Dalarnas museum – förlag

Dalmåleriet med sina kurbitsdekorationer är kanske den mest kända folkliga konstarten i Sverige. På Dalarnas museum finns en stor samling Dalmåleri och boken kan ses som en introduktuíon till museets basutställlning om Dalmåleri

I Dalarna finns en handfull medeltida Olofskyrkor. I denna bok har många pusselbitar fogats samman i ett försök att skildra den lokal Olofskulturen såväl som den omfattande vallfart som förekommit i lanskapet mot Nidaros i Norge.

På lagom avstånd från den då svavelosande gruvstaden Falun låg och ligger fortfarande ett antal gamla bergsmansgårdar. 19 olika författare tar sig an olika historisk källor, från 1600 talet och frammåt, för att beskriva verksamheten på dessa gårdar och även ett och annat stadshushåll ur ett annat perspektiv än enbart bergsmannens.

UTSTÄLLNINGEN ”KLÄDD I DALARNA” berättar om hur sockendräkterna utvecklats och varierat under olika tider, samhällets förändringar och ekonomins inverkan på lust och förmåga att anpassa sig till nya moden och importerade material. Utställningen visar också de traditionella dräkternas variation för alla livets skiften, kyrkliga högtider, vardag och fest – under äldre tid då dräkterna var i dagligt bruk. Liksom den uniformering som skett hos såväl de traditionella dräkterna som de nyskapade – när de idag endast används för speciella tillfällen. Utställningen ger en inblick i hur olika textila tekniker och material använts och införlivats i dräkterna och kan förhoppningsvis också ge inspiration till användning och eget slöjdande idag. “DRESSED IN DALARNA” IS AN EXHIBIT about folk costumes and how they have developed and changed over time. Different factors, such as changes in society, economy, fashion, and imported materials have all had an affect on folk costumes from this area. The exhibit also shows traditional folk costume variations for all aspects of life when they were used daily during earlier periods – from clothing worn during everyday chores and religious holidays to festive occasions. It also discusses the standardization that both traditional and newly created folk costumes went through when their usage became less common. Different textile production techniques and materials that have been introduced into folk costumes are shown in displays here and hopefully give inspiration for how folk costumes can be used today.

I boken avlyssnas berättelser från Dalarnas bygd och skog genom de spår människor lämnat genom sin verksamhet där. Verksamhet som berättar om historiska brukningsformer och om växter och djur som utgör minnen av svunna epokers föreställningar och näringsfång. Att bruka naturen på ett respektfullt sätt har tidigare varit en traderad kunskap som nu långsamt är på väg att glömmas. Naturen läker långsamt sina sår, så med kunskap och ett skarpt öga går det att urskilja gångna generationers bruk av naturen. Det är en skön och värdefull kunskap att upptäcka dessa spår – och det är detta denna årsbok handlar om.

På Dalarnas museum väcktes idén att utse Dalarnas sju underverk, genom att ordna en omröstning för allmänheten. Till skillnad från antikens motsvarighet var tanken att samla underverk av alla skalor och arter – inte enbart det monumentala. ”Sådant som är vackert, intressant, spännande, imponerande, charmigt eller bara konstigt i vårt landskap”, som projektbeskrivningen löd. Hundratals nomineringar strömmade in, från hela länet. Dessa skalades ner till 70 bidrag för allmänheten att rösta på. Bland dem återfinns en hel del av de platser och företeelser som vanligtvis förknippas med Dalarna – men också mer okända pärlor. Nu samlar vi merparten av bidragen i en gemensam bok, i ett försök att berätta om den mångfald som Dalarnas historia består av och om människorna som verkat här. Någon klassisk guidebok är det dock inte – vissa platser går att besöka, andra inte. Vi hoppas att genom boken förmedla kunskap om saker som varit viktiga, särpräglade, annorlunda eller intressanta i olika delar av Dalarna. Förhoppningsvis kan den inspirera till att fortsätta utforska vår hembygd och det gemensamma kulturarvet.

