Överträdelsens klassiker - Böcker

"Skändlighetsutställningen är en djup och oroande bok. Sexualitetens icke-sexuella rötter undersöks med kirurgisk precision. En bilolycka kan vara mer sexuellt upphetsande än en pornografisk bild. [ ] Den här boken rör vid sexuella avgrunder som den hårdaste illustrerade pornografi inte kan nå." Ur William S Burroughs förord "Talbots såriga händer lyfte hennes bröst, som om han vägde deras

En man vaknar upp med morgonstånd, halvt förvirrad av nattens drömmar. Hembiträdet går runt och pysslar, småsjungande gamla psalmer. Men varför måste hon alltid göra fel? Varje morgon är det något hon glömt, om så bara trosorna. Och han måste bestraffa henne igen och igen. Piskan viner: SMASK! SCHVITS! Och hembiträdet kvider: "Tack, snälla herrn!" Amerikanen Robert Coover (f 1931) tillhör

Kluven (Frisk, 1991) är den andra delen av Dennis Coopers romankvintett som inleddes med Närmare. Läsaren följer de trasiga unga männen över ett fält som exploderar av extremt våld, söndertrasande begär och farlig fantasi. Vad är påhitt och vad är verklighet? Cooper skriver som en gud och drar sig inte för att skildra det mest ohyggliga med en sublim skönhet som det är omöjligt att värja sig emot.

Barnahandlerskan är en berättelse om en barnbordell i det slutande 1700-talets Paris. I en serie brev till en väninna skildrar kopplerskan Marguerite Paradis sitt liv, med små och stora bekymmer. Det är en kuriös tavla som målas upp: barn som rymmer och blir sinnessjuka; undersköna hermafroditer och satyriska dvärgar; gränslöst dekadenta aristokrater; kannibaler och svenska libertiner; mattslitna sidenkläder och solkiga spetsar; giljotinens hotfulla skugga; syfilins och gonorréns härjningar; incestuösa förhållanden; frosseri och svält; ett smutsigt, förkvävande Paris; rentav spår av ömhet och galen kärlek. Franska revolutionens kaos gestaltas snett bakifrån, via ett prisma av perversitet, olyckor och en euforisk njutning bortom all moral och i dödens omfamning. Tvärs genom Barnahandlerskan vandrar markis de Sade, både som inspiration och som romankaraktär. Den tyska-franska författarinnan Gabrielle Wittkop (1920-2002) sade sig vilja dö som hon levat: "som en fri man". 2004 kom hennes debutroman Nekrofilen i svensk översättning. För översättning och efterord står Camilla Nilsson.

"Människans onda gärningar hjälper mig att förstå henne. Ju mer hon överträder lagens och naturens gränser, desto intressantare blir hon." Markis de Sades Ernestine en svensk novell ingick i volymen Les Crimes de l'amour (1800), som den ökände författaren skrev på 1780-talet i fängelset Bastiljen och för ovanlighetens skull lät publicera under eget namn. Den dekadente greven Oxtiern snärje