Visar resultat för..."Livet Gröna"

Intresset för självhushållning bara växer. I spåren av pandemi och med stigande mat- och elpriser, livsmedelskris och klimathot blir vi allt fler som längtar efter ett enklare liv på landet.

Denna reviderade utgåva innehåller 130 sätt att bli mer självhushållande och visar hur man kan ta tillvara det som naturligt finns omkring en. Boken är uppdaterad med nya regler och rön, samt en stor andel recept och självhushållning vad gäller maten. Hur du tar hand om grönsaksskörden, gör egen ost och fil, odlar spannmål eller blir självförsörjande på hasselnötter och honung. Niklas Kämpargård lär ut huskurer och kompostering, växelbruk och fårskötsel. Hur man klarar sin elförsörjning, hamlar träd och vattnar snålt.

Den här boken riktar sig både till dig som vill inspireras till att leva ett grönare liv och till dig som redan tagit steget mot att bli en fullfjädrad självhushållare. Hållbarhet, självhushållning och krismedvetande i ett.

Det går en grön våg genom Sverige. Allt fler odlar sin trädgård, sina grönsaker och sin längtan efter ett mer jordnära och meningsfullt liv. Att skapa något själv i en värld där allt finns att köpa färdigt.

På 70-talet kom John Seymours klassiska bok Självhushållning. Det var med den i handen som Gustav och Marie Mandelmann började sitt liv som självhushållare och lärde sig hur man plöjer en åker, plockar en kyckling och bygger en gärdesgård. Nu driver de gården Djupadal på Österlen - småskaligt och ekologiskt. De odlar säd, grönsaker, frukt och blommor, de håller kor, får, grisar, ankor, gäss och höns och de driver ett gårdscafé. Allt som är möjligt producerar de själva eller tager vad de haver på gården eller runtomkring.

Självhushållning på Djupadal är en handbok för alla som drömmer om att odla och ha djur, som kanske redan har en gård eller bara lockas av ett liv bortom storskaligheten. Det är på samma gång en personlig betraktelse och en användbar och faktaspäckad bok - baserad på egna kunskaper och erfarenheter - om allt som finns att göra på en liten gård från tidiga våren till djupa vintern.Foto: Marie Mandelmann. Teckningar: Tora Mandelmann.

Ur kapitlet Tidiga våren: Odla i kallbänk och varmbänk - Bygga växthus - De yngre äppelträden och vattensorkarna - Pyssla om de äldre fruktträden - Beskärning av unga äppelträd - Beskära vinstockarna - Se över stängsel - Vårda landskapet - Fårens högdräktighet - Hur har det gått för vitlöken? - Bland bredsådder och champinjonlådor - Plantjord och sticklingsjord - Samla tång - Potatisgroddning - Vända komposten - Som man bäddar får man skörda - Titta till bina.

Det är många som drömmer om ett mer självhushållande och naturnära liv, och som i pandemins spår ser praktiska möjligheter att förändra tillvaron. Det här är en inspirerande och kunskapsspäckad grundbok för såväl etablerade självhushållare som för den som fortfarande drömmer vid köksbordet hemma i stan.Här får läsaren följa med Maria Österåker och hennes familj i deras vardag på en liten gård. Hon målar upp en realistisk bild över vad som är viktigt att tänka på, hur man prioriterar och vad som ger bäst resultat. Hon börjar med förutsättningarna - bor du på en gård kanske du kan bereda en rejäl bit mark för odling och djurhållning, bor du i stan kan du börja småskaligt med groddning, kompostering och tillverkning av egna, miljövänliga hushållsprodukter. I den här reviderade nyutgåvan kan man bland annat lära sig mer om bokashi och biokol, och hur man bygger ett riktigt smart utedass.Maria Österåker delar frikostigt med sig av misslyckanden, hårt förvärvade erfarenheter och triumfatoriska ögonblick då familjen har nått nästa mål i strävan att leva mer på mindre.

”Att det skulle sluta så här är utifrån samhällets ögon, var varken chockerande eller på något sätt främmande. Inte alls …”

I en mörk gränd mellan två tegelbyggnader ligger Ajnag, utslagen och trasig, uppslängd på en motorhuv. Människorna som en gång bodde i dessa hus har sedan länge flyttat, kvar finns bara krossade fönsterrutor som stirrar ner på honom. Visst finns det folk i närheten, men det spelar ingen roll. Ingen råkar gå förbi här, inte den här tiden på dygnet.

   Ajnag vet att han inte kommer att leva länge till, men det är inte tanken på döden som plågar honom mest, inte undran över om det ska göra ont, nej, det är hans samvete som nekar honom ro.

   Men det var inte hans fel, han är inte ond, han hade i alla fall inte kunnat göra något …

   Under Ajnags sista timmar spelas livet han levt upp framför honom som på film. Vare sig han vill eller inte tvingar samvetet honom att gå igenom varje scen. Brödernas affärer, våldet och det där hemska som hände, det som blev början på slutet.

Vad är det som bestämmer om du ska bli god eller ond och varför accepteras vissa av samhället, inte bara accepteras utan till och med uppmuntras, medan man rynkar på näsan åt sådana som Ajnag?

   I boken Den gröna resan kommer frågor från djupet till ytan när klockan tickar. Kommer Ajnag att få förlåtelse och frid, eller är det för sent?