Visar resultat för..."silc"

Syrien brinner Hur revolutionen mot Assad blev ett inbördeskrig Andra uppdaterade utgåvan Första upplagan av Syrien brinner kom ut i augusti, men har redan sålt slut. Därför ger vi nu ut en uppdaterad upplaga, med bland annat ett helt nytt efterord som omfattar tiden fram till November 2014. I Syrien brinner skriver frilansjournalisten och Syrienkännaren Aron Lund om hur de fredliga protesterna mot Assads styre blev till ett av de blodigaste krigen i vår tid. Boken ger en detaljerad bild av ett av vår tids svåraste internationella problem. Här berättas om mänskliga tragedier, religiösa strider och storpolitik men också om det hopp om frihet och demokrati som drunknade i våldet. Röster om första utgåvan: Mästerlig och högaktuell Cecilia Uddén, Sveriges Radio Tveklöst en av årets viktigaste böcker Amnesty Press Aron Lund är i världsklass Svenska Dagbladet Silc förlag ger ut böcker om kvinnor och män som tar sina mänskliga rättigheter på stort allvar, och som arbetar för att medborgarna ska ha makten. http://silc.se/silc-forlag/

Vad händer när frivilligorganisationer i utvecklingsländer rapporterar till givare istället för till sina medlemmar? Granskas biståndet av media i utvecklingsländer? Varför är Sverige kvar som givare i Etiopien trots våld och övergrepp? Antologin Bistånd är politik! väjer inte för de svåra frågorna. Framstående biståndsexperter och skribenter har fått sätta tänderna i biståndets saftigaste utmaningar. Politiker från olika riksdagspartier medverkar också i boken, och fördjupar sina perspektiv på bistånd och politik. Några av de medverkande skribenterna: Thomas Hammarberg (Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna) Parselelo Kantai (journalist och redaktör, tidskriften Africa Report) Anna Ek (ordförande för Svenska Freds) Fredrik Segerfeldt (företagare och författare) Birgitta Ohlsson (EU- och demokratiminister, Fp) Carin Jämtin (tidigare biståndsminister, S)

När kriget bröt ut mellan Armenien och Azerbajdzjan i Nagorno- Karabach september 2020 var det få som trodde att det skulle vara längre än ett par dagar. I stället utvecklades det till ett fullskaligt krig där Kaukasiens stormakter Ryssland och Turkiet var djupt inblandade. Efter 44 dagar slutade det med ett avtal om eldupphör mellan Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland. Kartorna ritades om och Ryssland placerade 2 000 trupper som har mandat att skydda den armeniska befolkningen i Nagorno-Karabach. Rasmus Canbäck beskriver i sin unika reportagebok hur han tagit sig bakom den ryska närvaron och in i region som är stängd för utländska journalister. Varje dag dör jag långsamt skildrar vad en av vår tids mest komplexa konflikter betyder för människorna på plats.

Inget är bara för män handlar om kvinnorna, de som var minst lika många som männen under de där första dagarna, men som sen marginaliserades allt mer. Kapitlen skildrar engagerat det dagliga livet av kamp och oro med stort inkännande.För arbetet med boken engagerade Silc förlag Kairo-baserade journalisten Mia Gröndahl som sedan kontaktade sju egyptiska och sju svenska journalister för att bäst kunna ge en egyptisk berättelse till en svensk publik. Många av skribenterna är kända och erkända för sin skicklighet, antingen i Sverige, i Egypten eller både och. Några är yngre förmågor. Tillsammans har de hämtat berättelser ifrån det egyptiska samhällets alla hörn. Här finns berättelser om kristna kopter, om muslimer, om mödrar, om döttrar. Det är aktivister, advokater och helt vanliga människor som försöker bygga en bättre framtid i ett land som snabbt kastas ifrån det ena maktcentrets grepp till det andra. Ifrån baksidan:Egypten brukar kallas för Världens Moder. Här lever närmare 50 miljoner kvinnor som bär samhället på sina axlar. Tacken för allt kvinnoslit är diskriminering, förtryck och mer arbete. När den arabiska våren nådde Egypten kämpade kvinnorna sida vid sida med männen, många blev skadade och flera dog. Tahrir hatta Tahrir! Tahrir ända till befrielsen! Ropade kvinnorna i demonstrationerna som fram till Mubaraks fall. Två efter revolutionen är friheten fortfarande en dröm. Likaså kraven på social rättvisa och bröd. Men tiden går inte att vrida tillbaka och kvinnorna är på väg.Kairobosatta journalisten Mia Gröndahl har bjudit in egyptiska och svenska författare till boken Inget är bara för män. Tillsammans ger de oss unika berättelser från Tahrirtorget, slummen i Kairo, Nilens bördiga fält, öknens oaser och de obarmhärtiga stenbrotten i mellanegypten. Vi möter kämpar ifrån revolutionen, Tahrirtorgets aktivister och fältläkare. Här finns kvinnogruppen vid Nilen som vägrar könsstympa sina döttrar. Och de många vardagshjältarna, som i sitt dagliga liv slår in den ena kilen efter den andra i förtryckets mur. Eller helt enkelt bara klarar av den svåra konsten att överleva i Um al-Dounia, Världens Moder.

