Visar resultat för..."oceanen"

Hösten 1765 tillbringar Jean-Jacques Rousseau 45 dygn på Île Saint-Pierre, en ö i republiken Bern. Verk som Julie eller Den nya Héloïse, Om samhällsfördraget och Émile har på bara några år gjort filosofen till en av Europas mest omtalade personer. Inte minst väcker de upplysta resonemangen om religion i Émile anstöt och han jagas, först från Frankrike, sedan från Schweiz, anklagad för att vara en avfälling. Steve Sem-Sandbergs "Oceanen" är en stark och gripande roman om en kompromisslös solitär som i växterna han samlar på ön ser den enda möjliga tillflykten. Men snart kan filosofen inte fly längre. På natten kommer de oförsonliga drömmarna, och förflutna handlingar han länge valt att inte kännas vid tränger sig på likt vattnet som stiger kring ön.

Neil Gaimans senaste roman är ett koncist mästerverk i det lilla formatet. Minnets trådar drar oss in i ett sedan länge glömt händelseförlopp där en liten pojke stod öga mot öga med förgörande ondska och fann den vackraste vänskap man kan önska. En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta. Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann. Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid. I Oceanen vid vägens slut avtäcker Neil Gaiman en berättelse, lika fasansfull som vemodig, i lager på lager.

Den första delen av den nya världsomseglingen "Mot Alaska" kom ut 2012 och täckte bland annat Röda havet, Indien, Borneo, Filippinerna, Kina, Japan, Alaska och Kanada hösten 2011.

Denna andra del fortsätter resan via Kalifornien, Mexiko, Hawaii, genom Stilla havet/Mikronesien till Filippinerna och Indonesien, över södra Indiska Oceanen till Mocambique och Sydafrika, över Sydatlanten till Brasilien, genom Västindien och amerikanska ostkusten till Kanada, Grönland, Island, Färöarna, Skottland och tillbaka till Stockholm hösten 2013.

Höjdpunkterna har varit många; Hawaii, genom Karolineröarnas atoller i Mikronesien, Raja Ampats fantastiska natur och dykning i Indonesien, Réunion i Indiska oceanen, Kapstaden, Fernando de Noronha utanför Brasilien kust, Bequia i Västindien, att segla in i New York, Vikingabyn på norra Newfoundland, Grönlands glaciärer och Islands karga landskap.

Det är en spännande och ovanlig rutt som få svenskar hittills skrivit om. Som övriga seglatser skedde seglingen delvis med deltagande besättningsmedlemmar. Dessa har bestått av personer från olika länder; par och singlar, erfarna som oerfarna seglare, alla med olika bakgrund. Boken innehåller inte bara seglingsbeskrivningar utan även politiska och historiska bakgrundsbilder från de ofta i Sverige relativt okända länder som besökts.

Boken är rikt illustrerad med färgfoton från seglatsen.

Hösten 1765 tillbringar Jean-Jacques Rousseau 45 dygn på Île Saint-Pierre, en ö i republiken Bern. Verk som Julie eller Den nya Héloïse, Om samhällsfördraget och Émile har på bara några år gjort filosofen till en av Europas mest omtalade personer. Inte minst väcker de upplysta resonemangen om religion i Émile anstöt och han jagas, först från Frankrike, sedan från Schweiz, anklagad för att vara en avfälling. Steve Sem-Sandbergs "Oceanen" är en stark och gripande roman om en kompromisslös solitär som i växterna han samlar på ön ser den enda möjliga tillflykten. Men snart kan filosofen inte fly längre. På natten kommer de oförsonliga drömmarna, och förflutna handlingar han länge valt att inte kännas vid tränger sig på likt vattnet som stiger kring ön.

Neil Gaimans senaste roman är ett koncist mästerverk i det lilla formatet. Minnets trådar drar oss in i ett sedan länge glömt händelseförlopp där en liten pojke stod öga mot öga med förgörande ondska och fann den vackraste vänskap man kan önska. En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta. Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann. Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid. I Oceanen vid vägens slut avtäcker Neil Gaiman en berättelse, lika fasansfull som vemodig, i lager på lager.

Efter att som eldare ha medföljt S/S Fernmoor från Rio de Janeiro över Atlanten, Arabiska havet, Indiska oceanen och Sydkinesiska sjön ända till Vladivostok rymmer på återvägen Martin Tomasson i Bombays hamn. Det är på våren 1924 och han ska just fylla tjugo år. Hans drömmar har börjat röra sig i riktning av det stora Inlandet. Och det är någon han till varje pris vill träffa igen – en skymtad färdkamrat, en anad syster. Han finner henne och så anträder de vägen mot Gondwana.         Lars Anderssons berättelse är en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet