SLU / Nationella Genbanken – förlag

I gamla trädgårdar kan man hitta köksväxter från förr. Arveväxter som varsamt gått från hand till hand, generation efter generation eller överlevare som utan någon omsorg fått klara sig på egen hand. Även om köksträdgården oftast förknippas med frösådda ettåriga växter så finns även de som förökas vegetativt. Det är om dessa växter som boken handlar. Här presenteras resultatet av den landsomfattande inventering av vegetativt förökade köksväxter som fick namnet Sparrisuppropet. Den genomfördes inom Programmet för odlad mångfald, Pom, under åren 2007 till 2010. Sparrisuppropets växter är en brokig samling växtslag som vi har delat in i krydd- och medicinalväxter, köksväxter och lökar. En praktisk indelning som över tid och rum inte har varit eller är definitivt. Växterna har över seklerna ofta växlat både användningsområde och plats i trädgården. De enskilda sorterna som finns presenterade i boken är utvalda för att de är unika och bevarandevärda. Var och en är ett stycke kulturhistoria, men också en värdefull genetisk resurs. De bevaras i odling i den Nationella genbanken på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Vi som har arbetat inom Sparrisuppropet och skrivit boken är Erik de Vahl som är trädgårdsingenjör och Else-Marie K. Strese som är biolog och agrarhistoriker.

I början av 2000-talet samlades många lokalsorter av baljväxter och köksväxter in och dokumenterades i Fröuppropet inom Programmet för odlad mångfald, Pom. De presenterades i boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna: om Fröuppropets kulturarv som kom ut 2013. I denna uppdaterade upplaga beskrivs Fröuppropets sorter plus ytterligare hundra lokalsorter som återfunnits och bevaras på NordGen, genbanken för fröförökade grödor. Klint Karin i Delsbo och Kurt Jönsson i Tofta är två av de många personer som odlat och bevarat lokalsorter av köksväxter. Lokalsorter är växtsorter som bevarats inom en familj, släkt eller bygd och som har en historia. Berättelserna om sorterna är därför också en historisk beskrivning av tidigare odlingar och människorna bakom odlingarna. I ett vidare perspektiv berättar sorterna även om en del av trädgårdsodlingens kulturhistoria i Sverige. Vi kommer här nära husbehovsodlingen, den som bedrevs på torpen och i lantbruken, men också i städernas villaområden. Oftast var det kvinnor som odlade, men ibland även män. Här och var skymtar också 1900-talets handelsträdgårdar förbi. Denna bok hyllar alla de odlare som varit så villiga att genom årens lopp både bevara och dela med sig av sina fröer och berättelser. Författare är Matti Wiking Leino, agronom och kulturväxtforskare vid Stockholms universitet, Lena Nygårds, kulturvetare och projektledare för Fröuppropet samt Agneta Börjeson, agronom och ansvarig för fröförökade grödor inom Pom.

I många hem fi­nns krukväxter som vårdas ömt och som förs vidare från generation till generation. Krukväxtuppropet sökte 2009-2010 efter rumsväxter vars odlingshistoria kunde följas till före 1960. Uppropet var det sista av åtta som initierats av Programmet för odlad mångfald, Pom, Sveriges Lantbruks universitet i Alnarp. Gensvaret blev stort och 250 krukväxter, däribland 44 pelargoner, har valts ut att ingå i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter. Pelargoner i Nationella genbanken – fönsterträd med kulturarv presenterar de pelargoner som i genbanken bevaras för framtiden. Med brev, berättelser och foton får du ta del av deras historik och du kan även läsa om personerna som en gång i tiden odlade dem. Du får också veta hur de som nu har donerat pelargonerna tagit hand om sina klenoder. Presentationen kompletteras med en utförlig sortbeskrivning. Ett urval pelargoner som också hör till vårt gröna kulturarv får ett eget kapitel. Boken innehåller även en kortfattad översikt av släktet Pelargonium och av pelargonens europeiska historia från 1600-talet fram till sekelskiftet 1900. Om författarna: Karin Persson är hortonom, agronomie doktor och var projektledare för Krukväxtuppropet, där hon har arbetet med den utåtriktade verksamheten, forskningen och odlingen av krukväxterna. Karin har arbetat inom Pom sedan 2001 och är idag genbankskurator för krukväxterna samt prydnadslökarna och knölarna i Nationella genbanken. Anita Ireholm är växtodlingsagronom med ett stort intresse för såväl odlade som vilda växter och har varit engagerad inom flera av Poms upprop. Hon deltog i uppstarten av Krukväxtuppropet och har sedan bland annat kompletterat dokumentationen om de insamlade växterna.