Inbördeskriget i Syrien har dödat hundratusentals människor och drivit mer än tio miljoner på flykt. Regeringen bombar sitt eget folk, religiösa extremistgrupper har tagit över stora delar av landet, och stater som Iran, Saudiarabien, USA och Ryssland stödjer olika sidor. Det är en katastrof med rötter i landets svåra historia. I många decennier har Syriens religiösa och etniska spänningar manipulerats av olika härskare, tills de slutligen exploderade i dagens krig. I Drömmen om Damaskus beskrivs denna blodiga men fascinerande historia. Vi följer Syriens utveckling från den franska kolonialtiden till president Bashar el-Assads första decennium vid makten, precis före krigsutbrottet. Aron Lund är frilandsskribent och Syrienkännare. Drömmen om Damaskus är hans första bok, som nu kommer i uppdaterad nyutgåva. Den kan läsas antingen fristående eller som bakgrund till hans kritikerrosade bok om dagens inbördeskrig, Syrien brinner (2014).

Kjell Albin Abrahamson är en av Sveriges mest erfarna utrikeskorrespondenter. Här skriver han personligt, kunnigt och med stor värme om Ukraina. Boken är skriven som ett resereportage och ger en gedigen bakgrund till dagens situation. Abrahamson sätter in händelser och företeelser i sitt historiska sammanhang och gör samtidigt tillbakablickar på egna erfarenheter och möten i landet.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán hälsas välkommen till toppmötet - genom att bli kallad diktator och sedan vänskapligt klappad på kinden. Det är en talande bild av ett av EU:s allvarligaste problem. Orbán flirtar öppet med auktoritära värderingar och samtidigt saknar EU redskap för att stoppa honom. I denna antologi ger skribenterna sin bild av Ungerns och EU:s utmaningar.

When the war in Nagorno-Karabach broke out between Armenia and Azerbaijan in September 2020, few believed it would last more than a few days. Instead, it developed into a full-scale war, deeply involving the regional powers of the Caucasus: Russia and Turkey.   After 44 days, it ended with a Russian-brokered ceasefire agreement between Armenia and Azerbaijan. The borders were redrawn, and Russia stationed 2,000 troops in Nagorno-Karabach standing between the Armenians and Azerbaijanis. The story of Nagorno-Karabach ended with a mass exodus of the whole Armenian population in September 2023.   In his unique reportage book, Rasmus Canbäck describes how he navigated the Russian presence and entered a region closed to foreign journalists. "I Die Slowly Every Day" portrays what one of the most complex conflicts of our time means for people on the ground.

Today's microprocessors are the powerful descendants of the von Neumann 1 computer dating back to a memo of Burks, Goldstine, and von Neumann of 1946. The so-called von Neumann architecture is characterized by a se­ quential control flow resulting in a sequential instruction stream. A program counter addresses the next instruction if the preceding instruction is not a control instruction such as, e. g. , jump, branch, subprogram call or return. An instruction is coded in an instruction format of fixed or variable length, where the opcode is followed by one or more operands that can be data, addresses of data, or the address of an instruction in the case of a control instruction. The opcode defines the types of operands. Code and data are stored in a common storage that is linear, addressed in units of memory words (bytes, words, etc. ). The overwhelming design criterion of the von Neumann computer was the minimization of hardware and especially of storage. The most simple implementation of a von Neumann computer is characterized by a microar­ chitecture that defines a closely coupled control and arithmetic logic unit (ALU), a storage unit, and an I/O unit, all connected by a single connection unit. The instruction fetch by the control unit alternates with operand fetches and result stores for the AL U.

