Almlöfs – förlag

En fotobok sammanställd efter flera resor från 1974 till 1992 i Kurdistan och en tillbakablick från år 2000. Boken avslutas med en faktabakgrund. Bilder från irakiska, iranska och turkiska delarna av Kurdistan. Om människors vardag i byar och städer, men också om hur flyktingar och gerillasoldater tvingas leva. Bokens text är på svenska, kurmanji och sorani.

Fjäril, flugor, ett och annat bi. De stannar till på tisteln när de far förbi. Vad söker de? Detsamma som vi. Pionen blommar aldrig när den bör. Den blossar upp. Försvinner. Sedan inte mer. Denna prakt och vildhet och kulör! Jag är aldrig där i stunden när det sker. Men Sven var där med målardonen. Gud signe honom och pionen!

Konstnären Sven Ljungberg berättar (och illustrerar med trägravyrer), här på sitt alldeles personliga vis, om några av sina resor, kyrkmålningsarbetet i Annelundskyrkan, mördarsnigeljakt, vinterbad och mycket annat.

Katalog till utställning på Konstakademien, Stockholm, med målningar av Bertil Almlöf och text av Torgny Lindgren.

En dokumentation av hemstadens miljöer, hus och människor. Konstnären har under hela sitt liv följt och målat Ljungbys utveckling och kommenterat och ibland påverkat stadens förvandling. Denna konstbok är en kärleksförklaring till måleriet, som märks även i de mest kritiska målningarna. Text av konstnären.

Direktör Alfonso medici kämpar för sin cirkus överlevnad. Med tjurskallig envishet håller han fast vid de klassiksa numren och idealen. Men tillslut tvingas han kapitulera inför tidens och publikens krav på nya sesationer Motvilligt låter han förevisa det udda objekt som erbjudits honom; en konstgjord människa, en medeltida homunculus. Dock uppstår problem, ryktena växer. Det påstås att efter varje föreställning ska det ha försvunnit människor ur publiken... Anders Nyman f.1955, dramatiker, manusförfattare och dramaturg, har förutom ett flertal scenpjäser även skrivit radioteater, operalibretto, kabarétexter och sketcher för scen och tv. Ur förordet av Magnus Florin: Mina damer och herrar! Välkomna till Cirkus Medici, skräckföreställning i två hemska, roliga akter! Vågar du? Vågar du gå in?In utan återvändo? In till Cirkus Medici, det vinstdrivande företaget, den trånga familjen, den brutala manegen, blod och sågspån, fagra löften, sedlar som prasslar. Djävulen är nära, ögonen glimmar i mörkret. Du går sakta, försiktigt, vidare in. Ett steg till. Törs du? Du, överlevnadsmänniska! Törs du överleva en stund till här på jorden, i skräckföreställningen Cirkus Medici?

I förordet till denna bok skriver konstnären: "Till slut blev det en last att göra dessa julgravyrer. När julen började närma sig, fick jag oro i kroppen som stillades först när jag kom igång med arbetet och fått idén om vilket motiv jag skulle använda. … Det har blivit över sextio års julhälsningar. Det är lite vemodigt att nu se tillbaka på dessa bilder, med tanke på alla de vänner man sänt dem till och alla dessa som inte längre finns på jorden. Man skulle kanske kunna säga som Marcel Proust, som jag läser i hans långa serie sedan i höstas, oh som han kallar 'På spaning efter den tid som flytt'."

Författaren och tv-producenten Lennart Rudström ger oss i denna bok sina tankar kring några av Pontus Ljungbergs målningar, om filmbildens identifikationskraft och konstbildens krav på dialog. En annorlunda och mycket lättillgänglig konstbok om bildtolkande. »Lennart Rudström är en underbar essäist, som hämtat ord från sina egna innersta minnen och drömmar och skrivit en utmärkt bok om en själsfrände… Den här boken är av internationell klass. Läs den!« Lennart Engström, Örebrokuriren

Henry Bronett, född 1961, är verksam inom film, teater och cirkus, inte minst som uppmärksammad clown. Hans debut som poet är en finstämd liten diktbok där kärleken är det överskuggande temat. Dikterna vittnar om en ibland skör och bräcklig relation, där ingenting är självklart, där äktheten och bevekelsegrunderna ständigt måste omprövas: "vad blir kärlek / som inte längre känns / tomma ord / bitter ammunition / var tar den vägen / var tog vi vägen?". Poetjagets inre uppgörelser, pendlingar mellan skilda stämningar och känslolägen, våndor och hänryckning, tvivel och ifrågasättanden gestaltas på ett nyanserat poetiskt språk. En bok att ta till sig för poesiläsaren. En debut som känns övertygande.- Arne Säll./BTJ

