Karlfeldtsamfundet – förlag

Erik Axel Karlfeldts diktning tilldelades Nobelpriset i litteratur 1931. Ord ur hans dikter lever i vår tids samtal och texter, ibland utan att alla känner källan: Intet är som väntans tider. Den vår de svaga kall höst. Talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin... I den här boken talar Karlfeldt själv genom sina dikter. Han är klangfullt ackompanjerad av foton som också de rymmer poesi. Artiklar ger inblick i Karlfeldts liv från barnaåren på bondgård i Dalarna till framgångarna som författare och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Bilder från Karlfeldts egen tid samspelar med foton från miljöer som för alltid är förknippade med honom, inte minst hans prunkande trädgård i Sjugare by

93, ix sidor

Jubileumsåret 2014 arrangerade Karlfeldtsamfundet ett symposium, Karlfeldt & Co – den förlorande generationen?, på ­Sigtunastiftelsen. Det blev till en stark manifestation av engagerade och kulturmedvetna deltagare från olika delar av den litterära offentligheten och från många litterära sällskap. Samfundets skriftkommitté har samlat föredrag och diskussionsinlägg till årsboken för 2016, med samma titel som symposiet, Karlfeldt & Co – den förlorande generationen? Boken beskriver hur framför allt 90-talisterna, men även senare diktargrupperingar, hanteras i dagens media-, multi- och masskultursamhälle, bland annat i läroplaner för grundskola och gymnasium, i folkbiblioteken och vid universiteten. De ibland skrämmande inblickarna i dessa världar ges av Anna Nordlund, Maria Ulfgard, Gunnel Furuland, Stina Otterberg och Eva Haettner Aurelius. Men även positiva röster, ungdomliga och poetiska, kommer till tals liksom uppmuntrande tillrop från representanter för litterära sällskap.

Erik Axel Karlfeldt är en av våra mest folkkära lyriker. Hans dikter är älskade och lästa. Karlfeldts diktning är en del av det svenska kulturarvet. Karlfeldt tillhörde en bondesläkt, levde nära naturen och upplevde starkt det svenska odlingsåret och de olika årstidernas stämningar. En av hans inspirationskällor var den gamla svenska bondepraktikan. Låt klinga våra dagar är en kalender uppbyggd kring Karlfeldts dikter, så valda att de sammantaget ger en vältalig och nyanserad bild av ett årsvarv i nordisk miljö. Kalendern kan användas vilket år som helst. I anslutning till varje datum finns skrivrader för egna noteringar och uppgifter om namnsdagar, helgdagar och övriga högtider som är bundna till datum. Boken innehåller också en kort presentation av Erik Axel Karlfeldt samt dikt- och namnsdagsregister. Låt klinga våra dagar är illustrerad av Gunnar Brusewitz. Denna volym är en nyutgivning av den ursprungliga boken, som utgavs 1994. Förutom den tidigare boken i faksimiltryck finns nu även en inledande essä av litteraturvetaren Daniel Möller och efterord av Lars Falk, en av de ursprungliga redaktörerna.

Karlfeldts vilda flora är en rikt illustrerad bok med fokus på Erik Axel Karlfeldts förhållande till de vilda växterna. Vi följer skalden i en blommande diktvärld genom biotoper och årstider under kunnig ledning av botanikern Bengt Jonsell. Vi vandrar i Dalarna och i Roslagen, på fjället och på Öland, över åkrar och ängar, lundar och hagar, till vatten, myrar och skog. Pedagogiska beskrivningar av växterna blandas med många Karlfeldtcitat och dikter. Foton av Jan Thomas Johansson och Mats Wilhelm och en inledning av Fredrik Sjöberg.