Här presenteras ett urval av de senaste årens arkeologiska upptäckter från olika fornlämningsmiljöer och platser i Dalarnas län. I 9000 år har vårt landskap varit en dynamisk mötesplats för människor, källa till råvaror och arena för globala kontakter - från stenålderns människor vid Oreälven till stormaktstidens bergsmän i Falun. I denna populärvetenskapliga småskrift sammanställer Dalarnas museum ett urval av de senaste årens arkeologiska undersökningar och nya vetenskapliga rön. Genom dessa artiklar får du följa med på en spännande tidsresa. Läs bland annat om historien bakom den unika, 2000 år gamla romerska bronsfigurinen som hittades i Stångtjärn, om medeltida järnsmeder i Lima och om spåren efter Dalarnas allra äldsta bronsåldersgård. Du får också veta hur kopparen från Falun ersatte rikets saknade silver, och läsa om det 18 meter långa skeppsvraket mitt i Faluns stadskärna.

Karl-Erik Forsslund har en särskild ställning som rese- och folklivsskildrare genom sitt opus vitae Med Dalälven från källorna till havet där han med text och bild gestaltar livet i socknarna runt Dalälven 1912—1925. Tyvärr gick Forsslund bort innan han hann bearbeta och publicera materialet från södra Dalarna, men det finns bevarat i Dalarnas museums arkiv i form av anteckningsböcker, fotografier och nedteckningar av musik. I denna skrift presenteras det notmaterial som återfinns i arkivet, insamlat i socknar som idag återfinns inom Borlänge, Säters, Hedemora och Avesta kommuner: Stora Tuna, Silvberg, Gustafs, Stora Skedvi, Husby, Hedemora, Garpenberg, By, Folkärna och Grytnäs. Nedteckningarna presenteras i sin originalform, alltså så som de ser ut i Forsslunds material. Låtarna är kommenterade och presenterade i sitt sockensammanhang med tillhörande anekdoter och personinformation. Skriften uppmuntrar till nytolkningar och levandegörande av den musik som en gång klingade, och ännu klingar, runt södra Dalälven.

I denna bok presenteras fotokonsten och dess utövare i Dalarna med både definitioner och perspektiv. Vi får följa landskapets fotografer, födda eller verksamma i länet, genom deras yrkesverksamhet i korta eller långa redogörelser; deras introduktion i yrket, kontakter, framgångar, motgångar, familjeband och influenser under perioden 1840-1940. Många märkliga trådar nystas upp då ett nytt yrke introduceras. I Dalarnas museum finns en stor bildsamling; fotografier, negativ och glasplåtar. Det är material från 1840-talet och fram till vår tid. Christer Bergin, före detta fotoantikvarie vid Dalarnas museum redovisar i boken all den omfattande kunskap han besitter och som han har förvärvat under mer än 30 års arbete vid museet. Han om någon känner Dalarnas fotografer och deras efterlämnade bildskatter.

Dalarnas museums samling är resultatet av mer än 150 års samlande. För några år sedan flyttades hela samlingen till ett nytt magasin utanför Falun. Arbetet med samlingsflytten blev också ett arbete med att genomlysa och återupptäcka samlingen. Det blev uppenbart att samlingen inte enbart belyser historien om Dalarna utan även rymmer berättelser om hur och varför man samlat på Dalarna. I boken Samla på Dalarna riktas ljuset mot samlandets historia i Dalarna. Vilka perspektiv har styrt samlandet och hur har det förändrats sedan slutet av 1800-talet? Vad har man samlat på och vad har inte samlats in?

En skog av kunskap handlar om Dalarnas skogar förr och nu. Följ med oss och utforska skogen genom en mångfald av berättelser och perspektiv. Här ryms allt från flora och fauna till ägandeskap, naturvård och kulturvård, skogsbunden tradition och inspiration, ting av trä och mycket mer.

