädslan en del av vardagen.

Krokslätt i Örgryte berättar om ett bortglömt samhälle mellan Mölndal och Göteborg. För 100 år sedan var det ett självstyrande område som med egna skatteintäkter och en lokal ledning arbetade för Krokslätts bästa. Örgryte landskommun bidrog samtidigt med skola, sjukvård och ordningsmakt. Några stora gårdar odlade fortfarande åkrarna och genomfartstrafiken på landsvägen garanterade intäkter genom affärer och krogar.

1967 invigdes vägfärjeleden till Björkö från Hisingen. Detta blev inledningen på en ny epok i öns historia. Efter att tidigare inte haft någon biltrafik alls, knöts nu ön i norra skärgården ihop med fastlandet. Den befolkningsminskning som skett under en lång tid vände och ön började få fler och fler bofasta. I boken beskrivs livet på ön såväl före som efter 1967. Läs mer om till exempel fiske och jordbruk, kyrkans betydelse, alla små butiker, badhotell, postkontor och minkfarmar. Boken skildrar också traditioner, bad, nöjen, militärens och nakenbadarnas närvaro på ön – och mycket ner. Den är försedd med ett rikligt bildmaterial.

Sophie Elkan föddes i Göteborg 1853 och blev en av stadens kulturpersonligheter och erkända författarinnor. Hon gav ut sin första publikation 1889 under pseudonym och har på sin repertoar ett tiotal novellsamlingar och romaner. Novellerna är till stor del självbiografiska medan romanerna har historiska teman, gärna med manliga personer i huvudrollerna. Det stora genombrottet var romanen John Hall. En historia från det gamla Götheborg som gavs ut 1899. Sophie Elkan är främst ihågkommen som en nära vän till Selma Lagerlöf. De fick kontakt första gången 1893, för att några månader senare träffas personligen inför ett möte på Sällskapet Nya Idun i Stockholm. Deras arbetsrelation utvecklades till en långvarig vänskap som bestod fram till Sophies död 1921. De två författarinnorna kom att resa, umgås och arbeta tillsammans. De var varandras bollplank, korrekturläsare och kritiker innan texter gick i tryck. Sophie Elkans livshistoria beskrivs i huvudsak utifrån de efterlämnade dagbokslika breven. Vid tjugosex års ålder drabbades hon av en ohygglig tragedi då hennes man, Nathan, och den tvååriga dottern, Kerstin, båda gick bort i tuberkulos inom loppet av ett dygn. Ur denna sorg reste sig Sophie och blev en hårt arbetande författarinna under mottot Skriv så ofta du kan! Hon förtjänar att bli ihågkommen drygt hundra år efter sin död.

”Farlig i grupp” stod det i barnhemmets bedömning av Popp. Han hade kommit dit från en barnpsykiatrisk klinik, där han bältats och tvångsmedicinerats, och han skickades därifrån till ett fosterhem där han misshandlades, förnedrades och utsattes för fosterfaderns pedofila övergrepp. Det var efter de erfarenheterna han skulle börja i skolan. Där blev han måltavla för grov mobbning och hånades som ”tattarunge” och ”horunge”. I mobben fanns också skolans lärarkollegium representerat. Slutligen slängdes han ut, med kunskaper motsvarande en fjärdeklassares. Alice slet som ett djur för att hålla ihop sin familj. Men av myndigheterna stämplades hon med tidens medicinska jargong: som ”astenisk”, ”debil”, ”insufficient”, ”indolent”, ”kverulatorisk” och ”omdömeslös”. Helt utan grund sattes hennes sexuella vandel i fråga. Vid 36 års ålder steriliserades hon. Sannolikt som en följd av myndigheternas utpressning. Först i vuxen ålder återerövrade Popp sin självkänsla och en form av frihet. Det kunde bara ske utanför samhället, utanför lagen. Popps och Alice historia speglar flera mörka stråk i den svenska samtidshistorien: den moderna socialpolitikens baksida och misslyckanden, rasbiologi och steriliseringskampanjer, en kraftlös bostadspolitik, samhällets oförmåga att hantera sociala och ekonomiska orättvisor, överhetens månghundraåriga förföljelse av resandefolket. Den här boken är ett led i Popps kamp för upprättelse. För honom och för hans mamma. Men den är skriven med en betydligt större grupp människor i tankarna: alla de som samhället vanvårdat på barnhem och i fosterhem, på kliniker och institutioner och alla de som aldrig släppts in i den samhällsgemenskap som majoriteten tar för självklar. Förhoppningen är att boken i någon mån ska kunna bidra också till deras upprättelse. Och till att deras erfarenheter inte ska upprepas. Boken är resultatet av ett samarbete mellan Jan Popp och Magnus Berg, docent i etnologi vid Göteborgs universitet.