Alf Sjöbergs uppsättning av Almqvists Amorina kom att låta tala om sig. Den gavs av produktionstekniska skäl bara 14 gånger de två första veckorna i juni 1951. Konstnärligt blev den en stor framgång. Amorina hade en ytterst enkel scenbild, två bockar med några brädor uppställda framför en fyrkantig vit duk, på vilken projicerades bilder, linoleumsnitt av Ann Margret Dahlquist-Ljungberg och Sven Ljungberg. Det är dessa bilder som är ämnet för denna bok. Dessutom får vi hela pjästexten med regissörens kommentarer och teckningar.

Om stenhuggeriets historia – ett samtal med skulptören Göran Lange, en av våra skickligaste stenhuggare, har vid sidan om sitt eget omfattande skulpturarbete fått hjälpa många kända skulptörer att från skisserna i gips utföra verken i granit, marmor eller kalksten. Dessutom har han arbetat med renoveringsarbeten av klassiska skulpturer i slott och museer.

"Men trots all outhärdlighet går livet vidare och i samlingens avslutande dikt 'Fågelskrämmans väg' vänder hon sig i de allra sista stroferna till livets magiska, uppbyggande kraft, ett Du som fortsätter att vänta trots allt." Lennart Sjögren Östgöta Correspondenten En naken och brinnande berättelse i lyrikform där vi får följa ett samtal mellan Gud och Satan. Boken är rikt illustrerad med tuschteckningar av författarinnan.

I samband med judeförföljelserna kom Ilona Klara Boman till koncentrationslägret Auschwitz där hennes man och åttaåriga dotter dödades. Svårt sjuk kom hon till Sverige med en Rödakorstransport 1945 och här skaffade hon sig efter sitt tillfrisknande en konstnärlig utbildning. Hon gifte sig med konstnären Karl-Erik Boman och med åren blev hennes lyriska måleri allt mera uppskattat. 1995 erhöll hon Båstad kommuns kulturpris.

En hyllningsskrift till Sven Ljungbergs 90-årsdag 2003 med verk av professorskollegerna från Konsthögskolan 1972-–81 och Otte Sköld samt av Sven Ljungberg själv. Inledande text av Olle Granath.

San- eller bushfolket, eller "folket från törnbuskarnas land", en gång var de ensamma med naturen och de vilda djuren. Vandrade hundratals mil i södra Afrika, på jakt efter vatten och föda. Under sina långa vilostudner målade och ristade de bilder på stenhällar och bergväggar. De var de första konstnärerna. Dessa avbildningar av naturen och den andlighet de utstrålar är en konstskatt, en ovärderlig gåva för oss att ta del av. (Ann Andrén ur bokens inledning.)

Jacques Brel. Som en Dylan från Flandern, född årtiondet före Vreeswijk. Han sjöng så att folk glömde musiken, texten, orkestern: de såg bara Brel! Han levde sina sånger där framme på scenen. Sedan han slutat att turnera sålde skivorna bara mer och mer. Georges Brassens. Mamman kom från Neapel. Han var en latinsk Bellman, en Dario Fo från Sydfrankrike. En balladmakare i traditionen: eldslukare, taskspelare, gycklare – från de provensalska trubadurerna till Villon, la Fontaine, Ferlin och Biermann. Peter Mosskin har publicerat böcker i 35 år. Han har fått Ivar Lo-priset för sitt författarskap, Vi:s litteraturpris för trilogin ”Skänk åt den fege en hingst” om sin ryskjudiska familj. Sångare och låtskrivare i proggbandet ”Gläns över sjö & strand”. Har skrivit sången ”Är du lönsam lille vän” som också är titeln på den första av två romaner om 1968 och 1970-talet. Den andra har titeln ”Drömmen som brann”. Har även författat en minibiografi om Cornelis Vreeswijk i CD-boxen ”Mäster Cees memoarer”.