Hur ser dalmåleri ut? Det folkliga måleriet från Rättvik och Leksand med sin blomsterprakt och bibelmättade bildvärld är väl känt. Vid sidan av detta måleri fanns det mycket annat, från andra delar av Dalarna. Inte minst fanns skråmålarna, de mästare och gesäller som verkade i Falun, Hedemora och Säter fram till skråväsendets avskaffande1864. Dessa stadsbaserade målare har satt spår i kyrkor, på gårdar och bruksherrgårdar liksom på föremål i form av bord, byråer, kaffekannor och mycket annat. Flera av de målarna presenteras här för första gången. Särskilt Faluns många och flitiga målare är viktiga för att förstå det historiska måleriet i Dalarna. Städernas och landsbygdens målerikulturer kan inte förstås utan varandra. Skrå- och landsbygdsmålare hade olika utbildningar men överlappade på flera sätt och utgör båda olika delar av dalmåleriets rika och brokiga historia under de senaste århundradena.

Hur och var levde vikingarna i Dalarna? Går det ens att tala om en vikingatid i den delen av landet? I den här skriften besvaras dessa frågor när vi följer de arkeologiska spåren efter de vikingatida människornas liv och död i Dalarna. Lämningar från vikingatid finns nämligen både i landskapet och i magasinen på Dalarnas museum. I texten besöks vikingatida gravar på Sollerön i norra Siljan men också lämningar av järnframställning och älgjakt i skogslandskapet. Dalarnas vikingatid är varierad och ser olika ut beroende på var i länet den återfinns. I skriften presenteras också ett urval av föremål från vikingatiden som finns på Dalarnas museum.

Boken skildrar i åtta uppsatser lika många skattfynd i både ädelt och oädelt material

I 28 uppsatser skildrar 24 författare bemärkta kvinnor med anknytning till Dalarna. Från saligförklarde Moder Elisabeth Hesselblad till populärsångerskan Lily Berglund.

Dalarnas museums serie av småskrifter nr: 102 I Dalarna finns en stor mängd stickade mössor, ofta unika för varje socken. Många av dessa är moderna men har en äldre hisoria. Denna småskrift väver samman stickningstraditioner med samhällsförändringar och visar hur en mössa kan bli en symbol för både historien och dess förnyelse. Mössorna som en gång i tiden importerades från Norge och andra europeiska länder fick på 1900-talet nytt liv genom kvinnor som skapade lokala varianter som en markör för identitet och tillhörighet. I skriften finns ett register med text och bild på sockenmössor från Aspeboda till Älvdalen där kvinnorna som skapade dessa under 1900-talet får berätta sin historia. Deras mössor, från traditionella mönster till nyskapade varianter, har blivit en del av både dåtidens och nutidens kulturarv och ett uttryck för deras engagemang, kreativitet och strävan att bevara och förnya traditioner.

Dalarnas Hembygdsförbund bildades år 1915 och de etthundra åren firas bland annat med att landskapets hembygdsföreningar bidrar med berättelser från sina bygder. Berättelserna i Dalarna 2015 skildrar människoöden, emigration, oknytt, kloka gubbar och gummor, kyrkklockor och Selma Lagerlöf. Boken inleds med landsantikvariens betraktelser från de tjugo år han har tjänstgjort som chef för Dalarnas museum och som hembygdsförbundets ständige sekreterare.

Det här är den första ordentliga studie som genomförts om den judiska minoritetens historiska närvaro i Dalarna. På Stigaregatan 7 i Falun finns spåren av en davidsstjärna infälld i trottoaren med bokstäverna “HMF”. Dessa står för “Herman Münnich Falun” och trottoardekorationen beställdes av just honom, en av Faluns större arbetsgivare genom sin syfabrik och kortvaruhandel, som bedrevs från de som idag kallas Münnichska palatset”, den byggnad som upptar hela kvarteret och framför vilken davidsstjärnan är infälld. Om spår som dessa handlar denna undersökning, som fokuserar på judisk historisk närvaro i Dalarna från 1700-tal till 1930-talet.

