ÖFS bokserie Ikaros - Böcker

Civilingenjören Flygdirektören Henry Kjellson Tekniker och Humanist Denna biografi är ett äreminne över Malmslättssonen Henry Kjellson, hans tekniska kunskap, logiska tänkande, intuition och fantasi för att kunna se breda och visionära sammanhang inom såväl teknologi som humaniora. Han blev tidigt djupt intresserad av flyget när ”Flygbaronen” Carl Cederström startade sin flygverksamhet på Malmen i Linköping år 1911. Henry Kjellson föddes i Malmslätt 1891 och blev den svenska försvarsmaktens förste flygingenjör på Malmen 1917. Mellan år 1918 och 1926 konstruerade och modifierade han tretton olika flygplan på flygverkstaden på Malmen, innan han fortsatte sin gärning på Flygstyrelsen i Stockholm. Förutom flygplanskonstruktör var Henry Kjellson också en pionjär inom flygsäkerhetsområdet. Han blev tidigt involverad i många haveriutredningar och bidrog starkt till att flygsäkerheten förbättrades i Sverige. Hans imponerande personlighet, arbetskapacitet och inte minst begåvning har haft mycket stor betydelse för flygets utveckling i Sverige. Henry Kjellson intresserade sig tidigt för historia och skrev bland annat böckerna Forntidens teknik (1952) och Försvunnen teknik (1961). Ett annat exempel på hans mångsidighet är att han blev intresserad av bågskytte och kom då att utveckla redskapen och delta i många tävlingar. År 1934 blev han världsmästare i bågskytte i Båstad. Henry Kjellson avled 1962 i en ålder av 71 år.

Ö 1 Tummelisa En antologi När ÖFS, Östergötlands Flyghistoriska Sällskap, år 2012 skulle förse sig med en ny logotyp och symbolfigur, föll valet på övningsflygplanet Ö1 Tummelisa. Skälen var många. Tummelisa är välkänd och populär även utanför de gängse flyghistoriskt intresserade kretsarna. Flygplanet har stark anknytning till Östergötland. Det konstruerades, tillverkades och tjänstgjorde på Malmen under hela sin aktiva tid, och konstruktören, Henry Kjellson, var född och uppväxt i Malmslätt. Dessutom existerar Tummelisa fortfarande i två exemplar, Flygvapenmuseums original och Mikael Carlsons flygande replika, som gläder oss med sina uppvisningar vid flygdagar och jubiléer. Slutligen är lilla Tummelisa – knappt 5,5 meter lång – en fröjd för ögat, såväl i luften som på marken.   Tummelisa fanns i tjänst från 1920 till 1935, en ovanligt lång period för den tidens flygplan och var det första svenska flygplanet, som tillverkades i större antal, hela trettio stycken.   Vid logotypvalet framkom att något samlingsverk om Tummelisa, aldrig har publicerats. Det låg därför nära till hands att samla historik, fakta och berättelser om Tummelisa i en antologi.

Löjtnant Carl Elis Silow blev den 1 maj 1915 det första dödsoffret inom svenskt flyg, när han havererade med sitt flygplan Farman HF 20, B 2 på Malmen, strax utanför Linköping. Med på flygningen var löjtnanten Gustaf De la Gardie, som skadades allvarligt. Efter bröderna Wrights första motordrivna flygning i USA 1903 var flyget under uppgång och i Sverige utfördes den första flygningen av löjtnant Olof Dahlbeck 1912. Varje uppstigning som därefter genomfördes refererades ingående i den lokala tidningspressen. Den ödesdigra flygningen på Malmen berörde och engagerade hela den svenska allmänheten i stor omfattning. Carl Silow föddes den 31 juli 1879 i Kristianstads stadsförsamling. Efter några år som officer vid Älvsborgs regemente ansökte han 1912 om flygutbildning på Malmen och fick sitt internationella aviatördiplom nr 11 den 1 november 1913. Han blev en framstående pilot och föregångsman inom det unga svenska flyget. Biografin är framtagen för att främst berätta om löjtnant Carl Silows liv och karriär inom arméflyget och så ingående som möjligt berätta om händelseförloppet och orsak till hans haveri samt informera om det positiva resultatet av försvarsmaktens flygsäkerhetsarbete under perioden 1915-2014.

Boken ger en introduktion och sammanfattande historik över flygets insatser och utveckling under första världskriget. Flygkrigets historia under första världskriget har hamnat en smula i skuggan av andra världskriget då stridsflyget ofta spelade en dominerande roll. En vanlig uppfattning är att luftkriget under första världskriget bestod av en serie dueller mellan ett antal flygaress, utan nämnvärd betydelse för krigets utgång. Detta är emellertid till stor del en felaktig syn på de dåtida flyginsatserna. Istället vill boken visa hur det militära flyget växte fram, från den första tidens förvirring beträffande placering i krigsorganisationerna och taktisk tillämpning, till ett välorganiserat och användbart vapen. Tekniskt betydde utvecklingen under krigsåren en revolution från pionjärtidens sköra och ofullkomliga maskiner till 1918 års ingenjörsmässiga konstruktioner med mer än fördubblad fartprestanda. De stora flermotoriga bombflygplanen blev efter krigsslutet grunden till och inledningen av en ny era: passagerarflyget. På gott och ont blev kriget den plattform som lyfte fram flyget till en mognad position, såväl civilt som militärt.