Today''s microprocessors are the powerful descendants of the von Neumann 1 computer dating back to a memo of Burks, Goldstine, and von Neumann of 1946. The so-called von Neumann architecture is characterized by a se­ quential control flow resulting in a sequential instruction stream. A program counter addresses the next instruction if the preceding instruction is not a control instruction such as, e. g. , jump, branch, subprogram call or return. An instruction is coded in an instruction format of fixed or variable length, where the opcode is followed by one or more operands that can be data, addresses of data, or the address of an instruction in the case of a control instruction. The opcode defines the types of operands. Code and data are stored in a common storage that is linear, addressed in units of memory words (bytes, words, etc. ). The overwhelming design criterion of the von Neumann computer was the minimization of hardware and especially of storage. The most simple implementation of a von Neumann computer is characterized by a microar­ chitecture that defines a closely coupled control and arithmetic logic unit (ALU), a storage unit, and an I/O unit, all connected by a single connection unit. The instruction fetch by the control unit alternates with operand fetches and result stores for the AL U.

Brott: Att ha utfört handlingar som syftar till att kränka statens oberoende och territoriella integritet. Så står det i åtalet mot Raúl Rivero, undertecknat av en allmän åklagare i Havanna den 31 mars 2003. Att kränka den kubanska statens oberoende och territoriella integritet är lätt det är bara att rapportera om vad som händer inne i landet. Det har journalisten och poeten Raúl Rivero gjort sedan slutet av åttiotalet. För sitt skrivande dömdes han till tjugo års fängelse. Raúl Rivero berättar om kubaner som lever på poker, på tuppfäktningar, prostitution, om människor som drömmer, luras, fängslas, längtar. Han berättar om dem som försöker fly och om dem som stannar. Det är sakliga observationer och ställningstagande krönikor i skarp kontrast till resekatalogernas annonser och korrespondenternas snabba rapportering. Varsågod: 52 kränkningar av den kubanska staten, det vill säga beskrivningar av den kubanska verkligheten. Sedda och beskrivna inifrån ett system som hellre mörklägger än tillåter information att spridas i någon riktning. Raúl Rivero, klippa i Kubas demokratirörelse, har bestämt sig för att bara berätta och berätta sig till döds. Ibland är det likt små fina noveller som Hjalmar Söderberg. Ibland tragikomisk absurdism som Kafka. Ibland indignationsreportage som Slavenka Drakulic. Och för den som bryr sig om Kuba är det rakt igenom toppintressant. Magnus Linton i Arena om den engelska utgåvan. Raúl Rivero, född 1945 i Morón, Kuba, var redan före trettio år fyllda en hyllad och prisbelönt författare och poet. Under sjuttiotalet arbetade han som korrespondent för den statliga kubanska nyhetsbyrån i Moskva. 1991 bröt han med den kubanska regimen, när han tillsammans med nio andra intellektuella skrev under ett brev till Fidel Castro med en uppmaning om att frige de politiska fångarna och genomföra demokratiska reformer. 1995 startade Raúl Rivero en egen oberoende pressbyrå, Cuba Press, som samlade många av de främsta oberoende journalisterna i landet. Raúl Rivero har under tiden som dissident även skrivit för tidningar som El País, Le Monde, Miami Herald och organisationen Reportrar utan gränser. I april 2003 dömdes han till 20 års fängelse. Han hade hunnit avtjäna 20 månader när han släpptes på grund av dålig hälsa och påtryckningar från Spanien. Sedan april 2005 bor han i exil i Madrid och arbetar bland annat som krönikör för dagstidningen El Mundo. Silc, Svenskt internationellt liberalt centrum, är en liberal stiftelse som arbetar med demokratibistånd. Silc förlags skrifter tar tempen på arbetet för demokrati i olika delar av världen. Boken Dawit och Friheten fick hela Sverige att få upp ögonen för den svenska fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. www.silc.se

