Liberal Idédebatt – serie

"Att vara liberal är att vara kluven", brukar det sägas. Är det alltså för att ingen vet vad som är rätt och sant som vi bör vara fria enligt liberalismen? I så fall lever friheten farligt. I denna skrift argumenterar jag för motsatsen. Friheten kommer av att vi någorlunda väl kan tänka oss fram till vad som är rätt och sant. Frihetens grund är inte tankens velighet, hos den finns inget lojt och sladdrigt. Friheten är tankens påle i köttet. För vem finns människan till, för henne själv eller för något "högre" syfte? Hur mycket vi än flyr in i framtiden undkommer vi aldrig antiken och filosofins grundläggande frågor. Än i dag sliter de i samtiden. Från ena hållet drar en samhällssyn där tillväxt överordnas allt, från det andra identitetspolitiken. Hos bägge är friheten människan till låns och hennes bara så länge den uppfyller "samhällets" mål. De gör också anspråk på "frihet". De är skenliberala. Lena Andersson menar att filosofin och det rationella tänkandet är liberalismens bästa försvar. Hon börjar, kanske något oväntat, med att sluta upp bakom Platon i kampen mot sofisterna. Hon jagar sedan deras efterföljare – in i dagens identitetsvänster, högernationalism och skenliberalismens andra nästen.

Hat är ett starkt ord. Ändå beskriver inget bättre den frätande reaktion som uppstår vid meningsmotståndares kontakt med liberala idéer. För även om liberalismen gick segrande ur 1900-talet samlas nu åter såväl socialister som konservativa till nya angrepp. I denna den allra första delen i essäserien Liberal Idédebatt växlar journalisten och författaren Per Svensson mellan historia och nutid i sökandet efter de liberala idéströmningarnas sprängkraft. För att förstå utmaningarna för liberalismen av i dag synar Svensson noga dess fiender. Vad driver den i Sverige åter tilltagande romantiseringen av kollektivistiska ideologier och förhållningssätt? Hur förklarar historien att Angela Merkels ljumma nykonservatism till sist utraderade de tyska liberalerna FDP? Och inte minst: Vad gör man åt att liberalismens egna argument har kidnappats av krafter som vill inskränka den individuella friheten?

Så nära men så långt borta. Syskonspråk, sammanflätade arbetsmarknader och välfärdssystem, goda kommunikationer och en på många slagfält befäst gemensam historia. Ändå är den svenska bilden av Danmark påfallande schablonartad. Danskar röker och dricker öl, när de inte producerar fantastisk tv är de sexistiska och främlingsfientliga, vulgära och snacksaliga – allt på en rotvälska som blir allt svårare att förstå. Inte undra på svenskarnas ogillande.

Du har fel om tillståndet i världen, du har fel om vad det beror på och ändå är chansen liten att du ändrar din åsikt. Samhällsdebatten domineras av negativt tänkande och tron att världen ständigt blir sämre. Vi människor är dåliga på att se våra framsteg. När vi väl ser dem är vi lika dåliga på att förstå vad de beror på. Historiskt sett har det negativa tänkandet tjänat människan väl. Hoten har varit många och det har varit en fördel att upptäcka dem snabbt. Men i takt med att världen blir allt bättre att leva i blir vårt instinktiva negativitetsfilter allt sämre anpassat till verkligheten. Samtidigt diskuterar vi helst med likasinnade, vilket gör att även en felaktig världsbild blir bekräftad och förstärkt. I våra respektive klubbar för inbördes beundran förvrängs alla intryck av världen utanför genom ett ideologiskt filter och vi blir alltmer oförstående inför andras åsikter. Medan höger och vänster kämpar för att lägga skulden för världsproblemen på »inkompetenta politiker« eller »giriga kapitalister«, är det få som tar sig an den kanske viktigaste frågan av alla: Vilka är skälen till att utvecklingen i världen, trots människans alla fel och brister, i huvudsak går åt rätt håll? Genom att koppla samman psykologi med samhällsvetenskaplig forskning om välstånd slår nationalekonomen Andreas Bergh här ett slag för en ärligare och mer konstruktiv samhällsdebatt. Även den läsare som tror sig tänka fritt och vara oinskränkt blir varse att så inte är fallet.