Här porträtteras de sorter av jordgubbar, smultron och smulgubbar som bevaras i Nationella genbanken. Bland dessa finns sorter framtagna av svensk växtförädling, inventeringsfynd och utländska sorter med svensk odlingstradition. Varje sort beskrivs med sin historia och sina sortegenskaper. Boken ger också ett historiskt perspektiv på svensk växtförädling och odling. På senare år har spridningen av nya sorter gått snabbt och de äldre är idag ett skört kulturarv som är väl värt att bevara. Bland bokens 35 sortporträtt finns kända favoriter som 'Senga Sengana' men även genbanksrariteter som 'Julia', 'Gustaf' och 'Amanda'. Om författaren: Inger Hjalmarsson är hortonom med mångårig erfarenhet av arbete med vårt pomologiska arv av frukt- och bärsorter. Inger har under senare år arbetat som genbankskurator vid Nationella genbanken i Alnarp.

Humlen var det första växtslag som 2012 efter mångårig forskning planterades i den svenska nationella genbanken på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Under flera år har ett stort antal humleplantor observerats och analyserats innan ett slutgiltigt urval gjordes. Det är dessa utvalda humlekloner som presenteras i boken. Det är en historisk berättelse över växten i Sverige men främst en skildring av de enskilda klonerna. För varje sort presenteras humleodlingens kontinuitet på fyndplatsen som kan vara flerhundraårig. De biologiska egenskaperna, resultaten av de kemiska analyserna av humlekotten och de genetiska populationsstudierna finns redovisade för de flesta klonerna. Else-Marie K. Strese är genetiker och agrarhistoriker. Hon är projektledare för Sparrisuppropet inom Programmet för odlad mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet och intendent vid Nordiska museet.

Som en del av Programmet för odlad mångfalds Träd- och buskupprop påbörjade Rune Bengtsson och PerOla Fritzon 2008 ett arbete med att kartlägga, samla in och utvärdera äldre exemplar av popplar. Efter många års provodling i fält redovisar nu PerOla resultatet av arbetet. I denna publikation presenteras 46 popplar med bilder på ursprungsträden, som i många fall nu är fällda. PerOla Fritzon arbetade innan pensionen som parkansvarig i Stockholms innerstad. Med yrkeserfarenheter från Tyskland och trädgårdsutbildning från Söråker i Medelpad och skånska Alnarp kom han sedan att arbeta 30 år i stadsträdens tjänst i Stockholm. Genom ett gemensamt intresse för parklindar kom han i kontakt med Rune Bengtsson vid SLU Alnarp och Programmet för odlad mångfalds inventeringar. För sitt arbete med att bevara vårt Gröna kulturarv tilldelades PerOla Fritzon utmärkelsen Guldärtan vid Nationella genbankens invigning i Alnarp 2016.

I många äldre trädgårdar kan man fortfarande återfinna en del av de tusentals rossorter som introducerats i Sverige under framför allt 1800- och 1900-talen, i några fall långt tidigare. Det är rosor som odlats, älskats och gått i arv i generationer. I dag är de här vackra, väldoftande och tåliga rosorna en del av vårt gemensamma gröna kulturarv. Under 2004–2010 genomförde Programmet för odlad mångfald, Pom, en landsomfattande inventering under namnet Rosuppropet. Drygt 100 rosinventerare sökte upp och dokumenterade rosor och roshistorier över hela landet. Särskilt intressanta rosor samlades in och efter mångårig provodling och utvärdering valdes 331 ut för att bevaras i Nationella genbanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Rosorna är, tillsammans med genbankens alla övriga växtslag, en växtgenetisk och kulturhistorisk resurs för trädgårdar i vår tid och i framtiden. I den här boken presenteras 274 av genbankens rossorter ingående med sort- och gruppbeskrivningar, ett omfattande bildmaterial och med fascinerande historier om människorna som odlade dem. 169 av rosorna beskrivs här för allra första gången. I boken ges också en detaljerad bild av inventeringsarbetet och en historisk bakgrund till hur rosor introducerades, odlades och fick en framträdande roll i parker och trädgårdar. Det här är inte bara ett lexikon över det svenska roskulturarvet, det är också en hyllning till alla dem som odlat och bevarat gamla rosor! Boken är unik med sitt breda tvärvetenskapliga innehåll. Den kombinerar, som ingen annan rosbok tidigare gjort, ny kunskap från ämnena botanik, hortikultur, genetik och svensk kulturhistoria. Om författarna: Lars-Åke Gustavsson är en välkänd rosexpert och rosboksförfattare som har varit Rosuppropets projektledare sedan starten. I projektet har han särskilt arbetat med vetenskapliga frågor kring rosornas klassificering, släktskap, morfologi och historik. Henrik Morin var Rosuppropets biträdande projektledare och arbetade särskilt med rosuppropets publika aktiviteter och fältinventeringar. Han har också medverkat vid anläggningen av Nationella genbanken och etableringen av lokala klonarkiv.