Ny bok om demokratin i världens största muslimska land: Diplomatdottern i Jakarta av David Hulth-Wallgren Det här är riktigt bra! ... Häftet bör absolut intressera nyhetskonsumenter i allmänhet. Det borde dessutom vara obligatorisk läsning på svenska nyhetsredaktioner. Ted W. Lundström, Bibliotekstjänst, om När laglösheten breder ut sig. Den fjärde juli utkommer reportageboken Diplomatdottern i Jakarta av frilansjournalisten David Hulth-Wallgren den första boken på svenska om demokratins utveckling och framsteg i Indonesien. Vi får i personligt färgade reportage möta människor vars drömmar om frihet gjorde demokratin möjlig. Vi får också se svårigheterna som den unga demokratin har mött, som korruptionen i uppbyggnaden av Aceh och den mycket ifrågasatta pressfriheten. President Suharto var ingen diktator i ordets vanliga betydelse, men Indonesien var verkligen ingen demokrati. Regeringspartiet och militären kontrollerade det mesta. Meningsmotståndare övervakades, förföljdes och torterades. Pressfrihet fanns inte. Diplomatdottern Gadis Arivia var under några händelserika dagar i mars 1998 en av Indonesiens mest uppmärksammade personer. Tillsammans med kollegor från universitetet höll hon en demonstration mitt på Plaza Indonesia i Jakarta. MOMS IN REVOLT skrev Newsweek om denna märkliga demonstration mot höga mjölkpriser, som ledde till att kritiken mot Suharto intensifierades och att världspressens ögon riktades mot Indonesien. I maj 1998, mitt under Asienkrisen, tvingades Suharto till slut att avgå. Idag är Indonesien en demokrati och med världens största muslimska befolkning är landet ett intressant exempel på hur demokratin kan fungera i den muslimska världen. Diplomatdottern i Jakarta gör avstamp i den kaotiska period som föregick Suhartos avgång och vi får följa indonesiens utveckling fram till idag. Vi möter Nezar som fick hålla sig gömd och blev fängslad och torterad på grund av sitt engagemang för demokratin, vi träffar aktivisten och affärsmannen Yus som siktar på att bli Inonesiens president och vi får möta några glada Jakartabor som för några rupier, en t-shirt och ett matpaket gärna propagerar för vilken presidentkandidat som helst. Framtidstron i den unga demokratin går inte att ta miste på, men man har också mött stora svårigheter: Indonesien drabbades hårt av tsunamin, och uppbyggnadsarbetet i Aceh kantas nu av svårartad korruption, vilket beskrivs i kapitlet Smutsiga pengar. Indonesien drabbats av flera terrorattentat och rädslan för nya dåd är ständigt närvarande. I kapitlet Det innersta bönerummet får David Hulth-Wallgren erfara detta ombord på ett inrikesflyg. År 2003 gav Silc förlag ut skriften När laglösheten breder ut sig. I Diplomatdottern i Jakarta återpubliceras texten nu i en reviderad och dagsaktuellt uppdaterad version. Vi på ett nära sätt följa med i händelserna bakom en rättsprossess där några journalister riskerade att dömas till stränga fängelsestraff på grund av en artikel de hade skrivit. Pressfriheten är forfarande ifrågasatt i Indonesien, och den här rättsprocessen har engagerat journalister över hela världen. Frilansjournalisten David Hulth-Wallgren har sedan år 2000 har ofta vistats i och rapporterat om Indonesien, bland annat för Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och det indonesiska veckomagasinet Tempo och har genom sitt arbete i landet fått en unik inblick i demokratiseringsprocessen där. Boken beställes enklast via Adlibris eller Bokus, eller be din bokhandlare att ta hem den åt dig genom Förlagssystem eller Bokrondellen. Vid större beställningar kan du kontakta redaktören. För mer information: Eric Persson, redaktör: 0709-82 80 87, eric.persson@silc.se Pocket, 192 sidor Juli 2006 ISBN 91-974771-4-1

Sasja i Sankt Petersburg fälls för "lindrig huliganism" efter att ha burit ett ironiskt plakat med texten "Ja till Kremls godtycke". Han frias i andra instans - den här gången. Nationalbolsjeviken Andrej drömmer om en storrysk revansch, men har insett att en fungerande rättsstat är nog så viktigt för den som vill engagera sig i politiken. Oxana jobbar ideellt hos Soldatmödrarna, medan polisen spanar utanför deras kansli för att fånga in de killar som flytt övergreppen i armén. I Kalmuckien fortsätter journalisterna Valerij och Vitalij att gräva i korruptionen, trots att delrepublikens schacktokige president inte tvekar att gå över lik för att stoppa deras tidning. Och i sitt mausoleum ligger Lenin och väntar på att få stoppas i jorden. Sedan Vladimir Putin blev president i Ryssland år 2000 har han avskaffat valen av regionala ledare, tryckt tillbaka oligarkerna och stärkt statens kontroll över media och ideella organisationer. I den här reportageboken skildrar Amanda Lövkvist en brokig skara unga aktivister som vuxit upp i Ryssland under det fria men kaotiska nittiotalet. De kämpar för vad de tror på: pluralism, frihet och ett demokratiskt Ryssland.