Om den svenska demokratins framväxt, om kvinnokamp ävensom Gustav Vasas historia i olika former av sanning och sägen kan vi läsa i denna årsbok, som ägnar sig åt jubileer vilka ger perspektiv och olika sätt att se och tolka vår historia. Kanske är det firandet av en händelse som ger oss ett historiskt perspektiv på vår tillvaro? Ett av årets jubileum är kvinnans rösträtt, eller rättare den lika och allmänna rösträtten, som också handlade om kvinnors likställdhet med männen. När vi går riktigt långt tillbaka i historien för att högtidlighålla vad som tilldragit sig, kan händelser bli till en egen särskild berättelse som genom sekler broderats ut, fått passande tillägg och traderats till att ta form av en sägen. Händelsen berättar kanske inte ens om något som verkligen inträffat. Just så är det med Gustav Vasas äventyr i Dalarna på 1520-talet. Händelser, verkliga eller uppdiktade, kom att leva upp runt förra sekelskiftet och befästas genom minnesstenar och firanden. På så sätt lever historien, sägnen eller anekdoten vidare. Vi lyssnar och förundras.

Christopher Polhem (1661-1751)

Årsboken Dalarna 2019 är en antologi med flertalet artiklar som presenterar fäbodkulturen med nya rön kring dess historiska och samtida kontext, författade av framstående forskare inom musiketnologi, agrarvetenskap, arkeologi, folkloreism och etnologi. Antologin innehåller också artiklar som är skrivna ur ett praktiskt perspektiv, där fäbodbrukare, pedagoger och musiker berättar om livet i fäbodväsendets och vallmusikens tjänst. Här finns också en unik översikt med berättelser om, och nedteckningar av, lockrop som används idag på Dalarnas fäbodvallar.

En skrift som på ett lättsamt sätt introducerar läsaren till Dalarnas alkoholhistoia från dåtid till nutid. Med avstamp i allmogens dryckesvanor, via 1800-talets mullrande ångbryggerier in i 1900-talets stora fabriker landar den i 2000-talets mikrobryggerier och destillerier. Här återfinns även mängder av spännande föremål och anekdoter som berikar bilden av dryckeslandskapet Dalarna. Det var till exempel i Dalarna som familjen Spendrup lade grunden till vad som idag är landets största bryggeri.

Bland de museer som berörs finns Stora Kopparbergs museum i Falun, Zornsamlingarna i Mora, Carl Larsson-gården i Sundborn, Husbyringen, Ekomuseum Bergslagen och framtidsmuseet i Borlänge.

Carl Johan Malmling (1862 - 1947) var en av pionjärerna i svenskt dragspelsbygge.

Arbete inom produktion, transport, service och omsorg är grunden för samhällets existens. Ändå är arbetarna sällan synliga i kulturlivet och arbetarkonst står inte högt i kurs. Nutidens konstnärer är inte längre intresserade av att skildra arbetare eller arbetsmiljöer sägs det. Inget kan vara mer felaktigt, vilket denna bok är ett bevis för. Med presentation i ord och bild av arbetarkonstnären Johan Ahlbäck (1895–1973) och de tjugoen konstnärer som mottagit Ahlbäckpriset fyller boken en kunskapslucka och bidrar till definitionen av arbetarkonst idag. Boken kan med fördel användas som material i studiecirklar och som inspiration till fortsatta skildringar av arbetslivets villkor och processer. Under drygt 20 år har Ahlbäckstiftelsen verkat för att lyfta fram arbetarkonst och arbetarkultur. Det finns inget annat konstnärspris i Sverige som uppmuntrar konstnärerna att synliggöra arbetets villkor. Författaren Fred Andersson, docent vid Åbo universitet, har länge intresserat sig för arbetarkonst och följt Ahlbäckstiftelsens verksamhet under många år. Boken är formgiven av Ann Olander på Dalarnas museum.

I 11 artiklar av lika många författare skildras Karl-Erik Forsslund (1870-1941) Forsslund blev en av den svenska hembygdsrörelsens pionjärer men grunden i han gärning var författarskapet.

Dalarna blir alltmer en region präglad av etnisk mångfald. Boken vill utgöra en plattform för det framtida arbetet med mångkulturfrågor i Dalarna.

I boken skildras 11 spelmän från Dalarna i lika många uppsatser.

I 18 uppsatser skildras olika människor, verksamheter och föreningar under 1900-talet. Boken är ett resultat av projektet: skriv din verksamhets historia.