Innehållsförteckning: Sida 9 Christer Åsberg: Många materiers man TILL JÖRAN 13 Carl Fehrman: Strödda minnesbilder 19 Carin von Sydow: En blomning i hjärtat som varat så sent KRING KARLFELDT 27 Sven Björkman: Dalkarlen och fransosen - Erik Axel Karlfeldt möter Anatole France 41 Anders Burius: "Något trög" - Karlfeldt blir litterär ämbetsman 52 Lars Falk: Lärde män på latin A.E. Hausman och E. A. Karlfeldt 69 Ingegerd Fries: Jag vill ut ur kvalmet Ett tema och två diktarfränder 77 Gunnar D Hansson: Karlfeldts himmelsfärd 88 Staffan Klintborg: Karlfeldt goes west Tankar kring en amerikansk antologi 96 Lars-Erik Linnarsson: Torsten Fogelqvist - "kulturprost" och Karlfeldtbiograf 104 Anders Palm: Höstpsalmisten och vårpsalmisten - vänner emellan 114 Johan Stenström: Erik Axel Karlfeldt - en diktare för 2000-talet Utgivningen av Samlade dikter 121 Jenny Westerström: Karlfeldts tid var inte förbi 131 Rolf Yrlid: Du dansar bleka ungdom Några anteckningar om Karlfeldt och jazzen 143 Christer Åsberg: Finn fel hos Karlfeldt OM KARFELDTS SAMTIDA 159 Anders Cullhed: "skrift, som guldslingor smycka" Oscar Levertin: Pallor Amantium 166 Åke Lilliestam: En filosof på Brunnsvik 174 Hans Lund: Rött och vitt Ett färgtema i Edith Södergrans dikt Den speglande brunnen 186 Ingrid Nettervik: Vilhelm Mobergs romaner om Adolf i Ulvaskog Ett antikt ödesdrama och ett dokument över en svunnen tid 195 Per Rydén: Föregångarens eftermäle: Om Carl David af Wirsén 211 Christina Sjöblad: Falkens blick Om en novell av Per Hallström 218 Elisabeth Stenborg: Helena Nybloms Uppsala 228 Erik Zillén: Den bortvända Bellona Om Fröding och kriget KARLFELDTS OMVÄRLD 239 Peter Luthersson: Sjöfartskildringarnas århundrade. Broderi kring en anekdot från Karlfeldts tid 248 George C. Schoolfield: Rilke as a Reviewer of Nordic Literature 260 Olle Wingborg: Som resenär i Dalalitteraturen - från Folkare härad till Bergsängs backar

ORATION TILL SKALDER OCH KUMPANER är ett av de prosastycken Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) skrev under sina sista år. Efter den monumentala diktsamlingen Hösthorn, 1927, var Karlfeldt beredd att pröva nya vägar. Han förberedde en essä- och tankebok, Fridolins husapotek. Några sena dikter visar att även hans poesi var på väg att förnyas. Men Karlfeldt avled våren 1931 och det finns bara ansatser och brottstycken kvar. Hans diktning tilldelades Nobelpriset samma år. Sommaren 1930, då orationen skrevs, ventilerade Karlfeldt sina tankar om poesi, samhälle och tidens idéer i en intervju med en ung dansk journalist, Carl Henrik Clemmensen. Intervjun återges här tillsammans med några notiser om Clemmensens senare öde med förvecklingar in i vår egen tid. Redaktören Christer Åsberg ger också en presentation av Karlfeldts oration.

Christer Åsberg var Karlfeldtsamfundets ordförande 2001-2008. Under den tiden men också före och efter har han behandlat Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) och hans diktning i en rad föredrag och uppsatser. Han har gett nya infallsvinklar på skaldskapet och inspirerat till fortsatt och fördjupad läsning. Ett urval av hans texter har samlats i En vän i vind och skymning. - För sina insatser inom Karlfeldtforskningen erhöll Christer Åsberg Karlfeldtpriset 2018.

The poetry of Erik Axel Karlfeldt was awarded the Nobel Prize in Literature in 1931. Words from his poems live on in the conversations and texts of our time, sometimes without everyone knowing the source. In this book, Karlfeldt himself speaks through his poems, accompanied by beautiful photographs. The texts in the book give insight into Karlfeldt's life from his childhood on a farm in Dalarna to his success as a writer and secretary at the Swedish Academy. Images from Karlfeldt's own time interplay with photos from environments that are forever associated with him, not least his well-known garden in Sjugare.

Detta är en nyutgåva av en åttio år gammal studie som bevarat sin aktualitet. Den unge poeten Olof Lagercrantz skrev 1938 en bok om Erik Axel Karlfeldt, Jungfrun och demonerna, illustrerad av Bertil Bull Hedlund. Den utgick från en trebetygsuppsats i litteraturhistoria, som han just färdigställt vid Stockholms högskola. Karlfeldt, död sedan sju år, var vid den här tiden ett något stelnat nationalmonument, inte bara genom sin nobelprisbelönade diktning utan också genom sin offentliga verksamhet som akademisekreterare och talare, en sinnebild för trygg och helgjuten svensk manlighet. I Lagercrantz’ tappning förvandlas han i sju kapitel med olika teman till en ungdomlig diktarkollega som på ett levande språk vill tyda vindarnas viskningar och rop och pejla själarnas dunkla djup, ständigt prövande de rätta orden och rytmerna för naturens hemligheter och kärlekens och drifternas förirringar. Karlfeldtstudien var den första i en lång rad liknande suggestiva tolkningar av Lagercrantz’ litterära valfrändskaper och följeslagare, ofta med inslag av självporträtt: Dante och Strindberg, Proust och Ekelöf, James Joyce och Joseph Conrad, och många fler. Lagercrantz’ studie uppskattades inte bara av yngre läsare utan också av äldre Karlfeldtforskare. Torsten Fogelqvist kallar i sin stora Karlfeldt­biografi (1940) hans analyser ”träffande” och ”fruktbärande” och lyfter särskilt fram hans ”sinnrika” kapitel om Karlfeldt som ”vindens diktare”. Och i en recension i Vestmanlands Läns Tidning – en av ett 40-tal recensioner som ägnades boken – sammanfattade Emil Liedgren sitt positiva intryck: ”Måtte den vackra boken finna många uppmärksamma läsare och föra yngre släktled djupare in i Karlfeldts diktning.” Det är en förhoppning som kan knytas även till nyutgåvan. Än i dag kan Lagercrantz’ Karlfeldtstudie stimulera till en aktiv och aktualiserande läsning av skaldens diktning. God hjälp på traven får vi ­genom att nyutgåvan kompletteras med för- och efterord av två nutida litteraturvetare och kritiker, Stina Otterberg och Arne Melberg. Stina disputerade 2010 på en avhandling om Olof Lagercrantz’ kritik, Klädd i sitt språk, och skrev 2014 en studie av Karlfeldts dikt ”Sub luna”, Älska, dricka, sjunga, leva, dö (Karlfeldtsamfundets skriftserie nr 46). Hon ingår numera i Karlfeldtsamfundets styrelse. Arne skrev under sin tid som professor i allmän litteraturvetenskap i Oslo flera verk om ­essäer, lyrik och läsning och utgav 2017 en studie av Lagercrantz’ författarmonografier, Läsaren ­Lagercrantz. Karlfeldtsamfundet ger ut boken som faksimilutgåva. Det exemplar som använts som underlag för nyutgåvan hade av författaren och illustratören dedicerats till det blivande samfundets förste ordförande Anders Yngve Pers. Dedikationen återges i faksimilet – en hälsning på åtta decenniers håll till dagens Karlfeldtläsare.

Detta är berättelsen om uppbyggnaden av, vården av och visningen av Karlfeldtgården Sångs i Sjugare, den gård i Leksandstrakten skalden Erik Axel Karlfeldt byggde upp och anlade på 1920-talet i samarbete med Gustaf Ankarcrona och Ester Claesson, Sveriges första kvinnliga trädgårdsarkitekt. Efter Erik Axel Karlfeldts död 1931 kom ansvaret för gården att vila på hustrun Gerda och familjen fram till 1992, då gården övergick i Gunbritt och Bo Berggrens ägo. Trädgården, som vårdats enligt ritningarna från 1920-talet, har visats för besökare alltsedan 1940-talet.