Att handel har kommit att dominera våra liv är inget problem, så länge vi inte offrar allt även mänskliga rättigheter för att underlätta dess expansion. Men det är precis vad som hänt på en liten ö som de flesta människor skulle ha svårt att hitta på världskartan. Det är mitt hemland, Singapore. Så skriver Chee Soon Juan, som är en av Singapores främsta människorättsaktivister. Singapores rikedom är bedräglig och skör. Den polerade ytan och friktionsfria ekonomin tål varken granskning eller kritik. Och tillväxten har inte fört med sig mänskliga rättigheter eller demokrati. Chee Soon Juan beskriver i boken det politiska och ekonomiska förtrycket och det gryende motståndet. När boken skulle gå i tryck dömdes han än en gång till fängelse för att ha talat offentligt utan tillstånd.

Christina Wassholm, journalist och Belgradbo, rapporterar från det andra Serbien Europas objektivt mest spännande land. Landet med outtröttliga demokratiarbetare och klubbhoppare, gränsöverskridare och motståndskämpar. Möt Zoe, Jelena, Boban, Milica, Majda och många fler som vägrar låta sig tystas av nationalister och machomaffia, som tar spott och slag på gator och torg för att de kräver utlämning av krigsförbrytare och som riskerar sina liv för att ordna queerklubbar med polisbeskydd. Från distad rocknroll på Donau till sex-and-the-city-feminister, insitutionsanarkister och Kvinnor-i-svart-aktivister; här finns inspiration och kreativitet att ösa ur för desillusionerade svenska frivilligorganisationer; nya politiska analyser för journalister och statsvetare som kört fast; och förstås en guide och kärleksförklaring till klubbar, kultur och hangouts bara två timmar och en lågprisbiljett från Sverige. Trettio tips och åtta sidor fina fotografier kompletterar texten. Läs mer på författarens blogg: www.belgradblog.wordpress.com!

Ta en man, ge honom fullständig makt och förr eller senare tror både han och dem han leder att han är gud. 30 år efter Zimbabwes befrielsekrig anländer Kajsa Norman till Harare på jakt efter människor som vågar utmana landets president Robert Mugabe. Men inget blir som hon trott. Från premiärministerns vardagsrum till lesbiska undergroundfester lotsar Norman oss genom Zimbabwes olika samhällsskikt. Vi får följa hennes möten med torterare och deras offer; på en resa bland massgravar och ödelagda turistanläggningar tränger hon allt djupare in i ett system som snart hotar att sluka även henne. Ge mig kolera är en skildring av de psykologiska effekterna av att leva i en diktatur och om förutsättningarna för demokrati i ett land där människor säljer sina själar för att överleva. Kajsa Norman är frilansjournalist och författare, bosatt i New York. Ge mig kolera är hennes tredje bok. Hennes första bok, Mot kärleken har Fidel inte en chans, om politisk opposition på Kuba, gavs ut av Silc förlag 2003.

"Föreställ dig - 16 poliser för att hämta en poet!". Blancas berättelse om hur maken Raúl greps en kväll i Havanna är en av många. Våren 2003 arresteras 27 journalister på Kuba och döms till mellan 14 och 27 års fängelse. Kajsa Norman, som tidigare träffat flera av de fängslade journalisterna, återvänder samma sommar till den karibiska ön. I boken möter vi de fängslades anhöriga och deras kamp för sina livskamrater, bröder, söner och fäder. Det är en kamp mot smuts, matbrist, trakasserier, isolering och ensamhet med kärlek som livlina. Här möter vi de fängslades anhöriga och deras kamp för sina livskamrater, bröder, söner och fäder. Det är en kamp mot smuts, matbrist, trakasserier, isolering och ensamhet med kärlek som livlina. Den nya upplagan har kompletterats med ett nytt förord av Silcs generalsekreterare Martin Ängeby, samt ett nytt efterord av bokens författare Kajsa Norman.