Tore Samuelsson - till vardags naturvetare - har i denna bok intresserat sig för brott begångna under slutet av 1800-talet i Göteborg.Ur domböcker och polisprotokoll stiger tidlösa illdåd och avogheter. Berättelser som också speglar hur mycket som förändrats sedan dess - i sociala förhållanden, rätts- och moralbegrepp.Följ med på en resa genom ett svunnet Göteborg och träffa en brokig samling mördare, tjuvar, bedragare och politiska brottslingar, samt ett antal olyckliga och utsatta kvinnor som tar livet av sina nyfödda barn, tillkomna utanför äktenskapet.

Den 8 oktober 1958 opererade läkaren Åke Senning in en pacemaker som skapats av uppfinnaren och läkaren Rune Elmqvist på patienten Arne Larsson. Operationen skedde kvällstid på thoraxkliniken på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Läkarna var rädda för eventuella biverkningar och brottades med etiska funderingar. Men Arne Larsson var döende och hade inget att invända. Och hans hustru Else-Marie hade dagligen under lång tid uppvaktat de bägge läkarna – som hon visste höll på att jobba fram denna teknik – om att operera Arne. Läkarna medgav att de jobbade med att utveckla en pacemaker, men att de inte var riktigt klara än. ”Se till och gör en då!, sa Else-Marie. Så blev det och därmed skrevs teknik- och medicinhistoria. Det är den pacemaker som blivit känd som den första som opererats in i en människa och betraktas som en av tiderna allra största uppfinningar. Olle Hagman (f. 1952) äger sedan många år ett f.d. soldattorp i Sörmland. På det torpet växte Arne Larssons mamma upp och hans mormor bodde där större delen av sitt liv. Olle har också haft en inopererad pacemaker och har dessutom genomgått en hjärttransplantation på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Bokens huvudperson och författaren har aldrig träffat på varandra, men parallellerna finns där och utgör ett väsentligt spår i texten.

Göteborgs Arbetareförening bildades vid ett möte i Börsen den 19 augusti 1866. Efter ett år hade föreningen över 3 000 medlemmar. I Göteborg fanns ett uppdämt behov av idéer som kunde utveckla folks villkor inom en rad viktiga områden: bostäder, arbetsförhållanden, sociala skyddsnät, möjligheter till lån och mycket annat. Föreningen fångade upp krav och önskningar, byggde hus för kultur och möten – och mycket mer. Under en period ägde föreningen tre betydande komplex. Det största, ”Arbetareföreningen”, låg vid Järntorget. Det var samlingspunkten för stadens föreningsliv. Så här skrev C R A Fredberg, författare till det klassiska verket Det gamla Göteborg om livet i föreningens hus: ”I Arbetareföreningens lokaler kämpade föreningens gamla debattörer mot den nyaste åskådningens män. Där höllo socialistagitatorerna brandröda tal, hädade och smädade all mänsklig samhällsordning, där var skrän, oväsen, medan frälsningssoldater och andra fromma själar föllo på knä mellan bänkarna och bådo till Gud för de förtappade socialisternas själar. När stunden före resolutionernas antagande kom, drevo socialisterna den taktiken att kommendera upp fackföreningarna, som höllo möten i husets andra salar, de kommo i manstarka grupper, överröstade Arbetareföreningens äldre medlemmar och afgjorde besluten. Så tedde sig den socialistiska arbetarrörelsens första intåg i Arbetareföreningens hus.” I denna bok sammanfattas 150 års verksamhet. Föreningen lever vidare, i dag i annan form än vid starten, men är alltjämt en aktiv deltagare i samhällsdebatten.

