Skrifter från Juridiska fakulteten i Uppsala – serie

En utflyttningsskatt är en skatteregel som aktualiseras när en person flyttar ut från landet. Skatteregeln syftar ofta till att skydda utflyttningsstatens skatteanspråk, eftersom dessa vanligtvis upphör när personen flyttar. Utflyttningsskatter har under senare år blivit allt mer omdiskuterade, inte minst utifrån EU-rättsliga utgångspunkter. I denna studie identifieras och kritiskt analyseras flera av de problem som uppstår när dessa skatteregler möter de skatteavtals- och EU-rättsliga regleringarna. Dessa båda regleringar kan begränsa de nationella skatteanspråken, varför utflyttningsskatterna i stor utsträckning har ändrats under de senaste åren. Även frågan om dessa nya regleringar är ändamålsenliga och effektiva undersöks i avhandlingen.

I studien analyseras hur olika typer av utflyttningsskatter förhåller sig till EU-rätten och till de skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder. När det gäller EU-rätten bygger analysen vidare på och fördjupar tidigare svensk och internationell forskning på området. Mot bakgrund av senare års praxis görs dessutom en aktuell analys av EU-domstolens prövning rörande frågan om en nationell regel utgör ett förbjudet hinder eller inte. I litteraturen har utflyttningsskatternas relation till skatteavtalen endast behandlats sparsamt. I denna framställning identifieras åtskilliga tolknings- och tillämpningsproblem när det gäller frågorna "om" och "hur" avtalen kan tillämpas på utflyttningsskatter.

Demokrati handlar bland annat om att utse vem eller vilka som ska sättas i maktpositioner. Med denna makt följer ansvar. För att utkräva detta krävs dels information om makthavarnas handlande, dels mekanismer för att faktiskt utkräva ansvaret. I avhandlingen visas de verktyg som riksdagsledamöterna har till sitt förfogande for att kontrollera och utkräva ansvar av regeringen. Det handlar om interpellationer och frågor, KU:s granskning, möjligheten att begära särskilda debatter, misstroendeförklaring och åtal mot statsråd för brott begångna i tjänsten. Tillsammans bildar dessa ett regelsystem som utgör basen för riksdagens kontrollmakt och för denna avhandling.

Författaren diskuterar inledningsvis de värden som ligger bakom kontrollmakten för att få fram de funktioner som kontrollen ska fylla. Därefter följer en utförlig genomgång av de delar som utgör den direkta kontrollen av regeringen. Den kompletteras med empiriska undersökningar av spörsmål och konstitutionsutskottets granskningsbetänkanden. Avslutningsvis analyseras riksdagens kontrollmakt och författaren diskuterar förslag till förändringar som syftar till att tydliggöra de olika kontrollinstrumentens roll och funktion i kontrollmakten.

I avhandlingen analyserar författaren riksdagens kontrollmakt på ett delvis nytt sätt. Diskussionen kopplas tydligare till teoretiska utgångspunkter och sätter därigenom in kontrollen i sitt sammanhang. Detta skapar en djupare forståelse av kontrollmakten och dess funktion och betydelse.

Människor agerar ofta gemensamt. I straffrätten hålls dock enskilda personer individuellt ansvariga för vad de har gjort. Den här boken handlar om de rättsdogmatiska frågor som denna relation mellan individuellt ansvar och fleras deltagande i brott ger upphov till. Hur bör man straffrättsligt hantera att någon som befinner sig i en maktposition beordrar en underordnad att begå ett brott? Kan någon som har spelat en undanskymd men viktig roll vid genomförandet av ett bankrån sägas ha begått rånet tillsammans med de personer som befann sig inne i banken? Dessa frågeställningar handlar i grund och botten om vad det innebär att utföra en brottslig gärning. I fall där flera personer skall dömas för deltagande i brott måste en rollfördelning ske. Valet står mellan att döma i gärningsmannaskap och att tillämpa reglerna om medverkan till brott. I boken analyseras denna rollfördelning. En särskild fråga rör möjligheten att döma flera personer i medgärningsmannaskap för vad de har gjort ”tillsammans och i samförstånd” med varandra.

Boken handlar om avtals tredjemansverkningar. Hur kan man argumentera för att tredjeman ska få rätt enligt andras avtal eller få framställa ett så kallat direktkrav? Vad går det att invända däremot? Hur förhåller sig direktkrav till tredjemansavtal? Går det att fingera tredjemansavtal, för att få till stånd ett direktkrav? Och vad är egentligen en avtalsfiktion? Boken handlar också om förhållandet mellan juridik och retorik, särskilt i rättsvetenskapen. I boken berikas den rättsvetenskapliga metoden med influenser från retoriken. Resultatet läggs till grund för en studie av civilrättsliga grundfrågor av såväl praktisk som teoretisk betydelse.

Den personliga integriteten är ett omdebatterat och numera ständigt aktuellt skyddsintresse. Hur och när ska intrång i ett så pass abstrakt och svårdefinierat värde sanktioneras? Frågorna har länge präglat den rättsliga utvecklingen på området. I takt med att det blir allt svårare för enskilda att inte lämna ut personlig information i det digitala samhället, kan det också diskuteras vilka aktörer som bär ansvaret för att personuppgifter hanteras korrekt. I denna avhandling undersöks en möjlig väg för att utkräva ansvar för intrång i privatlivet, nämligen den skadeståndsrättsliga. Vilka är argumenten för och emot att kompensera överträdelser och kränkningar, när anses en skada vara ersättningsgill och på vilken nivå ska ersättningen ligga? Utöver sådana praktiskt orienterade frågor innehåller boken en genomgång av integritetsskyddets framväxt i svensk rätt, mötet med europarätten och utblickar mot andra rättstraditioner. Frågan hur ett modernt, fungerande skydd för privatlivet ska utformas analyseras ur olika perspektiv – främst mot bakgrund av de rättsliga ramar som finns att förhålla sig till, men även med betoning på kopplingen till sociala normer och kollektiva lösningar. Det sistnämnda temat belyser att rätten till privatliv idag förutsätter ett ömsesidigt ansvarstagande i sociala sammanhang och att problemet inte kan lösas bara genom individuella försök att kontrollera informationsflöden.