"På mattan framför stereon inser jag att bröderna Castros makt sakta men säkert skulle krackelera om kubanerna fick se och spela mer punk. Och jag förstår att Gorki Aguila också har insett det." Våren 2003 dömdes 75 kubanska demokratiaktivister till långa fängelsestraff. I rättegångarna presenterade sig flera av deras vänner och kolleger som säkerhetstjänstens agenter.Regeringens mål var att ingjuta skräck i befolkningen, men tio år efter rättegångarna är rörelsen starkare än någonsin. Gorki Aguila spelar punk på balkongen, Yoani Sánchez twittrar via sms, Ricardo González skriver att frihet är ett realistiskt mirakel.Erik Jennische intervjuar demokratiaktivister, bloggare och säkerhetstjänstens agenter, läser rättegångsdokument och bråkar med fängelsevakter. Han letare efter anledningen till att bröderna Castros makt varat så länge, men hittar också svaret på vad som händer sen.

Outredda människorättsbrott går hand i hand med journalistmord på ön som ofta beskrivs som ett turistparadis. Journalisten Johan Mikaelsson skriver personligt och guidar läsaren genom inbördeskrig, fredssamtal, det blodiga krigsslutet och det pågående efterspelet i FN. Vi får möta personer som har offrat livet för rätten att förmedla sanna historier, men också de som bara råkade hamna mitt i kriget och de som försökte skapa fred. Intervjuer blandas med personliga upplevelser och kunnigt berättande i denna unika skildring av Sri Lanka. Johan Mikaelsson, som med boken När de dödar journalister, debuterar som författare har sedan 1997 rapporterat för dagstidningar, tidskrifter och nyhetsbyråer om Sri Lanka i krig och vapenvila. De senaste åren har han följt FN:s hantering av misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten och gjort nya besök på ön som utgör en grund i boken.

Venezuela hotas av politisk och ekonomisk kollaps. Efter Hugo Chávez död hårdnar striden om landets framtid. Men hur slåss man mot ett spöke? I Den som tröttnar förlorar lär vi känna människor som kämpar för ett bättre Venezuela. Tillsammans bildar deras historier berättelsen om ett rikt land som slitits isär av oförenliga drömmar.

Landets diktator har tystat all opposition och skapat en kontrollapparat som når långt bortom de geografiska gränserna. Tusentals flyr landet varje månad. Andra har likt journalisten Dawit Isaak fängslats. Ändå fortsätter många att försvara och hylla regimen. Hur hänger detta ihop? Paul Frigyes försöker förstå det gåtfulla Eritrea och tecknar en mångfacetterad bild av landet och de som flyr.

När den 10 -årige, blyge argentinske pojken Martín Guevara flyttat till Kuba i början av 70-talet förstod han att hans farbror, Che Guevara, var en legend både i familjens nya hemland och i världen. Fotot av Che i basker och långt hår, hade blivit den radikala, globalt medvetna generationens symbol för ett postkolonialt uppbrott och drömmar om en ny, rättvis värld. På kommunismens Kuba framhölls el Che som idealgestalt som varje kuban skulle efterlikna. Under uppväxten i skuggan av denna moderna messiasfigur, och med sin far som alltmer sällsynt gäst i hemmet, upptäckte Martín att Kuba utanför den privilegierade familjens tillvaro var något helt annat än i revolutionens ideal: med ofrihet, armod, ransoneringar och statlig åsiktskontroll. Förvandlingen från dröm till mardröm ställdes på sin spets under Mariel-krisen 1980, en massflykt som urartade till mobbvälde på Havannas gator och misshandel av varje misstänkt fritänkare. Martín Guevaras uppväxt blev en lång omvärdering av farbroderns arv, dennes egen historia och det samhällssystem som hade honom som symbol. Och hur skulle han själv förhålla sig till den roll som klistrades på honom? Guevaras berättelse om uppväxten i det vitala och inhägnade Havanna är en berättelse om en malande längtan efter en individuell sfär och hur stora samhällsexperiment kan skapa skilda strategier för individuell överlevnad. Själv drogs Martín stegvis in i en tillvaro av rumlande eskapader som till slut ledde till exil från Kuba.

I snart 15 år har den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Tusentals andra delar hans öde i landets celler. Eritrea saknar fria val och oberoende medier. Värnplikten kan vara i decennier. Tusentals unga flyr landet varje månad. De riskerar sitt liv om och om igen - i Eritrea, i det laglösa Libyen och på skraltiga båtar i Medelhavet. Landets nyckfulle diktator styr med järnhand och har en kontrollapparat som verkar även utanför landets gränser. Ändå fortsätter många som flytt att försvara och hylla honom. Hur hänger detta ihop? Paul Frigyes är journalist och författare. Här söker han efter svar på gåtan om det moderna Eritrea. Han intervjuar aktivister, experter och flyktingar, samt reser till den alltjämt tjusande huvudstaden Asmara.