Gröna serien – serie

Från René Chars omfattande lyriska författarskap presenteras här för första gången på svenska en hel diktsamling, Sånger från La Balandrane (1977) i tolkning av Maja Thrane och Erik Bergqvist. Det rör sig, som alltid hos Char, om en starkt förtätad poesi; icke klassicistisk, samtidigt tvär och mild, sträng och fri, på en gång poetik och utsaga om människors villkor. Efterord av Madeleine Gustafsson.

Gröna serien erbjuder nu, i tolkning av Ulf Eriksson och Marika Gedin, den diktsamling som belönades med Premio Nacional de Literatura år 2007.

I Ada Salas tappning blir tystnadens poesi en betvingande paradoxal verksamhet, kännetecknad både av inneboende förhinder och kraft, av den hejdade gesten och den irreversibla utsagan. Salas dikter är ordknappa med glödande, täta som stenar.

Vilken medlem i Beatles är panda? Hur ska en apotekare inte bete sig? Vad har landsortens konstelit för sig när ingen ser på? Här finns sagor som är skräckhistorier som är vackra ögonblick - allt med ett absolut gehör för det komiska. Se stärnor är en hybrid mellan prosapesi och novell.

Den norske poeten Henning Kramer Dahl följer i Morrhårsmusik den europeiska konstmusiken från antiken till idag. Han ger levande och vardagliga porträtt av kända och okända tonsättare men breddar också bilden till större historiska och sociala sammanhang. Samtidigt nuddar dikterna vid frågor av existentiell art: varifrån musiken egentligen kommer? I tolkning och med efterord av Håkan Sandell

Bokförlaget Edda fortsätter Gröna serien med Knuts Skujenieks, Lettlands antagligen mest berömda poet, översatt till ett trettiotal språk och även utgiven på svenska sedan tidigare. Skujenieks, född 1936 och bosatt i Riga, satt på 1960-talet sju år i sovjetiskt läger. När hans debutbok Lyrik och röster skulle ges ut 1978 granskades den mycket hårt av myndigheterna och kunde bara i det outsagda beröra erfarenheterna från livet i diktaturen. Lyrik och Röster presenteras här i sin helhet, i Juris Kronbergs tolkning.

Och jag visste igen för miljonte gången, visste - där jag låg helt ensam i mörkret: om du så blundar med ögonen (du kan rycka ut dom) finns ljuset fortfarande kvar

Du släppte stenen, höjde blicken mot ljuset. Du såg över takåsen något som liknade en sol. Du gick genom lagren av tystnad, du fann din gamla väntan, dess fläkt av buxbom, mandel och cypress, du trädde in i de sista timmarna då molnen täcker solen, då fågeln faller mot berget.

Ewa Lipska, född 1945, debuterade 1967 och tillhör samma polska poetgeneration som bland andra Adam Zagajewski och Ryszard Krynicki. Lipska finns på svenska sedan tidigare i två volymer som getts ut på ellerströms. I Ewa Lipskas poesi pågår en aldrig avgjord strid mellan pessimism och lekfullhet, mellan ironi och bråddjup. Här presenteras Ewa Lipskas två senaste diktsamlingar i tolkning av Jarema Bielawski.

Cess Nooteboom är född 1933 i Haag, bosatt i Amsterdam och på Menorca, har bakom sig reseböcker, romaner, essäer, diktsamlingar. Han finns översatt till en stor mängd språk.

Miriam Van hee (född 1952) är i sitt hemland Belgien lika populär bland läsarna som aktad av kritiken. Hennes dikter har en lågmäld och tillgänglig utformning, men där pågår samtidigt ett finstämt registrerande av en komplex verklighet. Insjöar utland innehåller två av Miriam Van hees senare diktsamlingar, i tolkning från nederländska av Lisette Keustermans och Eva Runefelt. Denna utgivning ingår i Gröna Serien - och är den eflte titeln sedan serien startade 2014

Och inte såg jag i cederträden kattens halvdager, fågelns uppflog, vattnets härlighet som rann över mina armar när jag slammade leran i karet. Dödens lukt gjorde mig blind.

Steinunn Sigurdardottir är i Sverige mest känd som romanförfattare, men på Island hyllas hon som en unik och oförutsägbar poet, vagabonderande mellan vardagen och de yttersta frågorna. Den här boken innehåller två av hennes diktsamlingar och är översatt av John Swedenmark.

Det enda som finns och betyder något är orden. Med dem kan man formulera dumheter men också den rikaste poesi, träffa läsaren i veka livet eller missa målet. Kanske för att maan fäst alltför stor vikt vid att träffa just där. -Ur efterordet