Sedan det kalla krigets dagar har det svenska försvaret genomgått dramatiska förändringar. Nedskärningarna bland personalen har varit stora och många enheter har lagts ner. I denna bok sätts fokus på Marinen, som numera med få undantag finns koncentrerad till Karlskrona. Att vara sjöofficer innebär inte längre enbart att bevaka Sveriges långa kuster från eventuella kränkningar mot eget territorium. Svenska flottenheter deltar också i FN-ledda insatser på främmande vatten ute i världen. 24 aktiva yrkesofficerare, varav sex kvinnor, har intervjuats. På ett initierat och människonära sätt presenteras deras berättelser och syn på yrkets förändrade villkor.

Kulturreservatet Gathenhielm är beläget i stadsdelen Majorna i Göteborg. Det är ett i flera hänseende unikt område som ger en inblick i 1700- och 1800-talets Göteborg. Här finns Göteborgs enda samlade träbebyggelse från 1700-talet, bland annat Gatenhielmska huset som är landets första byggnadsminnesförklarade fastighet. I boken gestaltas områdets framväxt och dess nära kopplingar till sjöfarten. De enskilda husen och människorna som varit verksamma på platsen genom århundradena sätts i fokus, men det ges också en mer översiktlig skildring av Majornas historia.

Etnologen Magnus Berg har grubblande - och med ett kritiskt anslag - lagt åtskilliga timmar på att ta del av hur man på basutställningarna på Göteborg stadsmuseum beskriver ett här" (staden, regionen) och relaterar det till ett "där". Varför är kvinnor så frånvarande, varför har högre stånd o borgarklass sådan tyngd i presentationerna? Studien lämnar också bidrag till diskussionen om utställningsverksamhet och museer i allmänhet.

Gunnebo Slott och trädgårdar utanför Mölndal är sedan 2003 utsett till Västra Götalandsregionens första kulturreservat. Huvudbyggnaden är från 1790-talet. På mastersprogrammet Kulturarv och modernitet vid Göteborgs universitet har en grupp studenter tagit sig an att granska hur kulturarvet Gunnebo genom åren har skapats. Vem har varit styrande när det gällt att återskapa 1700-talsmiljön? I boken får läsaren sig till dels det mer okända Gunnebo under åren, t ex småbrukare, socialdemokratiska förstamajfirare och tjänstefolk.

45 socialdemokratiska profiler presenteras. 22 av dem deltar i 7 olika resonerande gruppsamtal med personliga minnen och reflektioner om politiken igår, idag och i framtiden.

Ulla Bjude är uppvuxen på Gårda och har engagerat sig i forskning om stadsdelen som har givit plats för genomfartsleden E6 och modern kontorsbebyggelse. Fotona i boken är hämtade från föreningen Gamla Gårdapojkar och privata album. Bilderna visar hur livet i en arbetarstadsdel i Göteborg gestaltade sig från slutet av 1800-talet till 1960-talet.

Detta är en originell snapsbok - såväl till innehåll som format. Stryktålig. Lätta att ha med. Enkel att ha bredvid sig på det dukade bordet. Olle Hagman har skrivit egna vistexter till melodier som "alla" kan. Dessutom presenteras smaksättningar på produkter från skog och grönsaksland, samt egna recept på tilltugg - s.k. "snappas". Denna pocketbok är lämplig på såväl den privata festen som firmafesten. Enkel att samla in för återanvändning, men också utmärkt att ge bort som present.