Konstnär Erik Ortvald föddes 1917 i Fredriksberg, Danmark och var bosatt i Ljungby fram till sin död 2008. På 1930 talet gjorde Erik Ortvald banbrytande surrealistiska målningar och 1948 var han med och bildade den internationellt välkända Cobra-gruppen. På 1960- och 70-talen fick han internationell uppmärksamhet som samhällskritisk tecknare i många europeiska tidningar under pseudonomen Enrico. Erik Ortvald är väl representerad både på danska och internationella museer.

Dan Jonsson har under många år arbetat parallellt med grafisk design och illustration. Hans intresse för Affischen som uttrycksmedel avspeglas i ett internationellt deltagande i designutställningar bl a i Japan, Mexico, Finland, Italien, Kina och USA.

Måleri är en långsam väg. Det kan inte existera utan sinnliga upplevelser, ett intensivt förhållande till det sedda även det inre och den färg som kallar på uppmärksamhet, då den lagts på duken. Det är distanserat i sitt kunnande och erfarenheten och odistanserat, för utan total närvaro inga målningar. Tiden ligger nerlagd i en målning. Att de bästa målarna blir äldre märks inte på deras måleri jo, förresten, det djupnar och lyser allt hetare och hetsigare. I tiden? Vad betyder då det? Annat än att finna en tid som är en plats, den är vid staffliet, i ateljén. Nils Gehlins tid är definitivt alltid NU där dagen och historien möts på samma gång. Thomas Millroth

Två gestalter närmar sig. En kvinna och en man. De ser ut att vara ensamma i världen. Adam och Eva kanske? Nej, de är inte omgivna av någon lustgård. Det här är en öken. Sand, sand och ett obarmhärtigt starkt ljus. Så vilka är de? Han påstår sig vara en berömd upptäcktsresande som hittar i alla världens öknar. Ja, har han inte i själva verket varit med och skapat dem genom att teckna ner varenda sanddyn och kringflygande buske? Hon uppger att hon är Samväldets beskyddare och att hon varit alltför upptagen för att ge sig ut i några ”sandlådor” tidigare. Reser i aprikosfärgad dräkt och pumps. Något verkar dock inte stå riktigt rätt till. Var finns alla tappra tjänare? Varför vänder mannen plötsligt kartan upp och ner för att sedan hastigt knöla ner den i ryggsäcken? Redan på det här avståndet hör man att vattensäcken kluckar ihåligt ...

Fynbomålarna är en av Danmarks mest kända och omtyckta konstnärsgrupper. Gruppen som bestod av fyra män och tre kvinnor bildades i slutet av 1800-talet och upphörde 1961. Fynbomålarna har en stark småländsk föränkring med bakgrund i utvandringens tid under senare delen av 1800-talet, då över 50 danska familjer från Fyn bosatte sig i Ljungbytrakten.

Torgny Lindgren, Ludvig Rasmusson, Mikael Kihlman, Lars Lundqvist skriver varsin essä om den grafiska tekniken.

En lysande konstnär i det småländska glasriket var Sven Palmqvist. Han började som hyttpojke och efter en ovanlig bildningsresa slutade han som en av de klassiska formgivarna på Orrefors. Med denna bok, som producerats med anledning av den nyss öppnade utställningen på Ljungbergmuseet i Ljungby, samt firandet av att Palmqvist skulle fyllt 100 år 2006, ger redaktören Lennart Rudström en rik bild av människan och konstnären genom att låta flera röster komma till tals. Läs om människan, konstnären och pionjären, som skapade ravennaglaset och fugatekniken, och som i vårt perspektiv bidragit till att ge 1950-talet dess typiska drag. Palmqvist gav form åt många servisglas, som producerades under lång tid och blev samlarobjekt. Särskilt mot slutet av sin gärning ägnade han sig också åt slipade planglas och annan offentlig utsmyckning, t.ex. den stora glasväggen i TV-huset i Stockholm.

En "artist's book", där konstnärens foton redovisas med datum och klockslag då bilden togs. The mirror/spegeln syftar på glaset i fönstren mitt över gatan. Då det blivit mörkt, speglar det inte längre betraktaren/fotografen utan låter honom se in i andra människors vardag. Konstnärens undersökande hållning är inte utan problem då den kommer i konflikt med psykologiska, etiska, sociala och juridiska konventioner och lagar. Kring sådana frågor och konstnärens uppdrag resonerar i en efterskrift fyra skribenter utifrån sina olika utgångspunkter.