Teckningskonst

Stig Claesson är både europé och ursvensk. Han var tidig med att berätta om landsbygdens avfolkning och att naturen och dess invånare var något vi borde värna och inte hänsynslöst skövla. I romaner som ”Bönder”, ”Västgötalagret” och ”Vem älskar Yngve Frej” började han skriva fram en historia om Sverige och dess folk som skulle följas av ett stort antal böcker där huvudtemat är landsbygdens förhållande till staden och vice versa.

”Vem älskar Slas?” är den första biografin över Stig Claesson. Han producerade 84 böcker, läste sagor i radio och tv, illustrerade ett hundratal böcker till andra författare samt gjorde tusentals teckningar, målningar och collage.

Boken börjar med grunderna att välja motiv, att göra skisser och att arbeta med färg och fortsätter sedan med tydliga och detaljerade steg-för-steg-anvisningar för att måla i akvarell, akryl och olja.

Genom hela boken får du tips och råd från erfarna konstnärer, och med bokens hjälp skaffar du dig de färdigheter och det självförtroende du behöver för att utvecklas som konstnär och skapa din egen stil. Uppdaterad upplaga.

Jesper Waldersten utforskar nu nya områden. Med kameran i ena handen och pennan i den andra skapar han bilder som dryper av svart humor. Fotografier, pennor, penslar, skrivmaskiner, vatten, saxar och stenar – aldrig har väl ordet blandteknik fått en så överraskande innebörd. Han vrider ur orden, knölar till motiven, ser nya linjer och binder samman delar på de mest oväntade sätt. Skruvat? Ibland. Roligt? Ofta. Genialt? Alltid!

I samband med en stor separatutställning på Fotografiska i Stockholm gav Jesper Waldersten också ut denna numrerade box med 30 särskilt utvalda verk, återgivna i A3-format. Från att ha varit en av landets mest populära illustratörer är Jesper Waldersten i dag en av våra mest egensinniga och hyllade bildkonstnärer. Han har skrivit ett tiotal böcker och haft en lång rad utställningar.

Vad är mod för Jesper Waldersten?

”Allt det här handlar om mod. Att släppa på kontrollen, söka i svarta gömmor, blotta, vara transparent inför alla. Stå där naken med de värdelösa idéerna. Med det brinnande hoppet, lusten att inte låta bli. Att stå för misslyckandet. Rak i kropp och skarp i siktet. Att sedan få kritik, att skäras i små bitar om man har otur. Det är väl mod? Att våga gå nya vägar, gå först, trampa upp stigar istället för att gå på säker men lerig mark. Att våga säga nej och att orka säga ja! Mod är livet. Mod är allt det vackra. Mod är alla misslyckanden i en liten guldask insydd i fickan. Misslyckanden och motstånd. Det finns såklart en nyfikenhet också. Vem möter jag med blicken om jag vänder på den där stenen, går in i den grottan? Vad blir resultatet om jag tänder eld på tanken? Var hamnar min penna om jag byter hand? Vad händer med horisonten om jag kommer för nära?”

Att teckna sitt jag innebär att i både ord och bild ge sin föreställning av de egna erfarenheterna. Blicken tillbaka och minnet bearbetar händelser, förtydligar och framhäver dem. Nina Ernsts studie undersöker svenska grafiska självbiografier publicerade 1998–2016, med referenser till internationella motsvarigheter.

Hon sätter framväxten av en självbiografisk genre i samband med seriemediets historiska utveckling och dess förändrade kulturella status. Ernst utforskar de särskilda berättarstrategier som serieskapare använder i gestaltningen av jaget. Därtill analyserar hon självbiografiskt serieskapande från tre olika positioner i verk av Mats Jonsson, Malin Biller och Simon Gärdenfors.

 Barbro Ingvaldssons bok "Stockholm på krita" med teckningar från Stockholm under 100 år har rönt stort intresse och sporrat Barbro att fortsätta sin gärning att med block och krita ge oss en inblick i Stockholmarnas vardagsliv i helg och söcken. I denna uppföljande bok har Barbro fördjupat sig i invånarnas leverne och arbete på gator och torg, i parker och på bakgårdar under alla årstider.

Kåsören Ove Säverman har även denna gång skrivit initierade texter som på ett sakligt men ändå humoristiskt sätt givit en extra dimension till Barbros bilder. 

Tecknare och glaskonstnär

Lisa Bauer (1920-2003) livnärde sig på teckning, sina illustrationer, sin förmåga att omsätta form, färg och volym på det tvådimensionella pappret. Hon blev sällsynt skicklig på att återge växter av alla slag på ett alldeles eget lekfullt och konstnärligt sätt. Det sprakar om teckningar och akvarellmålningar. 

Lisa Bauers konstnärskap förde henne in på olika banor. Hon var aldrig fast anställd, utan frilansarbetande. Hon hjälpte arkitekter att visualisera deras projekt i stora perspektivritningar långt innan datorer fanns. Uppdragen gjorde henne synlig både inom växt-och kulturkretsar, vilket ledde till lite udda uppdrag, som till några mönster för gardiner och möbeltyger. Den stora insatsen blev emellertid när hennes känsliga teckningar översattes av glasgravörerna på Kosta glasbruk under framförallt 1970-1980 talen och i samarbetet med formgivaren Sigurd Persson. Hennes sista stora glasarbete var Mariafönstren i korgången i Linköpings domkyrka invigt 1998.

___

"Boken är en guldgruva och illustrerad med ett otroligt spännande och omfattande bildmaterial. Här ges definitioner, sågningar och utvecklingstrender, djupdykningar i enskilda tecknares liv och insikter i de mest skilda ämnen"... Birgitta Wistrand, Parnass Nr1:2023