Yttrandefrihetsgrundlagarna (TF och YGL) utgjorde länge det helt centrala konstitutionella värnet för yttrandefriheten i svensk rätt. Under de tjugofem år som har gått sedan Sverige blev medlem i EU samt inkorporerade Europakonventionen (1995) har den bilden förändrats. Dels har europarättens rättighetsskydd fått stort genomslag i rättstillämpningen, dels har regeringsformens rättighetsskydd – med europarätten som motor – tillmätts ökande betydelse. Yttrandefriheten har idag ett reellt skydd inte bara genom yttrandefrihetsgrundlagarna, utan även genom regeringsformen och Sveriges internationella åtaganden. Den här boken tar upp ett antal frågeställningar som detta förhållandevis nya rättsliga landskap ger upphov till. Vilket skydd ger Europakonventionen, EU-rätten och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter för de grundprinciper som anses vara centrala och särskiljande för yttrandefrihetsgrundlagarna? På vilka sätt kan respektive bör Sveriges internationella åtaganden påverka tolkningen och tillämpningen av yttrandefrihetsgrundlagarna? I boken framhålls att utvecklingen av rättighetsskyddet i svensk rätt har lett till ökade möjligheter att tillämpa och tolka det konstitutionella skyddet för yttrandefriheten på ett mer koherent sätt.

År 2021 är det tydligt att mänskliga fri- och rättigheter utgör en del av svensk civilrätt. Överträdelser av rättigheter kan utgöra en grund för skadestånd. Tidigare var detta otänkbart. Denna bok innehåller en dogmatisk analys av den framväxande möjligheten att kräva skadestånd med grund i EKMR, 2 kap RF, EU-stadgan och Barnkonventionen. Bedömningen av förutsättningarna för ansvar, kausalitet och ersättning behandlas ingående. Därtill beskrivs rättigheternas strålningseffekt. I boken skildras även den historiska utvecklingen av de mänskliga rättigheterna. Den internationella rättighetsdiskursen sätts i relation till den nationella skadeståndsrättens utveckling under 1900-talet. Närmare bestämt beskrivs hur åberopandet av förekomsten av en rättighet kom att bli ett giltigt argument i skadeståndsprocesser i svenska domstolar.

Beskattning av stiftelser utgör ett speciellt område i inkomstskatterätten. Utgångspunkten är visserligen att stiftelser beskattas på samma sätt som andra juridiska personer, men till följd av stiftelsens särdrag har det på området utvecklats regler och principer som på olika sätt avviker från hur beskattningen generellt går till. Detta gäller redan grundläggande frågor om vem som är skattesubjekt, hur skattskyldigheten bestäms och hur beskattningsunderlaget avgränsas. Vid avgränsningen av skattesubjektet är en särskild fråga hur man ska hantera förmögenhetsbildningar som liknar stiftelser men som inte omfattas av stiftelselagen (exempelvis utländska rättsfigurer). Mest iögonfallande på det stiftelseskatterättsliga området är emellertid att det föreskrivs att stiftelser i vissa fall ska medges fullständig eller partiell skattefrihet. Sådan skattebefrielse ges främst till allmännyttiga stiftelser. Hela det stiftelseskatterättsliga området präglas av en lång rättsutveckling med en omfattande rättspraxis. I denna bok studeras inkomstbeskattningen av stiftelser och liknande förmögenhetsbildningar. I fokus står inkomstskatterättsliga grundfrågor om skattesubjektivitet, skattskyldighet och inkomstbegreppets omfattning. Studien har en rättsdogmatisk, systematiserande inriktning. Ambitionen är att framställa stiftelseskatterätten som en sammanhängande helhet.

I brottmål är rätten förbjuden att lägga en omständighet som inte framgår av gärningsbeskrivningen till grund för domen. Den rättsliga värderingen av gärningen ska rätten dock göra självständigt. Samtidigt är det ett viktigt rättssäkerhetskrav att den tilltalade får information även om anklagelsens rättsliga innebörd. Regleringen ger upphov till en mängd frågor, som delvis varit mycket omdiskuterade. I Mellan åtal och dom undersöks frågor om rättens bundenhet vid gärningsbeskrivningen och frihet vid den rättsliga bedömningen av gärningen. Även de processhandlingar som kan påverka prövningsramen – särskilt åklagarens, men även den tilltalades samt rättens materiella processledning – behandlas. Inte minst frågan om hur preciserat och detaljerat åtalet behöver vara – och vad som händer om det inte är det – diskuteras utförligt. Dessutom tecknas en idé- och rättshistorisk bakgrund till reglerna. Särskilda kapitel ägnas bl.a. frågan om svensk straffprocess är inkvisitorisk eller ackusatorisk och straffprocessens ändamål. Avhandlingen innehåller också en analys av Europadomstolens praxis kring den tilltalades rätt till information om anklagelsen.