1869 avtäcktes en byst föreställande diktaren J A Wadman, som verkade i Göteborg åren 1814-1837. Det är en av de allra tidigaste resta statyerna i staden. Wadman har kallats "Göteborgs Bellman". Det framstår idag som diskutabelt. Det är inte bara orättvist mot Bellman - det skymmer också Wadmans egensinnighet som skald. Och Wadmans Göteborg var en annan stad än Stockholm. Magnus Berg guidar oss på en kulturhistorisk resa i den tidens Göteborg med utgångspunkt i skaldens liv och leverne.

1961 och 1968 lät det halvkommunala bolaget Göta Lejon AB - som etablerats just för att genom inköp av befintliga fastigheter möjliggöra storskaliga omvandlingar av den äldre bebyggelsen - flygfotografera stora delar av staden. Dessa unika foton visas i denna bok - det blir en tidsresa cirka 50 år tillbaka i tiden, till ett annat Göteborg.

Teknik är det vanligaste ämnet i massmediernas aprilskämt. Det är flera egenskaper hos modern teknik som gör den till ett tacksamt ämne. För det första är utvecklingen ibland svår att förutsäga. Det är svårt att avgöra vad som är sant och falskt. För det andra är teknik ofta kopplad till handling. Den som blir lurad avslöjar sig. För det tredje hänger teknik ofta ihop med önskningar. Det kan göra människor mer lättlurade.De flesta svenskar har hört talas om Sveriges Televisions klassiska aprilskämt från 1962. Det var då den tekniske experten Kjell Stensson lurade mängder av svenskar att klippa sönder sina nylonstrumpor, när han berättade att man kunde se färger i en vanlig teve om man tejpade fast en strumpa framför skärmen. Skämtet räknas som ett av de bästa någonsin i hela världen.I boken refereras och diskuteras både detta och ca 120 andra aprilskämt om teknik. Vad är det som gjorde att de var lyckade just då? Eller kanske riktigare: Vad gjorde att den som presenterade skämten trodde att de skulle bli lyckade?Olle Hagman är forskare, lärare och författare inom området Teknik och Samhälle. Han har tidigare skrivit både läroböcker och ett flertal populärvetenskapliga texter. På A-Script Förlag har han bland annat gett ut en bok om kubbhus, där väggarna murats med ved, en gammal byggnadsteknik som är på väg tillbaka.

Utbynäs är en del av Utby som är beläget i östra Göteborg. Några år efter sekelskiftet 1900 anlades där villastaden Utbynäs. Initiativtagare var köpmannen Anders Mattsson som efter den tidens ideal skapade en ”trädgårdsstad” långt från Göteborgs mer ohälsosamma miljöer. Tillsammans med sin hustru Hulda Mattsson kom de att under många år sätta sin prägel på området. Den unge arkitekten Arvid Bjerke – brorson till Anders Mattsson – var den som ritade de originella villorna som kom att uppföras i Utbynäs under åren 1905–1918. Han och hans familj bodde själva under några år i ett av husen. Tiden kännetecknades av arkitekturstilarna jugend och nationalromantik. I boken Arvid Bjerkes Utbynäs presenteras området och dessa villor närmare genom arkivmaterial och äldre foton, men framför allt genom nytagna foton och intervjuer. Sex familjer boende i Arvid Bjerkes villor i Utbynäs har intervjuats och berättar om varför de valt att bosätta sig i de gamla husen. Arvid Bjerke, som var en mycket produktiv arkitekt, ritade dessa villor varvat med ritningar till andra byggnader, företrädesvis skolbyggnader i såväl Göteborg som runt om i landet. Han var även aktiv i skapandet av Lorensbergs villastad i Göteborg. Vid stadens 300-årsjubileum hade Bjerke en betydelsefull roll i uppförandet av byggnaderna inför den stora utställningen 1923. Bland annat ritade han – tillsammans med arkitekten Sigfrid Ericson – Konstmuseet vid Götaplatsen och ett flertal av byggnaderna inom nöjesfältet Liseberg.