För bevakning av våra gränser organiserades skydds-trupper. Där ingick de flygförband.som denna bok handlar om..Det har skrivits en del om dessa förbands verksamhet men inte så mycket om de flygpionjärer som ingick i förbanden. Samtidigt som de bevakade våra gränser vidareutbildade de sig och skaffade sig erfarenheter som kom till nytta för det framtida svenska militärflyget. Det kan tyckas att de många gånger var odisciplinerade vildhjärnor och att de ofta tog onödiga risker. .Man får då betänka att de var relativt oerfarna och att aerodynamiska lagar för flygning och manöv-rering inte var kända fullt ut. Men både flygare och markpersonal var angelägna att utföra sina uppdrag trots den bristfälliga materielen och den begränsade erfarenheten. Det finns nu inte någon kvar som kan ge en första-handsskildring av verksamheten. Endast sparade dokument, i form av brev och rapporter, samt foto-grafier och anteckningar kan kasta ljus över vad som hände. Pionjärstiden från 1910 fram till första världskrigets utbrott 1914 omfattar de inledande försöken med flyg-utbildning på Malmen samt etablerande av flyg-planstillverkning. Carl Cederström var under 1910 den förste svensk som utbildade sig till flygare. Hjalmar Nyrop och Oskar ask .hade samtidigt konstruerat och byggt ett flygplan. Efter inledande problem blev Nyrop/Asks flygplan det första svensktbyggda flygplan som flög. Efter Cederström följde andra (Henrik Hamilton, Gösta von Porat, Lars Fjällbäck, Olle Dalbeck och Enoch Thulin) som utbildade sig till flygare. Flygplantillverkning i liten skala startades genom Aktie-bolaget Nyrop & Ask i Landskrona som efter diverse turer utmynnade i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik som startade 1914. Den första militära flygningen i Sverige gjordes av Olle Dalbeck i februari 1912. Flygutbildning i Sverige startades av Carl Cederström som 1912 etablerade en flygskola på Malmen. Den lades dock ner och övertogs av Armén 1913. Enoch Thulin fick 1915 tillstånd att starta flygskola och sam-tidigt fick flygplantillverkaren Södertelge Verkstäder tillstånd att bedriva flygutbildning. Det svenska militärflyget var, vid krigsutbrottet 1914, starkt begränsat både vad gäller materiel och man-skap. Sverige deklarerade sig neutralt samt vidtog åtgärder för att säkra sin neutralitet samt sina gränser. Några dagar efter krigsutbrottet mobiliserades det svenska militärflyget i två avdelningar som då omfattade ett fåtal flygplan och flygförare.Inledningsvis användes flyg-planen för flygfotografering. I samverkan med en övning i oktober 1915 deltog "arméns flygvapen" . Det resulterade i nedgörande kritik från Generalstaben. I början av 1916 organiserades de två flygavdel-ningarna i Skyddstrupperna. En flygavdelning i Vänersborg och en i Boden. Bemanning, materiel samt befälsordning medförde problem. Tre förare, tre spanare samt tre flygplan per avdelning var planerna. Varningar för uppdelning av de begränsade resurserna i två flygavdelningar framfördes. Flygavdelning 1 vid Tenggrenstorp i Vänersborg etablerades den 1 april 1916 med Emil Björnberg som chef. Avdelningens huvuduppgift var spaningsverksamhet och gränsbevakning. Därtill vidareutbildning av förare och spanare samt flygfotografering.Verksamheten var inledningsvis besvärlig med dåligt flygfält och dåligt väder. Dessutom brist på personal och reservdelar.Provflygningar och prov för fältflygarbevis gjorde även att den egentliga flygtjänsten blev eftersatt. Otillförlitliga motorer samt flygplan gjorde att missöden och olyckor inträffade. Vid årsskiftet 1918 - 19 lämnade 1 sta skyddstrupps-avdelningen fältet vid Tenggrenstorp i Vänersborg. Flygavdelning2 i Boden etablerades den 1 april 1916 vid Bodträskets södra strand med löjtnant Folke Winblad som chef. Förhållandena i Boden och Vänersborg var mycket olika. Bland annat fanns i Boden inga landningsplatser för hjulförsedda flygplan under sommaren. På grund av uselt väder och klabbföre fick man flytta hela flygavdelningen till Abisko. I juni var det åter dags att ombasera tillbaka till Boden.och nu till I19 exercisfält som var ojämt och gropigt. Nu föreslogs försök att förse flygplanen med flottörställ. Det hårda klimatet med kyla och snö samt hårda vindar ställde till med problem för både flygplan och tälthangarer. Under 1917 fick man anslag för att bygga trähangarer vilket underlättad. Verksamheten på 2 Flygavdelningen komplicerades bla av brist på ricinolja som krävdes i stora mängder av Thulin-flygplanen. Carl Florman var mycket energisk och såg till att det producerades mycket flygning.och mycket samarbete med lokala resurser. Personalen...

Drömmen om att behärska konsten att flyga finns dokumenterad alltsedan antikens dagar, men är förmodligen lika gammal som mänskligheten själv. Föreställningen att man liksom fåglarna skulle kunna röra sig och manövrera i tre dimensioner ingick självklart som en fundamental del i visionerna. När det så småningom i början av förra seklet stod klart, att människans flygande måste ske med någon form av maskin, försedd med lyftkraft och framdrivning, så väntade följaktligen ännu ett problem på sin lösning: Hur skulle föraren, flygaren kontrollera sin farkost? Den här boken vill förmedla en sammanfattande historik över hur denna kontroll har utvecklats från pionjärtidens enkla trevande lösningar till dagens högteknologiska flygförarplats. Historiken är uppdelad i ett antal tidsperioder där författaren avhandlar nya signifikanta hjälpmedel och förbättringar i cockpit som tillkom under respektive period. Skildringen har begränsats till att huvudsakligen beskriva piloternas arbetsplats i jaktflygplanen genom tiderna.