Artur Nilsson (1900-1988) levde hela sitt liv i Majorna. Han arbetade först som reklamtecknare och från år 1948 som timlärare vid nuvarande HDK (Högskolan för design och konsthantverk). Han var en i Göteborg framstående fotograf och akvarellmålare. Boken innehåller mer än 300 unika fotografier, akvareller, skisser m.m. från 20-tal till 80-tal. Gråberget, Majorna, Hamnen, Centrum. Inledande artikel av Sören Gunnarsson. Förord av Håkan Wettre.

I Folkets hus i Göteborg – en särskild historia skildrar författaren Arne Hasselgren – som varit mångårig ordförande för Folkets hus och chef för ABF Göteborg – rörelsens historia i Göteborg. I boken får vi ta del av bakgrunden till att det första Folket hus startade i stadsdelen Haga och hur sedan idéerna till den nuvarande byggnaden växte fram och kom att förverkligas. Huset invigdes av dåvarande statsministern Tage Erlander den 8 februari 1952. I boken redogörs för verksamheterna under åren i denna för göteborgarna så klassiska byggnad belägen vid likaså klassiska Järntorget – arbetarrörelsens centrum. Läsaren får ta del av basverksamheterna i huset: mötesverksamhet och bildning men också de andra viktiga grenarna teater, dans och film. Folkteatern, danspalatset Vågen och den magnifika biografen Draken skildras ingående. Mot slutet av boken presenteras kort de framtidsplaner som snart kommer att förverkligas då Folkets hus integreras i ett byggprojekt och omvandlas till hotell med bl.a. en mäktig höghusbyggnad.

Röster om Sören Mannheimer är en bok om Sören Mannheimers betydelse för Göteborg under flera decennier av viktiga förändringar. Sören Mannheimer hade en stark ställning inom socialdemokratin, dels centralt i partistyrelsen, dels i den lokala politiken där han blev kommunstyrelsens ordförande. Han fick med tiden – också genom sitt fackliga arbete – ett brett kontaktnät. Näringsliv och kultur var områden där hans engagemang var tydligast och där han spelade en viktig roll som analytiker och samordnare. Också utanför politiken kom hans affärsjuridiska kunskaper till nytta, bland annat inom bankväsendet, i olika styrelser och i statliga utredningar. Boken är ett dokument om göteborgsk nutidshistoria med röster från den tidens företrädare för politik, förvaltning, näringsliv och kultur.

Göteborgaren Artur Nilsson (1900-1988) var i första hand en respekterad fotograf. Men han var också en flitig akvarellmålare. Block och pennor fanns alltid till hands och han skapade tusentals alster - de flesta i vykortsstorlek. Här visas ett urval av hans många akvareller från Bohuslän. Merparten är från 1950-, 60- och 70-tal men är på många sätt tidlösa. Ljus och fridfullhet präglar de flesta.

I min generation – jag är född på fyrtiotalet – fick vi lära oss att aldrig börja en uppsats med ”Jag”. Dessutom hette det att: ”Du ska inte tro att du är något”. Aldrig fick man visa att man var stolt över något man gjort heller – för ”eget beröm luktar illa”. Men det är slut med det nu. Jag tror visst att jag är något. Jag är stolt över den jag blivit, över de svårigheter jag klarat av och de möjligheter jag tagit tillvara. Jag är stolt över att jag blev konstnär och tacksam över att min konst blivit en sådan glädjekälla för mig själv och andra. Jag är stolt och glad över att jag fick min pappa till slut och att jag är lik honom i mycket; mitt temperament, min envishet och min konstnärliga begåvning är egenskaper jag ärvt av honom. Att ha lärt känna honom har gjort att jag förstår bättre vem jag är. Jag har helt enkelt blivit lugn och fått fast mark under fötterna. Som grädde på moset har jag också fått en nära vän i min syster Karin. * Konstnären Barbro Andréen (född 1943) ger i denna bok en djupt personlig och känslosam skildring av sitt liv som ensambarn med ”okänd fader”. Som en röd tråd i texten får vi följa Barbros sökande efter sin pappa och hur detta uttrycks i olika former av kraftfull konstnärlig kreativitet och en växande självkänsla.